Therese Wiksten
Månadsarkiv:

mars 2018

Sociala Medier

Klimatet på sociala medier och influencers ansvar

(Ville du hellre läsa om mina tankar kring influencers ansvar kring klimatet så har jag skrivit ett inlägg om det här.)

För ett par dagar sedan läste jag ett inlägg av Michaela Forni som jag inte kunnat släppa. Jag blev otroligt illa berörd av det. Arg och frustrerad.
Jag har följt henne sedan hon började blogga där runt -04. Hon är en av dom som var med och startade allt och som lyckats göra en karriär av det. Så sjukt imponerande! Mycket har hänt sedan -04 men antalet diskussioner om hatet och den trista attityden på sociala medier som hunnits med går inte att räkna. Nu har det alltså eskalerat såpass att hon funderar på att lägga ner bloggen.

Olika åsikter

Att många tycker annorlunda än en själv får man så klart acceptera och självklart kommer man få kommentarer när det händer. Det är däremot skillnad på konstruktiv kritik eller att inte hålla med och att bete sig som ett svin. Många tappar ju all vett och sans när dom hamnar vid ett tangentbord. Jag vill tro att det enbart är en liten klick som medvetet går in för att såra, men resten då? Varför beter sig många av oss så annorlunda på internet mot för i verkliga livet? Är vi för dåliga på att förstå skillnaden mellan att spy ur sig en massa skit och att diskutera?

Om man tar ett ganska oskyldigt exempel: En kollega har på sig en ny tröja och berättar om sitt fynd på lunchen. Ett par personer svarar att den var snygg och någon undrar var den är köpt. Du tycker den är skitful. Vad gör du?
Troligtvis så säger du inte så mycket om den utan låter dom andra diskutera på. Mindre troligt är att du skulle skulle utbrista:
” Haha, det där var den fulaste tröja jag sett! 😂Du ser ut som *infoga något elakt som du vet personen kommer ta åt sig av* Ni måste ju vara idioter som tycker den där är snygg!”
Jag har otroligt svårt att se att en sådan situation skulle hända i lunchrummet, ändå ser jag kommentarer bra mycket elakare än detta på bloggar hela tiden. Ofta om känsligare ämnen än en ny tröja. Vad beror det på?

Influencers har ett ansvar

I diskussionerna så lyfts det alltid fram att influencers faktiskt har ett ansvar. Dom är förebilder, vare sig dom vill eller inte. ”Hade dom bara kunnat tänka efter lite och sköta sig så skulle folk inte behöva bli upprörda/rätta influencern/komma med personlig kritik.”  Och så vidare.

Absolut har man ett ansvar när man sitter på mycket makt, det tycker jag. Men till vilken gräns? Vem bestämmer vad som är rätt? Hur man än gör så kommer det finnas dom som tycker att man gör fel och som anser att man inte tar ansvar. Det går inte att göra alla nöjda. I slutändan måste man gå efter sina egna värderingar och lyfta dom frågor man själv tycker är viktiga. Är det inte det som är hela grejen? Att man inte är en neutral nyhetstidning utan en icke-perfekt person med egna åsikter?

Jag utgår från att folk gör sitt bästa. Att dom jag följer är vettiga personer som bryr sig om sina medmänniskor, planeten och allt det där. Att dom har sina saker dom kämpar med men att dom försöker välja det bästa möjliga alternativet. Deras bästa möjliga alternativ behöver inte vara samma som det bästa alternativet i teorin, eller det bästa möjliga alternativet i min situation. Folk gör så gott dom kan, utvecklas, lär sig nya saker, ändrar åsikter, begår misstag, är mänskliga. Även stora influencers med många följare.

Sprida positivitet

Som tur är så har Michaelas inlägg svämmat över av positiva kommentarer. Det känns ju faktiskt väldigt hoppfullt och det stödjer min teori om att det är en väldigt liten del av alla som läser som sprider hat. Det känns lite synd bara att det är så många som troget läser en blogg men som aldrig kommenterar. Jag är tyvärr likadan. Tänk så många spännande diskussioner jag missat. Så många grymma inlägg jag läst där bloggaren aldrig fått veta att jag, och antagligen många fler, verkligen uppskattade innehållet. Hur skulle dom kunna veta? Det är något jag verkligen ska försöka bli bättre på och som jag hoppas fler tänker på. Jag kan inte få trollen att försvinna, men jag kan jämna ut det lite genom att faktiskt visa min uppskattning.

