Therese Wiksten
Arkiv:

augusti 2017

Livsstil

Idag funderar jag på ekonomi, jobb och företagande

Jag har varit sjuk i över ett år nu och jag börjar inse att det här med att bli frisk kan ta lång tid. Det börjar med andra ord bli dags att fundera över alternativ till ”Bli frisk nog att komma tillbaka till mitt jobb”. Det är otroligt lång väg kvar innan jag är där och jag vill inte sitta och rulla tummarna under tiden. Jag kan inte riktigt göra det heller, pengar är ju lite av en nödvändighet i det här samhället..

Söka ett arbete eller starta eget?

Jag har funderat lite fram och tillbaka här. Det finns fördelar och nackdelar med båda alternativen men frågan är ju vad som väger över.

Det som inte fungerar för mig är:

  • Transportera mig till en arbetsplats. Ungefär där är min energi för dagen förbrukad.
  • Stå eller sitta upp länge utan att kunna ta pauser.
  • Ljud
  • Människor. Alltså jag gillar ju människor, men att vara social tar så otroligt mycket energi. Ska jag prata med andra så behöver hjärnan arbeta snabbare än om jag till exempel skriver.
  • Stress.
  • Fasta och oflexibla tider. Jag kan ha flera dagar där jag mår rätt bra och sedan kan jag har en vecka där jag inte tar mig ur sängen.

Kollar man på det där så känns det ju helt omöjligt att söka ett arbete. Jag vet ärligt talat inte något som uppfyller kraven.

Det jag däremot faktiskt klarar:

  • Arbeta med datorn, till exempel skriva och redigera bilder. En bra dag fotografera.
  • Jobba med något jag redan har koll på och som alltså inte tar lika mycket mental energi.
  • Arbeta halvliggandes från sängen/soffan.
  • Sporadiskt och utefter dagsform.

Ska jag jobba så måste det alltså ske väldigt mycket på mina egna villkor och det känns som att det enda alternativet är att starta eget. Det är något jag faktiskt vill göra så på så sätt känns det ju inte dåligt. Däremot så är det otroligt mycket arbete med att driva eget så frågan är om det går att dra igång på deltid och faktiskt börja tjäna pengar inom en överskådlig framtid? Och inom vad?

Kostrådgivning

Det är jag ju faktiskt utbildad till och det är inte helt omöjligt att göra på distans. Det svåra är bara att hitta rätt vinkling. Jag vill inte jobba med mathysteri, dieter och kropphets. Det behöver finnas en balans för att det inte ska bli extremt och det är svårt när det blir så koncentrerat vid kosten. Det känns dessutom svårt att sälja om man inte paketerar in det i någon trendig diet eller löfte om x antal kilos viktnedgång.

Välmående/Yoga och ett hållbart liv

Det är väldigt brett och en tanke som jag precis börjat snudda vid. Det här får väl snarare ses som en dröm till framtiden. Det är inte nödvändigtvis yogalärare jag vill bli men ja..något som får folk att må bra. Något som inspirerar.

Bloggen

Jag hoppas ju någonstans att oavsett vad det blir så är det något jag kan utveckla bloggen mot. Fördelen med att arbeta digitalt är ju både att man kan nå ut till så otroligt många men också att man inte är bunden till en plats. Eller som nu, när man just är väldigt bunden till en plats.

Den där datorn..

Varje dag som går nu är jag otroligt tacksam när jag startar datorn och ser att den fungerar. Jag kan visserligen behöva starta om den några gånger och ibland hänger den sig och laddar så långsamt att det bara är att ge upp, men än är den inte död.

Jag vet ju dock att det inte kommer hålla hur länge som helst, så projektet ”Ny dator” är det som står högst upp just nu. Hur det går? Ja, det hänger mycket på vad som händer med alla funderingar tidigare i inlägget.
Just nu ser det ut ungefär så här:

Man kan säga att den inte får dö än på ett tag. Och jo..det kan kanske kännas lite överdrivet att rita upp en stapel så här, men jag inbillar mig att det håller uppe motivationen att visuellt se mig närma mig målet. Så länge jag inte stannar här, då känns det kanske mest deprimerande.

Annars då?

För ett tag sedan så rensade Jonas på förrådet och hittade igen pärlhalsbanden vi tänkte ge bort i samband med vårt bröllop. Nu blev det ju aldrig av och dom har legat bortglömda i en låda sedan dess. Bröllopet blev alltså av, men inte att vi gav bort halsbanden.

