Therese Wiksten
Arkiv:

februari 2017

Merci
Vardag

Merci

 

Jag har blivit med katt

Nu när min mormor gick bort blev Merci helt plötsligt hemlös. Eftersom hon är den absolut gosigaste katten jag träffat så kändes det så himla ledsamt att höra att dom kommer vara tvungna att avliva Merci. Så nu har jag adopterat henne. Hon har legat i mitt knä i princip konstant sedan jag kom hit och varje natt så somnar hon ovanpå mig. Jag tvivlar inte på att hon kommer trivas hos mig.

Vem är Merci?

För ett par, kanske tre, år sedan flyttade det in en familj här i närheten. Dom hade rätt många djur men deras katt Mazarin smet hela tiden ner hit till mormor och hennes katt & hund. Gång på gång fick dom komma och hämta henne men det dröjde inte länge innan hon var här igen. Till slut så tyckte dom att om mormor ville så kunde hon få behålla katten. Sagt och gjort, Mazarin fick flytta in. Eftersom mormor inte tyckte hon såg ut som en Mazarin så blev det istället Merci. Vi har ingen aning om hur gammal hon är men vi gissar på att hon är rätt ung fortfarande.

Hon är i alla fall världens mysigaste katt och det känns skönt att veta att hon kommer få det bra. Jag hoppas bara hon gillar J också, hon verkar ju vara en rätt bestämd dam när det kommer till vem hon ska bo med.

 

Listor

Lär känna mig

Jag har varit ”hemma” i en vecka nu och jag gör inte många knop. Vädret är galet trist och den där vintern jag hade hoppats på lyser, liksom solen, med sin frånvaro. Regn och några plusgrader, vad är det för februariväder?

Så medan jag sitter i fåtöljen framför brasan med en katt i famnen samtidigt som jag försöker balansera datorn i knät så tänkte jag dela med mig av en liten lista jag skrev ihop för ett tag sedan.

Några korta om mig

Vilken årstid föredrar du?
Helt klart sommaren. Fick jag chansen att flytta till ett varmare land så skulle jag inte tveka många sekunder.

Vad skrämde dig som barn?
Monster under sängen, ”ventilspöket” (efter ett kapitel i läseboken i lågstadiet), farliga djur i skogen, redovisningar, vatten, spindlar, stora traktorer, att det skulle börja brinna och så plogbilarna. Jag minns fortfarande att jag kunde vända och gå hem igen om jag kom fram till skolan och dom var där och plogade.. Jag var helt övertygad om att dom inte skulle se mig och köra på mig. Inte lätt att vara liten och lättskrämd.

Dricker du kaffe?
Nej. Varken kaffe eller te faktiskt.

Gillar du att flyga?
Både ja och nej. Jag är lite flygrädd och det känns ofta som en onödig påfrestning på miljön men får jag välja mellan 1,5 timme flyg eller 13 timmars restid med buss så blir det ändå flyg.

Vad ville du bli när du var liten?
Det första jag kan komma ihåg var när jag var max 7 år. Då ville jag väldigt gärna ha ett eget kontor, riktigt vad jag skulle syssla med på det kontoret tror jag inte var så noga. Efter det har det varit allt möjligt, bl.a. inredningsarkitekt, psykolog, arkeolog, lärare och författare.

Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Sms. Jag ogillar att prata i telefon så jag undviker det när jag kan. Att skriva på mobilen känns i och för sig ofta krångligt så helst håller jag kontakt med folk via datorn.

Spelar du något instrument?
Nej. Jag är smärtsamt omusikalisk.

Har du, eller har du haft, något smeknamn?
När jag var liten kallades jag för Tesse, sedan har det varit både Tessie, Tessan och Tess. Nu tror jag dom flesta bara säger Therese.

Hur många gånger har du flyttat?
Om jag räknat rätt så blir det hela 19 gånger. Många fler än jag skulle ha gissat på.

? | Vem är du? Ni börjar bli några stycken som tittar in här men det är inte så många av er som lämnar avtryck. Berätta gärna något kul om dig, kanske länka till ett eget list-inlägg eller bara säg hej. Det vore kul att veta vem du är 🙂

Vardag

Att hitta lugnet

I måndags natt kom jag fram och det är först nu jag har börjat kunna varva ner och slappna av. Jag bor med mamma i mormors stuga och jag har spenderat så mycket tid häromkring när jag var liten så det är verkligen som att komma hem.

F*ck cancer

Igår åkte vi in till stan och hälsade på mormor på sjukhuset. Egentligen var tanken att vi skulle vara här i stugan med henne, men eftersom hon blev sämre för ett tag sedan fick hon åka in. Antagligen blir hon kvar ett tag men jag hoppas verkligen hon mår bättre snart.

Annars då? Jag har fått hänga med en fantastiskt liten kille på dryga halvåret, tittat på gamla foton och suttit framför brasan och ja, inte gjort mycket alls. Och så har jag myst med en av dom gosigaste katterna jag träffat, hon har till och med legat och sovit på min mage på nätterna.