>> Har du reflekterat över hur du beter dig på internet? Är du kanske som mig, som är dålig på att kommentera och visa uppskattning eller är du stammis i kommentarsfälten? Eller har du kanske skrivit mindre trevliga kommentarer som du i efterhand ångrat (eller inte ångrat)?
bloglovin blogkeen
Sociala Medier

Jag testar Blogkeen

Jag har använt Bloglovin sedan dom startade, då det hette Bloggkoll, och det har varit mitt sätt att hålla koll på alla bloggar jag följer. Så fantastiskt smidigt! På senaste tiden har jag däremot tyckt att det varit lite klent med uppdateringar. Jag följer ändå ca 300 konton så det borde inte vara särskilt snålt på inlägg.

För några dagar sedan så såg jag någon som hade problem med att hennes inlägg inte dök upp på Bloglovin och andra verkade ha haft samma problem. Jag gick själv in och kollade och mina inlägg hade inte blivit uppdaterade på 23 dagar. Folk som följer mig där har alltså inte fått upp mina inlägg och det är inte heller konstigt om jag uppfattat det som lite tomt i mitt flöde om det är fler som råkat ut för samma sak.

Jag mailade Bloglovin för att ta reda på vad problemet var. Som svar fick jag att det inte verkade vara något fel på min sida men att det inte är konstigt att det tar lite tid innan inläggen dyker upp. (Men 23 dagar?..)  Som av en slump så var mina inlägg uppdaterade när jag gick in och kikade. Det var tre dagar sedan och inget av inläggen jag skrivit efter det mailet har dykt upp. Visst skulle jag kunna höra av mig till dom igen, men jag försöker utesluta så mycket krångel och saker som ger negativ energi ur mitt liv som möjligt så nu låter jag Bloglovin vara ett tag.

Istället tänkte jag ge Blogkeen en chans. Jag har sett folk använda det men aldrig riktigt brytt mig eftersom jag haft Bloglovin. Helt ärligt så är det heller inte lika snyggt. Det gör dock inte så mycket om det faktiskt fungerar. Jag får dessutom en anledning till att rensa lite bland bloggarna jag följer..

Här kan du följa min blogg på Blogkeen:

Therese Wiksten
 
>> Hur följer du bloggar? Har du några få som du håller koll på själv eller använder du någon sådan här tjänst? Har du testat Bloglovin och Blogkeen, vilken gillar du i så fall bäst? Eller har du kanske någon annan du kan rekommendera?

 

 

Livsstil

Nu blir det hormonfritt!

Dags att lära känna min kropp

Det har gått tre dagar sedan jag var tvungen att sluta med mina p-piller. Barnmorskan ville att jag skulle gå hem och fundera på hur jag ville göra och höra av mig igen om jag ångrade mig angående spiralen. Jag har funderat fram och tillbaka och jag hittar faktiskt inget bra alternativ. Ju mer jag läser och pratar med folk desto mindre sugen blir jag på spiral. Extra krångligt känns det eftersom jag även misstänker att jag kan lida av endometrios. Det är ju något jag måste kolla upp och i så fall finns ju risken att jag har svårt att bli gravid. Det är ju något vi i så fall måste fundera över. Av den anledningen känns det ju också dumt att fortsätta proppa i mig hormoner.

Så från och med nu blir det helt hormonfritt. Det känns lite läskigt eftersom jag ätit p-piller så himla länge. Det jobbigaste är ju att få tillbaka smärtan. Och PMS:en. Plus att faktiskt behöva ha mens. Jösses vad bekväm jag blivit när det bara varit att hoppa över den. Börja krångla med menskoppen igen. Jag är inte supertaggad om jag ska vara ärlig.