Det känns ju lite tråkigt att dom bara ska ligga där och damma så tanken slog mig att det passar rätt bra att försök sälja av dom nu. Det skulle ju absolut få stapeln att se lite roligare ut om man säger så.

Så idag har jag gjort en liten inventering och kollat runt var man lättast kan lägga ut dom. Förhoppningsvis är dom inte alltför svårsålda.

 

Det är alltså vad som rört sig i mitt huvud idag. Mycket tankar, inte så mycket struktur och allmänt rörigt. Men vi får se vart det leder, förhoppningsvis framåt.

Yoga

Dag 13 – Yoga, reflektera & dela

Hur ser ditt drömliv ut om 10 år?

”Om det inte fanns några begränsningar i form av tid, pengar, normer & lagar. Hur vill du leva ditt liv om 10 år? Vad utstrålar du? Hur mår du? Var bor du? Vem bor med dig? Jobbar du? Hur ser en dag ut i ditt liv?”

mznclaire                                                        iledelareunion                                              lolly_under_the_sun

Hejdå Sverige

Om 10 år har jag lyckats övertyga min man om att det är en bra idé att flytta utomlands. Vi får bortse från det faktum att han sjunger i ett band som han inte vill flytta ifrån. Vi har bytt ut regn, kyla och en lägenhet i stan mot sol, värme och ett hus omgiven av naturen. Katten har så klart fått följa med och är vid det här laget en liten tant. Kanske har hon fått en kompis. Hon har i alla fall antagligen fått byta namn. Det låter ju rätt dumt att stå och ropa ”Merci” när man befinner sig på en plats där dom pratar franska. Lite lustigt om man skäller på henne och ropar ”Tack!” med en arg ton.

Hej Frankrike-ish

Vi bor i ett hus med stor trädgård. En trädgård fylld av frukt, bär och grönsaker. Gärna en pool. Antingen det eller så trollar vi bort alla hajar. Det är utomhus vi spenderar större delen av tiden så både vardagsrum och kök får gärna kunna flytta ut. Vi har utsikt över bergen åt ena hållet och kan titta på solnedgången över havet åt andra.

Jag har plats för målandet och ett eget kontor. Jag driver eget företag, inom exakt vad vet jag inte men antagligen något som går ihop med hälsa/välmående. Förhoppningsvis något som gynnar klimatet och naturen. Det är i alla fall något väldigt flexibelt som ger oss möjlighet att att vara spontana och planera dagen lite som det faller oss in.


 



caroline.island                                                                caroline.island                                                    iledelareunion

Vad skulle jag fylla mina dagar med?

Jag börjar dagen med frukost ute på altanen. Antagligen med sällskap av katten medan min morgontrötta man fortfarande sover. Jag yogar ute och jobbar ett par timmar på förmiddagen. Kanske medans Jonas är ute och surfar.

visitreunion                                       lolly_under_the_sun                                           lolly_under_the_sun

Efter lunch så passar vi på att åka iväg och göra något. Kanske vandrar i bergen, åker och badar vid ett av vattenfallen eller bara hänger vid havet. Eller så åker vi ut och paddlar kanot eller SUP, snorklar (om jag får trolla bort hajarna) eller tar en båttur och spanar efter valar. Eller bara något sånt där vardagligt som att åka och handla mat.

lolly_under_the_sun                   lolly_under_the_sun                    lolly_under_the_sun                reunionparadis

Vi lagar middag ihop hemma, antagligen något grillat med en massa grönsaker som vi äter ute på altanen. Efter det så pysslar vi kanske lite i trädgården eller så hänger jag i min ateljé och Jonas jobbar med musiken. Det blir antagligen lite mer jobb även för mig på kvällen, eller så får vi något spontant infall och åker och fotograferar natthimlen.

974_lareunion                                         iledelareunion                                                            iledelareunion

Man skulle nog kunna säga att nyckelorden är lugn, naturen och flexibilitet. Jag behöver inget galet liv där det ständigt händer saker, pengar i överflöd eller göra karriär på traditionellt sätt.
Istället vill jag vakna på morgonen och känna att jag har full kontroll över vad jag fyller min dag med. Kunna äta frukost i lugn och ro. Kliva rakt ut i gräset utan skor och 10 lager med kläder. Inte behöva stressa. Jag vill ha naturen runt hörnet. Få tid för dom där små sakerna som får en att må bra.

