Therese Wiksten
Arkiv:

maj 2018

Livsstil

Nu ligger lägenheten ute till försäljning!

Tanken är att sälja lägenheten i juli, men redan igår så lade vi upp den på mäklarens hemsida som kommande försäljning. Just nu finns alltså inga bilder inifrån lägenheten, det kommer i den ”riktiga” annonsen och efter att Studio in varit här och stylat. Då kommer den också ut på Hemnet. Däremot så har jag ju postat lite bilder här i bloggen innan 😉

Chansen verkar vara rätt stor att den säljs innan dess, men jag hoppas nästan att den inte gör det. Jag är sjukt nyfiken över hur dom skulle styla den. Lite mer utmaning än en luftig 3a kan jag tänka mig.

Separationsångest

Samtidigt som vi har ett hus som jag verkligen ser fram emot att flytta in i så känns det lite sorgligt att flytta härifrån. Det här är ändå det stället där jag bott längst i hela mitt liv. Jag älskar köket, alla lösningar som gjort det möjligt för oss att faktiskt bo två personer på 20kvm i 5 år, badrummet (framförallt granitkaklet i duschen), innergården, närheten till stan…
Vi har haft turen att ha en ovanligt bra förening, trevliga grannar, en mysig liten privat oas till uteplats, tokbilligt boende, fräsch tvättstuga, nära till mataffär och t.o.m gratis el.

Jag hoppas verkligen att personen som köper lägenheten kommer trivas lika bra. Eftersom det är vi som totalrenoverat och valt allt (minus det vi varit tvungna att leja bort då) så känns det lite som att lämna ifrån sig en bebis. Jag tvivlar ju egentligen inte – lägenheten är jättefin, men det känns ändå lite nervöst.

Så..om du behöver en lägenhet i Göteborg så tycker jag du ska kika på den här 😉 Okej, jag är väldigt partisk men den är verkligen superfin.

Livsstil

Vi har köpt ett hus!

Det känns fortfarande helt galet. Vi har köpt hus. Ett eget hus ute på landet.

Budgivningen är äntligen över!

Jag nämnde ju den där jättesega budgivningen som jag trodde skulle hålla på tills i jul. Vi lyckades alltså vinna den. Så fort det kom in ett bud så lade vi ett motbud direkt efter, för att försöka få upp lite tempo i budgivningen. En av dom andra körde däremot med taktiken att vänta till nästa dag samtidigt som han gjorde små höjningar. Han hoppades antagligen att vi skulle tröttna och ja..han lyckades verkligen med det. På torsdagen, efter att ha budat sedan i måndags, var vi så himla less på det så vi hade lust att bara skita allt. På fredagen hörde vi istället av oss till mäklaren och lade ett ganska mycket högre (tidsbegränsat) bud och en önskan om att få det klart innan helgen. Säljarna nappade och vi skrev kontrakt samma dag. Dom lät ungefär lika roade som oss av ”mesandet”. Antagligen inte vad den budgivaren hade tänkt sig.
Jag har läst om vissa budgivningar som håller på i ett par veckor och jag förstår verkligen inte hur man orkar?!

Renovering och inredningsplaner

Nu längtar jag så himla mycket tills vi flyttar in! Det är så mycket vi vill göra med huset och nu sitter vi och planerar, drömmer och försöker skapa (realistiska) planer. Huset är ju ett konstant projekt och vi kan ju inte göra allt på en gång, men det kommer nog hända mycket här framöver ändå.

Om ni är intresserade av renovering och inredning?

Först ut är antagligen källaren. Minska risken för fuktskador är prio ett så all trä, heltäckningsmattor och sådant ryker. Tvättstugan ska få sig ett lyft, liksom duschen vid bastun. Klinkers ska in i alla rum och den micro-lilla spiraltrappan ska bytas ut. Bland annat. Känner mig så himla tacksam över att vara gift med en händig plattsättare som har samma smak som mig. Än så länge är vi sjukt överens. Förutom halfpipen han vill bygga på skogssidan av gården…

Något som också kommer ryka rätt fort är alla valv..

Braskaminen däremot går ingenstans 🙂

Livsstil

Husjakten

En uppdatering

För några veckor sedan skrev jag att vi bestämt oss för att sälja lägenheten och köpa hus. Vi bokade möte med ett gäng mäklare och så började vi springa på visningar.

Sedan dess har vi haft fullt upp med att fixa det sista i lägenheten. Jag trodde aldrig att det skulle vara så mycket jobb med att snygga till rören, fixa lister och sådant där småfix. Vi har också hunnit välja mäklare och lägenheten kommer ut som ”kommande försäljning” vilken dag som helst nu. Vi har haft konsultation med ett homestylingföretag och i slutet av juni blir det fotografering och i juli säljer vi. Förhoppningsvis.