Däremot är jag ändå nyfiken över hur kroppen kommer reagera. Nördig som jag är så har kalendern fått ett uppslag med en slags ”period tracker”. Mens, humör och allt som kan tänkas höra till ska ner på papper och snart har jag förhoppningsvis koll på hur jag fungerar. Det där med att lyckas hitta något positivt/kul i en situation man inte gillar.

>>Har du slutat med p-piller eller annat preventivmedel med hormoner? Fick du några biverkningar? Betedde sig kroppen som innan eller var något annorlunda? Vilket preventivmedel använder du istället?

Leva hållbart Livsstil

”Tröstshopping”

-Inlägget innehåller affiliatelänkar från Lyko-

Nja. Kanske inte riktigt, men i onsdags när jag kom hem från barnmorskemottagningen, lite halvdeppig sådär, så såg jag att Lyko hade rabatt på den där vattenflaskan som jag tittat på i många år nu. Den där som jag velat ha men tyckt varit alldeles för dyr. Nu är den nedsatt med 20%, plus att jag fick 10% på min order för att jag skrev upp mig på deras nyhetsbrev.
Jag tyckte jag kunde unna mig det.

Plastbanta

Vi har, sakta men säkert, jobbat på att byta ut plast mot bättre material här hemma. Matlådor i plast har till exempel bytts ut mot glas. Just vattenflaskan har jag velat byta ut länge nu. Speciellt eftersom vattnet för ett tag sedan börjat smaka så himla mycket plast direkt. Det kan inte vara helt bra. Definitivt inte gott i alla fall. Nu har den gjort sitt och en vattenflaska i glas från bkr har fått flytta in istället.

Nu vet jag att många tycker att ”Hey, vi behöver faktiskt inte sitta med flaskor och hinka i oss vatten hela dagarna!” och jag har läst texter som ”Sluta klunka – du dricker inte för lite vatten”. Vi behöver normalt ca 1,5-2 liter vatten per dag, 0,5 liter tror jag att dom brukar säga att vi får i oss via maten. Utan vattenflaskan dricker jag nog inte mer än en kopp te och ett litet glas vatten per dag. Man ska absolut inte överdriva, men visst går det att dricka för lite.

Helt lätt att välja färg var det däremot inte. Jag har sådan sjuk beslutsångest när det kommer till sådana här struntsaker och det gjorde ju inte saken lättare att den visade en färg på min dator, en annan på mobilen och en tredje på sambons dator. Ljus ”beige-rosa” är den i verkligheten. Om jag inte är färgblind. På min dator är den mer lila. Hur mina bilder ser ut på andra skärmar vågar jag alltså inte ens tänka på haha.

Nytt i badrumskåpet

Jag skrev ett inlägg om mina nya hudvårdsprodukter för ett tag sedan. Peelingen är inte riktigt slut, men jag kommer behöva köpa en ny ganska snart. Lika bra att ta det nu tänkte jag, så slipper jag beställa igen och dom slipper köra runt med paket i onödan.

Jag snubblade också över en inpackning jag inte testat innan. Det var länge sedan min tog slut och mitt stackars hår är i stort behov av något återfuktande. Den här innehåller ekologisk arganolja och är vegan-vänlig. Förhoppningsvis är den bra också. Väldigt billig var den i alla fall, knappt 1/4 av vad min vanliga inpackning hade kostat!

Men, det bästa av allt!

budbeeOkej, möjligtvis att jag överdriver lite. Men bara lite. Jag vet inte om jag har nämnt budbee innan. Jag kan ha gjort det eftersom jag blev precis lika fascinerad sist. Så himla grym affärsidé!

När jag skulle välja fraktalternativ så hade jag några val. Jag kunde bland annat betala 9 kr för att få det levererar av postnord, eller så kunde Budbee leverera det gratis, hem till dörren. Inte så svårt val.

Jag och postnord är nämligen inte vänner. Jag vet inte hur många gånger det krånglat. Det tar ofta orimligt lång tid, jag har fått meddelanden om att det ska levereras hem och sedan påstår dom att ingen var hemma trots att dom aldrig varit här, och så får man vänta på att det ska skickas ut till utlämningsstället. Och så vidare.