Livsstil

Fredag – En liten uppdatering

Det har varit tyst här i ungefär en vecka nu så en uppdatering kanske är på sin plats.

Teknikstrul & tung vecka

Vi kan ju börja med varför det inte har hänt så mycket här. Dels så har energin helt enkelt inte har funnits där. Jag har haft svårt att ens ta mig igenom och läsa en text på några få meningar, så att själv försöka få ihop något har helt enkelt varit för jobbigt.

Sedan har vi mina eviga teknikproblem. Jag tror jag skrivit det förut, men tidigare i sommar så dog min telefon och inte långt därefter så sa hårddisken hej då. Nu har min kamera börjat bråka med mig. Den har kanske inte sagt upp sig helt än, men den är nästintill omöjlig att få till en hygglig bild med. Det är svårt att fokusera, blir pixligt och den vill inte samarbeta med timern. Utan kamera blir det inga bilder och utan bilder blir det inga roliga blogginlägg. Utan varken telefon och kamera så blir det definitivt inget uppdaterat på Instagram. Man tappar lätt motivationen.

Ännu värre är att min dator är på väg att säga upp sig också. Hur mycket den strular går i vågor men senaste veckan har varit hemsk. Den har stundtals varit i princip oanvändbar och hängt sig så fort jag försökt göra något. Har jag otur så sitter jag alltså snart här utan varken telefon, kamera, dator eller hårddisk.

Den här veckan har det varit så illa att jag kollat runt på datorer och funderat över vad som går att sälja här hemma.. Tyvärr kostar den jag vill ha nästan 20 000 så jag får helt enkelt hålla tummarna för att den här bestämmer sig för att hålla ut ett tag till.

Nytt på sjukfronten

I slutet av förra veckan så damp det ner ett brev från vårdcentralen. Jag var helt säker på att det var en kallelse till läkaren för att följa upp provsvaren, komma fram till vad sjutton vi ska göra nu (alla proverna ser ju bra ut) och fixa sjukskrivningen som går ut sista augusti. Men inte då. Det var en kallelse till psykologen. Himla märkligt kände jag eftersom jag inte tycker att jag har några direkta psykiska problem och att det kanske inte har högsta prio just nu.

Väl där så blev hon väldigt förvånad över att jag inte hade en aning om varför jag blivit kallad eller ens visste om att jag stod i kö för bedömningssamtal. Hon höll i alla fall med mig om att det inte var aktuellt med några fler samtal, i alla fall just nu.

När jag någon gång under samtalet nämner att jag ska ta upp en sak med min läkare så säger hon: ”Du vet att … har slutat va?” Det hade jag så klart ingen aning om. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att byta läkare. Jag gillade hon som jag haft, men det har stått rätt still på slutet. Hon själv har ju även sagt att hon inte vetat vad mer hon ska testa så kanske är det bra att det kommer in någon som kan titta på det med nya ögon. Samtidigt så vet man vad man har men inte vad man får.. har hört så många skräckhistorier med läkare så det är helt klart lite läskigt.

..det där blodtrycket..

Nu i veckan skulle jag även förnya mina p-piller. Ett sånt där snabbt rutinbesök på drop in. Det gick ju inte heller helt som jag hade tänkt mig. Jag har tydligen för högt blodtryck. 80 är normalt undertryck, är det över 90 får dom inte skriva ut p-piller. Jag hade 98. Istället för mina vanliga som fungerat riktigt bra så gick jag därifrån med en annan typ av p-piller. Mer än 4 gånger så dyra, eventuellt en massa jobbiga biverkningar och jag måste vara noga med exakt när på dygnet jag tar dom. Bara det kommer ju gå helt åt helvete, jag har ju inget minne. Tre dagar in och jag har redan tabbat mig.

Jag har i alla fall fått en tid på vårdcentralen för att kolla upp det. Förhoppningsvis så var det bara något konstigt just där och då. Jag vet ju dock att dom har sagt att ”undertrycket är lite högt, men det är ingen fara” tidigare så om jag haft så högt innan utan att dom gjort något så blir jag lite irriterad.

 

 

Livsstil

”Vad har du för relation till din kropp?”

Dag två i Josefines yogautmaning så fick vi just den frågan. En kanske lite obekväm fråga men framförallt rätt svår.

Jag tänkte skriva att jag alltid haft en ganska komplicerad relation till min kropp, men det är nog inte helt sant. Jag har haft en komplicerad relation till andras åsikter om min kropp. För herregud vad folk har åsikter om varandras kroppar.