På husfronten då? 7 stycken har vi hunnit kika på och än så länge så är det bara ett som varit tillräckligt intressant för att lägga bud på. Hur det går? Jag kan sammanfatta det med att buda på bostad är sjukt påfrestande psykiskt. Just nu går det alldeles för långsamt. Den andra budgivaren väntar en halv evighet mellan buden och höjer minimalt. I den här takten så är väl budgivningen klar till i jul. Tur vi inte har bråttom i alla fall.

Huset som ligger precis vid vattnet hade annars varit helt fantastiskt, om det inte vore för att det behöver totalrenoveras. Helst hade man behövt riva det helt och bygga nytt, men så var det det där med strandskydd. Alldeles för mycket jobb, men läget alltså..

Vi har också spanat lite på ett renoveringsobjekt som vi var sugna på att åka och titta på. Det har varit visningar i två omgångar men inga bud har kommit in. Mäklaren hade däremot inte alls lust att låta oss kika på det utan skulle höra av sig om det blev ytterligare en visning. Hoppas verkligen inte våran mäklare kommer säga nej till intresserade spekulanter. Det känns ju bara jättedumt.

Men nu håller jag tummarna för att vi vinner den här budgivningen så vi slipper vara med om fler.

 

Internationella me-dagen
ME

Internationella ME-dagen

Idag, den 12e maj, har det varit den internationella ME-dagen. Det har uppmärksammats på lite olika håll och jag lyckades faktiskt vara på plats en stund idag under Millions missing här i Göteborg. Millions missing är en internationell kampanj med syfte att uppmärksamma ME. Den hålls i över 100 städer och i Sverige anordnades den i Umeå, Sundsvall, Stockholm och Göteborg.

Detta gör man genom att ställa ut tomma skor. Skor som tillhör ME-sjuka som inte klarar av att vara på plats, som saknas i samhället. Till varje par skor finns en tillhörande berättelse, vem som äger skorna, lite om när & hur personen blev sjuk och vad den saknar. Så otroligt jobbigt att gå runt och läsa.
Det hölls också en tyst minut för två ME-sjuka som tyvärr inte finns med oss längre.

    

Ett annat sätt att uppmärksamma sjukdomen på dagen är att bära något blått.
beblueforme

Uppmärksammat i media

Intervju med Elisabeth Berg

Ställer ut skor för att uppmärksamma ME-sjuka

”Jag har varit min mammas mamma sedan jag var barn”

Uppsalaskor med på aktion

”Vi ME-sjuka tvingas leva osedda i våra hem – vården måste hitta ett sätt att hjälpa oss”

Tomma skor ska synliggöra dem som inte syns

Manifestation för sjukdomen ME

Internationella ME & Fibromyalgi dagen…

Millions missing

Internationella ME-dagen

22 år med ME

Sluta skada ME-patienter

Inte jag men mina skor

ME Den osynliga sjukdomen
ME

Den osynliga sjukdomen

”Du ser inte sjuk ut”

Det finns några saker som jag tycker gör det lite svårt när det kommer till att förklara ME för andra. Till att börja med så är det en rätt bred sjukdom sett till hur allvarligt drabbade dom sjuka är. Dom som kommit undan lindrigast kan arbeta, åtminstone deltid, och ha någon form av fritid. Det krävs vissa anpassningar och en hel del återhämtning men hela livet är inte satt på paus.
På andra sidan har vi dom som är allra värst drabbade. Dom som ligger i ett mörkt, knäpptyst rum, inte kommer ur sängen och behöver hjälp med minsta lilla sak.

Samtidigt så får omgivningen bara se en när man mår som bäst. Dom gånger man orkar göra saker ute bland folk. Man anstränger sig för att se ”normal” ut, för vem vill se ut som ett vrak när man är ute bland folk? Kanske lite smink på det. Är man inte en av de allra värst drabbade så har man ju någon energi att använda. Där och då verkar man ju helt frisk, precis som vem som helst. Skillnaden är vad som händer sedan. En frisk person kan ha en fullspäckad dag, med arbete, träning, fika med en vän och kanske en middag ute på kvällen. Sedan kliver personen upp dagen efter och kan göra om samma sak en gång till.
En sjuk person går på den där fikan. Ser ut precis som vem som helst, skrattar och umgås. Om någon bekant går förbi där och då så är det kanske inte så konstigt om denne tänker att ”Hon ser ju inte sjuk ut”. Det ingen får se är att hon kan ha förberett sig i flera dagar för att orka ta sig ner dit och att hon antagligen kommer ligga hemma försämrad efter, kanske i flera dagar.

Hur förklarar man att jag kanske klarar det här, som jag brukade göra innan, en kort stund men jag kommer få betala för det efter? Eller så vet jag att min energi precis räcker och jag har prioriterat bort allt annat den här veckan. Det är t.o.m så pass att min man inte ser riktigt allt eftersom jag försöker vila så mycket som möjligt på dagen när han är på jobbet, just för att kunna vara ”så normal som möjligt” när han är hemma. Jag försöker få folk att förstå att jag är sjuk samtidigt som jag försöker verka så frisk som möjligt inför andra.

”Syns du inte finns du inte. Du är bara det som syns.”