Jag lade beställningen rätt sent i förrgår och igår fick jag ett meddelade om att dom skulle komma idag någon gång mellan 17 och 22. Nu på eftermiddagen fick jag ett sms med exakt tid, vem som levererar det och jag kunde se den lilla bilen åka runt på kartan! Jag behövde alltså inte sitta beredd och vänta på en leverans som kan dyka upp precis när som helst. Teknik är rätt fantastiskt och jag älskar när företag underlättar för mig istället för att krångla till livet 🙂

>> Tips: Har du inte handlat från Lyko innan så får du 100 kr att handla för via den här länken 🙂

-Inlägget innehåller affiliatelänkar från Lyko-

 

Listor

Tre saker jag funderar på idag

  1. Vädret har missat att det ska vara vår i mars. Enligt dom som vet (men som ofta har fel) så ska den tydligen dröja tills april. När jag drog upp persiennerna i morse och, återigen, möttes av ett vitt Göteborg så hade jag lust att dra ner dom igen och låtsas som att jag inte sett något. Köpa fönsterplast med sol och grönska. Spontan idé som ändå inte känns helt dum. Den här våren har nog aldrig varit så efterlängtad, men snart så! För några dagar sedan så gjorde den i alla fall ett litet gästspel och jag lyckades lura ut katten i 30 sekunder innan hon kutade in igen och gömde sig i den trygga buren. Min lilla fjant.
  2. Jag hittade en bild på senast en frisör vågade sig på en liten uppklippning.

    Det är kanske dags att klippa sig.. Sist övertalade frisören mig att klippa ”kort” och tyckte att: ”Du kommer aldrig vilja ha långt hår igen!” Kul med lite förändring tänkte jag eftersom alla andra frisörer bara vill toppa lite. Hah.
    Tips: Gör inga drastiska förändringar om din frisör är otroligt fascinerad över ditt hår. Det betyder att det är något hen inte är van vid och alltså inte har särskilt bra koll på hur det beter sig. Mitt hår var tydligen väldigt tjockt. Det såg ut som om jag hade en triangel på huvudet om jag inte plattade håret. Det gör jag inte om. Den här gången ska jag försöka hitta en frisör som vågar klippa upp håret lite. Hade alltid uppklippt förr, men dom senaste 10 åren har alla frisörer vägrat. ”Det blir inte bra med ditt hår!” Aldrig fått någon bra förklaring till varför.

  3. Hur är veganskt halvfabrikat jämfört med vanligt? Lika dåligt? Halvfabrikat är ju halvfabrikat, men det skulle vara smidigt med något enkelt som inte bråkar för mycket med mitt blodtryck. Eller så funderar jag inte så mycket över det och följer mitt egna råd istället: att fokusera på att lägga till mer av det som är bra. Grönsaker och rotfrukter är ju i alla fall inte dåligt. veganskt halvfabrikat
Sjuk

Vilket preventivmedel ska man välja när inget fungerar?

Idag skulle jag ner och förnya mina p-piller. Med tanke på hur mycket krångel jag haft med det innan så var jag rätt nervös. För att göra en lång historia kort: Jag hade för högt blodtryck för ett halvår sedan då det var dags att skaffa nya, så jag fick minipiller istället. Dagen efter åkte jag ner till vårdcentralen och där var värdena bättre, men barnmorskan ville ändå inte skiva ut några andra. Det var dom tre värsta månaderna i mitt liv. Kanske inte riktigt, men nästan. Nästa gång jag skulle förnya p-pillerna var blodtrycket fortfarande på gränsen. Jag fick mina vanliga piller, men bara för tre månader.

Idag var det alltså dags igen. Den här gången var blodtrycket ännu högre och mina vanliga piller är helt uteslutna. Med tanke på hur dåligt jag mådde på minipillerna så är dom inte ett alternativ. Det är samma hormon i p-stav och spiral så även det är uteslutet. Kopparspiral sätter dom inte in eftersom jag har en helt vidrig mensvärk. Jag är rätt körd känns det som.

Om jag ska vara helt ärlig så är det viktigare för mig att kunna skippa mensen, och därmed värken, än att det är ett preventivmedel. Tyvärr verkar det ju inte finnas något alternativ så jag vet inte alls vad jag ska göra nu. Jag skulle hem och fundera men ja, vad finns det att fundera över? Vad finns det för något som tar bort mensen som är okej när man har högt blodtryck?