”Får du ingen mat hemma?”

Jag tror jag var runt 10-11 när jag började känna att jag ville gå upp i vikt. Folks tjat om att äta och kommentarer som ”Får du ingen mat hemma?” fick mig att inse att det inte var helt okej att se ut som jag gjorde. Det blev så klart värre i högstadiet. Allt tjatande om att ”Äter du ingenting?” samtidigt som jag inte gjorde annat än att försöka gå upp i vikt. Om dom bara vetat hur mycket grädde jag druckit i mina dagar.


När jag var strax över 20 började jag träna och helt plötsligt skiftade jag fokus till vad kroppen klarade av istället för hur den såg ut. Jag hamnade i en miljö där alla möjliga kroppar fanns representerade och allt var egentligen okej, så länge det var hälsosamt. Helt fantastiskt egentligen och kanske inte jättevanligt om man tittar på elitsatsande idrott.  Det finns dock en hel del problem med ätstörningar och kanske framförallt inom idrotten och det ska verkligen tas seriöst. Det är däremot lätt att glömma att ”smal = ätstörning” faktiskt inte alltid stämmer.
Jag åt och åt men vågen stod still och dom där kommentarerna fortsatte att hagla in från höger & vänster och folk pratade tydligen om att jag ”hade problem med maten”.

Det ironiska är att jag faktiskt haft turen att vara en av dom som kunnat äta precis vad jag vill utan att få ångest. Jag har visserligen kunnat tycka att det varit jobbigt om jag inte orkat ta den där extra portionen men jag har aldrig stått där i affären och haft ångest när jag lagt ner en chokladkaka i korgen eller mått dåligt efter att ha ätit en pizza.

”Hej, jag skulle vilja reklamera ett par knän…”

Dom största problemen jag själv faktiskt haft med min kropp har dels varit när jag shoppat kläder. Jag har egentligen inget emot att vara liten, men oj vad arg jag varit på min kropp när jag stått i provrummet. När byxorna varit flera dm(!) för långa och ärmarna hängt nere vid knäna, eller när minsta storleken i skorna varit alldeles för stora. Det är ju dock inget jag kunnat ändra på och som tur är så tycker jag att det blivit lättare att hitta både små skor och ”petite-storlekar”.

Man kan också säga att jag har haft en lite ansträngd relation till mina knän och min rygg. Så många gånger jag har önskat att det gått att reklamera dom och beställa nya. När kroppen helt plötsligt hindrar en från att kunna göra det man vill, ja då är det lätt att tänka en och annan elak tanke om den…

Sedan har jag ju så klart haft dagar när jag kollat mig i spegeln och tyckt att min hy varit hemsk, håret platt, pannan för hög, näsan för bred,osv.. Men det är aldrig något som jag gått och grubblat på särskilt länge.

”Var försiktig med vad du önskar dig..”

Sedan blev jag sjuk. Om jag tyckte min kropp inte alltid samarbetade med mig innan så är det inget mot för nu. Josefin skrev: ”Spelar du i samma lag som din kropp eller är det din största motståndare?”  Jag skulle nog säga att jodå, visst spelar vi i samma lag. Problemet är bara att min kropp är den där dryga mobbaren som snackar skit och passar alla andra förutom mig. Den där coola som man ändå anstränger sig för att bli vän med, men oavsett hur mycket man ger så får man bara skit tillbaka. Sömn, bra mat och en promenad? Tja, vad sägs som att ligga helt däckad i fyra dagar?

I början av året hände dessutom något jag hade gett upp hoppet lite om. Jag gick upp i vikt! Fast väldigt snabbt. På lite mer än en månad gick jag upp drygt 10 kg. Nu väger jag 8 kg mer än den vikten jag legat på större delen av mitt liv, men ändå 5 kg under det jag vägt som mest.

Det är en konstig känsla. Något jag velat hela mitt liv, men när jag väl lyckas så ska jag erkänna att jag inte är helt bekväm. Nu gick det ju väldigt snabbt, så det är kanske inte så konstigt.
Jag tycker absolut inte att jag är tjock, det är jag inte, men det blir lite som att flytta in i en helt ny kropp och det tar ett tag att lära känna den. Och så hade det ju varit trevligt om jag gått upp i vikt med hjälp av träning.

Det lustiga är att jag inte gjort något alls. Jag har rört min mindre men också ätit mindre. Proverna visar normal ämnesomsättning, men det säger ju inte så mycket. Möjligtvis att jag antagligen hade hög ämnesomsättning innan och att det inte var så konstigt att allt mitt kämpande inte gav något resultat.