Jag hoppas att jag mår lite bättre imorgon så jag orkar ta mig utanför dörren, och att vädret håller i sig. Även om det inte riktigt är sådär vintrigt som jag hoppats på så är det ändå stor skillnad mot Göteborg.

 

Utmattning Vardag

Baksmällan

Var går min gräns?

Ligga ner i sängen och pilla lite med datorn kan väl inte vara så jobbigt? Det var vad jag tänkte när jag fick för mig att börja blogga. Tydligen hade jag väldigt fel. Jag har haft en riktig svacka sedan sist jag uppdaterade och jag misstänker att bloggen har en del i det hela. Det känns lite som en blandning mellan en rejäl förkylning och en baksmälla. Jag har knappt orkat sitta och slösurfa utan har fått lägga ifrån mig datorn efter bara en liten stund. Så himla trist att knappt orka med något av allt jag tycker är kul.

En omgång till med prover

Förra måndagen skickade jag ett meddelande till min vårdcentral eftersom jag inte blivit det minsta bättre sedan jag blev sjukskriven, snarare sämre. Min läkare ville att jag skulle ta mer prover så i fredags lyckades jag släpa mig dit. Dom kollade blodtryck, EKG och jag gick därifrån med vad som kändes som halva min kropp tömd på blod. Jag har inget fel på hjärtat i alla fall, mer än hjärtklappningen. Alltid något.

Det känns som om jag har alldeles för mycket symtom som inte stämmer in på utmattningssyndrom men hittills har dom inte hittat något på proverna och jag vet inte vad som kan ha ändrats sedan sist. Just nu känner jag bara att jag vill att dom ska hitta något, vad som helst, bara jag får reda på vad som är fel.

Tar mitt pick och pack och drar

Idag åker jag upp till Jämtland och hälsar på familjen. Jag ser inte fram emot resan men jag är glad att jag valde flyg (trots att jag är flygrädd) istället för ca 13 timmar med buss.
Det ska däremot bli skönt att komma upp, umgås med mamma, mormor, min syster och alla barnen. Bara ta det lugnt, få lite vinter, mysa framför brasa, gosa med hund, katt och bebis. Lite så.

Utmattning

Utmattningsdepression?

I måndags var jag hos psykologen. Med tanke på hur jag mådde efter första besöket så bestämde vi oss för att korta ner dom till en halvtimme. Jag fick även uppgiften att ta en promenad varannan dag. När jag sedan precis missade bussen så tänkte jag att jag kunde passa på att gå hem. Vi pratar ingen monsterpromenad utan kanske 200 meter extra, plus en ganska lång trappa. Och den där trappan alltså..
I vanliga fall är den lite småseg men nu kändes den totalt oöverkomlig. Jag var tvungen att vila tre gånger på vägen upp och jag hade så mycket mjölksyra att jag på allvar inte trodde jag skulle ta mig hem. Som grädde på moset så körde två tjejer trappintervaller samtidigt.. Vem tror du var mest slut? När jag kom hem kunde jag knappt andas och jag lade mig i sängen och rörde mig inte på en timme.

Som vanligt när jag gör något som är det minsta ansträngande så har jag blivit sämre. Jag har haft ont i halsen sedan i tisdags samtidigt som jag känt mig sådär typiskt sjuk. Det har räckt med att stå upp i någon minut innan mjölksyran kommit och jag har, utan att överdriva, fått hjärtklappning av att gå tre meter.

Jag lyckades ändå ta en kort promenad på kanske 5 minuter i onsdags och idag mådde jag helt okej, förutom halsen som håller i sig, så jag drog till med en 20 minuters promenad. Så nu är den där mjölksyran tillbaka igen.

I ren frustration har jag försökt googla på varför jag blir så himla dålig så fort jag gör något. Det skulle jag kanske inte ha gjort (att jag aldrig lär mig) för nu sitter jag här och är rädd att det inte är en utmattningsdepression jag har utan ME. De har liknande symtom men 1177 skriver så här:

”De influensaliknande symtomen som är en del av ME/CFS tillhör inte heller den typiska bilden vid utmattningssyndrom. Det gäller till exempel halsont, svullna lymfkörtlar, muskelsmärta eller muskelsvaghet, feberkänsla och en försämring vid ansträngning som kvarstår mer än 24 timmar.”

Jag hittade en lista över kriterier och prickar in mer än tillräckligt. Det som är lite på gränsen är väl min huvudvärk, ledvärk och kalla händer/fötter som jag haft väldigt länge.
Jag borde antagligen ta upp det med min läkare men jag vette 17 om jag vågar. Utmattningssyndrom kan man bli frisk från, det blir man i princip inte av ME. Tänk om jag aldrig orkar göra något igen?

? | Någon med ME eller utmattningssyndrom som känner igen sig? (Hoppas på att någon ska säga att det inte är ovanligt att må så här vid utmattningssyndrom)