Idag har jag bytt vårdcentral så imorgon får jag höra av mig dit för att i alla fall kolla upp blodtrycket. Igen. Med tanke på hur mycket jag sprang på vårdcentralen förra året och hur många gånger jag testat blodtrycket, som var bra enligt dom varje gång, så känns det inte som att det kommer hända så mycket det här gången heller. Efter lite googlande ikväll så misstänker jag även att jag lider av endometrios så det borde jag också kolla upp. Vad gör man då? Kul att jag har sådant flyt jämt.

 

 

ME
Sjuk

Är jag frisk nu?

Det var länge sedan jag prata om det nu. På riktigt alltså, mer än att bara nämna i förbifarten att jag inte orkat blogga. Någon direkt uppdatering har det nog inte blivit just för att jag inte haft någon kontakt med vårdcentralen/läkaren sedan dom slutade höra av sig i september. Det har inte hänt så mycket drastiskt och det har känts tjatigt att skriva om. Hela min vardag kretsar ju kring mitt mående och jag är själv rätt less på det vid det här laget.

Men frisk har jag alltså inte blivit. Däremot har jag i perioder mått lite bättre eftersom jag inte behövt lägga exakt all energi jag har på att springa på vårdcentralen, hos diverse specialister, ta prover osv.. Jag försöker fortfarande lista ut hur mycket, och vad, jag klarar av så jag har inte blivit av med dom där irriterande bakslagen än. Som när jag fick för mig att gå upp till vinden och lyfta på varenda kartong för att hitta en pryl. Då var jag i princip sängliggande i en vecka. Det var för fysiskt påfrestande. Och rätt dumt.

Annars brukar jag ha mer problem med mycket intryck.. ljud, rörelse, ta in ny information och sådana saker. En skogspromenad fungerar till exempel oftast rätt bra. Ta bussen ner till stan är värre. Åre-resan i januari gick över förväntan, men då tog jag power naps varje dag, var död på kvällarna och vilade upp mig ensam i skogen i en vecka efter. Man måste bli duktig på att prioritera och ”slösa” energi på sådant som är värt det.

Vad är det för fel på mig?

Tja… det är det ingen som vet. När läkarna inte förstod vad som var fel så blev det mycket tid spenderat på Google. (Jag vet, man ska inte, men vad ska man göra?) Jag snubblade över ME och allt stämde. Jag skrev ett inlägg om det tidigare. När jag tog upp det med läkarna så fick jag lära mig att det är en sjukdom som dom inte tror på här i Göteborg. Märkligt att läkare ens får välja att tro på och inte tro på sjukdomar.. Försäkringskassan går i samma spår. Så klart.

Jag har alltså inte fått någon utredning kring det och vet inte om det är det som är felet, men det är det enda jag hittar som faktiskt stämmer in. Så just nu utgår jag från det. Det känns säkrast så. En del i sjukdomen är att man kan bli permanent försämrad av ansträngning. Det var också något jag blev när det var som intensivast med läkarbesök och det skulle pushas med promenader och grejer. Jag är alltså lite sämre nu än innan jag gick till läkaren.

ME är väldigt brett när det kommer till svårighetsgrad. Vissa klarar av att arbeta, åtminstone deltid, medan dom sämsta är helt sängliggandes. Vad jag har förstått det som så blir en väldigt stor del successivt sämre just för att det är svårt att leva ett normalt liv utan att göra mer än man orkar. Skulle det inte vara ME jag lider av så är det jättebra, men om det är det så vill jag inte riskera att bli helt sängbunden. Nog för att jag har svårt att orka göra saker utanför lägenheten, men det är fortfarande ett stort hopp till att vara helt sängbunden.

Diagnos eller inte?

Jag har funderat fram och tillbaka på om det är värt att göra ett ryck till för att verkligen få reda på vad som är fel, eller i alla fall få det på papper. Min man, som är övertygad om att det är ME jag har, tycker det. Jag är lite mer tveksam. Är det värt att lägga så mycket energi, och kanske bli sämre, för att kämpa sig till en diagnos som idag är helt värdelös? Ingen tar den ju ändå på allvar..