Jag har velat gå upp i vikt så länge, men jag har aldrig reflekterat över vad om händer när jag väl gör det. Som att ingenting i garderoben längre passar. Jag skulle nog säga att 95% av allt i garderoben är för litet. Det kanske var tur att sommaren aldrig riktigt kom eftersom jag tex inte får på mig ett enda par av mina shorts. Bikinis och BH-ar har blivit för små och dom flesta tröjor är för trånga eller går inte att knäppa. Jag var tvungen att köpa två par byxor för ett par dagar sedan bara för att faktiskt ha något att ta på mig.

Om jag är glad över att jag gått upp i vikt?

Innan

Efter (Ps. Varför har inte ett gram satt sig på mina underarmar?)

När jag nämnde för min läkare hur mycket jag gått upp så utbrast hon ”Oj, du måste ha varit väldigt underviktig innan?!” Visst låg jag på gränsen till undervikt med ett bmi på 18, men såhär i efterhand så tycker jag absolut inte att jag behövde gå upp i vikt. Kroppen klarade av att göra saker. Träna, springa och allt det där i vardagen. Den gav mig ett SM-guld och den tog mig upp för berg.
På samma sätt känner jag att jag inte heller behöver gå ner i vikt nu. Att det faktiskt inte borde handla om vikt över huvud taget, utan om vad kroppen orkar och klarar av. Är du hälsosam? Kan du göra det du vill? Om inte, är det på grund av vikten? Inte? Nä men skit i vikten då.

Jag såg ett klipp på youtube som handlade om hudfärg. Han jämförde våra kroppar med bilar och jag tycker det passar väldigt bra in på mer än bara just hudfärgen. Spelar det verkligen någon roll hur bilen ser ut så länge den går bra? Inte för att min bil går särskilt bra nu, men hur jag mår fysiskt har aldrig haft något med vikten i sig att göra.

Livsstil

När man mår lite bättre

Jag vaknade vid 9 i morse. Klockan hade inte ringt och Jonas hade alltså försovit sig. Mindre rolig start på dagen för honom, men så klart skönt att slippa vakna vid 5 och sedan behöva lyssna på ett larm mellan halv 6 och halv 7, och jag kunde få skjuts ner på stan! Men det bästa – jag vaknade och mådde rätt bra!

Lika bra att passa på att åka ner och försöka hitta byxor. Jag har två par träningstights och ett par jeans som jag får på mig men alla tre sitter för tight så det fungerar inte riktigt längre. När jag stod i provrummet så märkte jag dessutom att ett par av dom dessutom har ett hål mitt på rumpan..

Jag tog en promenad hem och jag tog mig hela vägen utan att behöva vila, och jag klarade av sist backen upp! Det kändes så bra att jag till och med fick för mig att ta en promenad med katten efter.

Är det ens en katt jag har?

Jag är fortfarande så fascinerad över att Merci går bra i koppel. Hon håller sig på vägen och går precis dit jag vill att vi ska gå. I övrigt blev promenaden en katastrof. KATT-A-STROF!
Hon pep i ryggsäcken under den där 5 minuters promenaden till skogen. När jag kom fram märkte jag att hon hade spytt. Det som aldrig varit några problem innan. Väl framme så var hon ändå nöjd ..men halvvägs in i promenaden så träffade vi på en hund. Panik. När hon hade lugnat ner sig så var det bara höger om och raka vägen hem som gällde. Då gick hon inte fot inte… Hunden däremot var mer än 50 meter bort och det är tveksamt om den ens såg henne. Samma pipande i ryggsäcken på tillbakavägen, så när vi väl kom hem så blev det raka vägen in i duschen. Trodde hon skulle bli helt traumatiserad och vara jättearg på mig efter det, men hon har varit otroligt mysig resten av dagen. Tveksamt när jag får ut henne på promenad nästa gång dock.. 

Adrenalinpåslag

Jag har alltså åkt ner på stan och shoppat byxor, promenerat hem, gått ut med katten, duschat katten, handlat mat till i morgon, yogat, fastnat i en youtube-spiral, gjort yogautmaningen, klippt ihop en video..och jag är fortfarande inte trött. Jag har däremot svårt att varva ner så jag inser ju att jag inte mår bra-bra, utan har något slags adrenalinpåslag. Men åh så skönt att faktiskt orka saker för en gångs skull!