Min livlina

Så ligger det alltså till. En liten uppdatering på hur läget är just nu.

Bloggen och sociala medier är ovärderliga för mig just nu. Det är det enklaste sättet att få någon form av social kontakt, oavsett om det handlar om att hålla kontakten med familj och vänner eller skapa nya. Jag är social i vanliga fall, social introvert kanske man kan säga, och skulle bli galen om jag var helt avskärmad från omvärlden. Däremot så finns ju inte orken här jämt. Ibland tar det tid innan jag orkar svara på kommentarer och emellanåt ekar det lite tomt på bloggen. Men tystnaden kan å andra sidan kanske vara lika talande som ett inlägg.

backa upp
Livsstil

Varför väntar man på en katastrof innan man backar upp filerna?

Min hårddisk har krånglat ett bra tag nu och för några månader sedan så pratade jag om att ”jag borde ta tag i det och köpa en ny hårddisk ifall den här lägger ner.” Den är glapp i uttaget så varje gång jag andas på den så riskerar den att koppla ur och jag vet ju att den inte är bra när den kopplar i och ur sådär konstant. Eller när den blir runtsläpad på resor. Jag har ju dessutom läst så många gånger att man borde ha sakerna på två olika ställen. Jag har läst alla skräckhistorier om folk som blivit av med exakt allt.

Så försvann helt plötsligt en mapp från hårddisken. Poff. Spårlöst borta. Då tog jag t.o.m och kikade runt på lite olika alternativ. Men om jag köpte något? Nix.

Helt plötsligt så ville hårddisken inte samarbeta alls längre utan informerade mig om detta varje gång jag försökte starta den:

Ny hårddisk

Där snackar vi panik. Jag försökte googla och fråga runt på diverse forum men hittade inget vettigt. Nu tog jag i alla fall tag i det och beställde en ny hårddisk. Ett tag där så släppte jag bara allt. Så länge jag inte verkligen försökt fixa den så är den inte körd, typ. Den nya hårddisken kom och efter ett himla googlande hittade i alla fall till slut en ”försök reparera hårddisken-knapp”. Och det fungerade! Lättnaden när jag insåg att varenda bild eller film jag äger inte gått upp i rök var rätt skön. Alla gamla stuntfilmer, bröllopet, resor, mina syskonbarn..

Katt bortskänkes

Bäst att passa på att kopiera över allt medan den fortfarande fungerade. Det gick långsamt och vågade knappt röra mig ifall den skulle kopplas ur. Så kom katten och strök sig mot skärmen. Och där bröts det. Kopplar i den igen och behövde som tur är inte börja om från början. Lyfte ner katten.

Lät datorn vara ifred så jag inte skulle råka göra samma sak. Så fick katten ett ryck och kutade över datorn. Det bröts igen. Jag sa åt katten och kopplade in hårddisken ytterligare en gång. Mutade katten med mat.

10 minuter senare.
Katten körde ett nytt race över datorn. Vad som hände? Hårddisken kopplades så klart ut igen. Sa åt katten och kopplade i hårddisken igen. Fick lirka lite med den innan den ville samarbeta.

Försökte ta ut katten på en promenad/lek utomhus. Hon stenvägrade vid ytterdörren. (Det är kanske inte bara jag som är less på vintern?)

Ytterligare 10 minuter senare.
Katten tyckte återigen att datorn var bra att gena över. Och hårddisken kopplades ur. Försökte koppla in den igen men inget hände. Inte ens ett felmeddelande. Hårddisken lyste men annars absolut ingen reaktion. 15% överfört. Jobbade på en ”katt bortskänkes-annons” till blocket och försökte att inte bryta ihop helt. Ringde till min man och grät en smula. Som om han skulle kunna lösa det. Ett tag senare så tyckte hårddisken att jag lärt mig min läxa tillräckligt och valde att fungera igen. X antal timmar senare så var allt kopierat till den nya hårddisken.

Jag överdriver inte om jag säger att jag var alldeles utmattad av den där känslomässiga bergochdalbanan.

Hur backar man bäst upp?

Nu är alltså tanken att jag inte ska göra samma misstag en gång till. Jag har visserligen allt sparat på två hårddiskar, men den första kan jag ju knappast räkna med. Jag ska vara glad om jag någonsin får igång den igen. Så nu behöver jag hitta något bra sätt att spara allt på. Vad är smartast?

  1. En till hårddisk?
  2. Molnlagring?
  3. En sån där egen molnlagring?
  4. Något annat?

Jag kikade en del på molnlagring men känner spontant att det blir väldigt dyrt. Min hårddisk synkar automatiskt till Dropbox men 100-150 kr/ månad känns lite sådär. En ”egen” molnlagring kostar visserligen från ett par tusen men det sparar man ju in efter ett tag. Däremot så är man ju helt körd om det tex börjar brinna hemma. Och om lagringsbehovet ökar drastiskt. Jag läste någonstans att vi väldigt snart kommer springa runt med små hårddiskar som rymmer 100+ tb. Antar att dropbox och liknande företag anpassar utrymmet om det generella behovet ökar (förr klarade man sig ju med en diskett…) men har man köpt en 2-16 tb lagringsenhet så får man ju helt enkelt köpa nytt.

Hur sparar du dina filer? Har du något bra tips? Eller är du som jag och skjuter på det tills det väl händer något?

 

 

Kreativt

Vad gör man när inspirationen är borta?

Det är ingen hemlighet att jag är så himla klar med vintern vid det här laget. Jag är riktigt less faktiskt. Hanna kör sin årliga fotoutmaning nu i mars och dagens ord var ”våraning”. Hos mig snöade det i morse när jag drog upp persiennerna. Inte mycket till våraning här inte.

Mitt problem är lite att jag väldigt lätt blir påverkad av vädret. Visst kan det vara kul och inspirerande med vinterlandskap och snö. När jag vill ha det. Nu vill jag ha sommar och värme. Då har jag så sjukt svårt att motivera mig att ens gå utanför dörren. Förstå då vilken inspirationsdödare det blir när man bor i en liten skokartong och inte direkt har plats att hitta på något här hemma. Som gjort för en negativ spiral.

Det håller ju inte i längden och nu känner jag att jag måste hitta tillbaka till den där inspirationen. Jag kan ju inte sitta här och vara bitter och bara vänta på bättre tider.

Min bucket list

Förra året skrev jag ihop en bucket list. 50 saker som jag vill göra innan jag fyller 50. Jag tänkte att jag skulle ta en kik där. Det är lätt att glömma bort allt man faktiskt vill göra när man bara känner sig allmänt less. Nu vill jag minnas att många av punkterna var resor, men något ska jag nog kunna hitta. Kanske har jag redan bockat av någon punkt?

Nummer 4, att starta företag, är faktiskt avbockad sedan december! Heja! Nu jobbar jag istället mot nummer 46. Jag har också börjat måla lite, men inte tillräckligt mycket för att tycka att den punkten är avbockad. Jag vill måla mer, men det behöver nog bli lite varmare. Det är nog inte något som kommer ta mig ur min inspirationssvacka just nu. Den där yogarutinen går också lite sådär med. Hur lyckas man med det egentligen? Island och valsafari är två punkter jag hoppas kunna pricka av i september. Inget jag kan göra nu alltså, men något att se fram emot. Det är också viktigt.
Men så kommer vi till nummer 29 och 37. ”Skapa rörligt material” och ”Lära mig fotografera”. Där har vi det kanske!

Den gemensamma nämnaren när jag är less

När jag känner mig oinspirerad så är det just det som det slår hårdast mot, vilket i sin tur gör att bloggen och mina social kanaler får lida. Inga bilder = inga inlägg. När jag inte får ut inläggen som jag tänkt så blir jag istället irriterad över det. När vi kommit så långt så är jag bara allmänt irriterad och saker som egentligen inte är något problem blir till irritationsmoment och så är den dåliga spiralen igång.

Jag ska lära mig fotografera .. och filma

”Lära mig fotografera” är kanske fel ordval. Jag vet ju hur man knäpper av en bild med kameran, men jag vill bli bättre. Vad är det som gör att jag tycker att en bild är så mycket bättre än en annan som ser i princip likadan ut? Varför blir (nästan) aldrig resultatet så som bilen jag har i huvudet? Hur använder jag ljuset på bästa sätt och vad är det som gör något intressant? Hur skapar man en story?
Jag vill lära mig mer om bländare, slutartider, ISO och allt det där tekniska, men kanske framförallt det kreativa. En tekniskt perfekt bild, eller film, är inte alltid den mest intressanta.

Jag har dessutom funderat på det där med att börja filma och skapa mer rörligt material hur länge som helst nu. Det finns ju så mycket kul man kan göra! Men det har liksom tagit emot. Som att jag varit ute på lite för djupt vatten..lite för långt utanför min comfort zone. Kanske är det dags nu.

Vi får se om jag lyckas kicka igång motivationen med ett litet projekt. Det brukar kunna hjälpa. Dessutom så tror jag att det blir lättare att ta mig ur liknande svackor framöver när jag har samlat på mig lite mer kunskap.

Men hur börjar jag? En kurs? Ska jag finkamma Youtube? Vilka konton är grymma för inspiration? Jag behöver alla tips jag kan få!
Leva hållbart Livsstil

Nya vecka och nya idéer

Lugn start på veckan

En stor kopp te, nerbäddad i sängen bland täcken och enorma kuddar, med mina mysigaste kläder och med datorn i knäet. Kalendern uppslagen och pennor i alla möjliga färger utspridda överallt. Och en katt som ligger mitt bland allt och snarkar. Så startar jag min måndag. Klockan är 9 och jag har redan varit vaken i flera timmar men jag älskar att kunna ta sådana här långsamma mornar. Låta huvudet vakna i sin egen takt. Tacksam över att jag inte måste stressa iväg och trängas på bussar och spårvagnar.

Vi har lyckats få upp temperaturen här inne från 16-17 till 18,5 grader så nu är jag inte lika grinig över kylan heller. Att inte ha riktigt lika ont gör under för humöret. Och sömnen.

Ska jag ge mig in i kost-träsket?

Idag kommer största fokuset ligga på en ny(gammal) idé jag har. Fast först måste jag komma fram till om det är något jag ens vill ge mig in på. Jag antar att det är mitt ”äta mer klimatsmart-projekt” om dragit igång lite tankar.

För tre år sedan utbildade jag mig till kostrådgivare. Tanken var att börja arbeta med det direkt när jag var klar men ju mer jag kollade runt desto mindre sugen kände jag mig på att ge mig in i den branschen. Jag tycker att det ofta blir ganska ”hysterisk”, enkelspårigt och onödigt krångligt. Lika strikt för Svensson som för en elitidrottare. På gränsen till ätstörning och lite sektvarning. Jag har till exempel aldrig fastnat för någon diet och skulle inte kunna sälja ett helt koncept sådär. Behöva försvara även dom delar som jag inte riktigt kan stå för. Vad händer om, eller snarare när, det kommer ny forskning som motbevisar allt som konceptet man byggt upp står för? Försvara det som en ”galning” eller hoppa på nästa trend?

Det har känts lite som en nödvändighet att nischa sig på det sättet. Folk sysslar med LCHF, Paleo, raw food och allt vad det är. Det blir tydligt vad man får. Hur skulle man sälja in en ”lagom” kostrådgivare? Som plockar russinen ur kakan och inte tycket det är jordens undergång att ha lite socker i teet? Som vill äta mer klimatsmart men inte nödvändigtvis strikt vegetariskt. Jag trodde valet stod mellan *infoga valfri trenddiet* eller att strunta i det helt. Skulle det inte uppfattas lite som att man vänder kappan efter vinden när man inte har någon av dessa ”standardideologier” som grund? Men det behöver ju kanske inte bli riktigt så svartvitt. Det finns dessutom fler sätt att nischa sig på. Och jag vänder nog gärna kappan efter vinden om vinden är forskningen.

Så idag klurar jag vidare på detta. Kanske hittar jag någon röd tråd bland all röra.