Therese Wiksten
Kategori:

Utmattning

Utmattning Yoga

Hur mår jag nu?

Har jag blivit bättre?
Det korta svaret är: inte direkt. Jag kan ha dagar ibland som känns okej men sedan är jag tillbaka på noll igen. Igår kändes bra, idag känner jag mig sjuk och har ont i halsen och lederna.

Kortisol

När jag kom hem väntade ett brev på mig från min läkare. Mitt kortisol var rejält förhöjt så i veckan var jag tvungen att gå ner och ta om provet plus lite kompletterande hormonprov. Förhoppningsvis får jag veta nu i veckan om det bara var fel på testet, om det är något hormonellt eller stress. Vad jag har förstått det som så borde man däremot snarare ha lågt kortisol vid långvarig stress, inte väldigt högt.

Sömn

Sömnen har börjat bråka med mig igen. Att jag sitter och skriver det här närmare halv 2 på natten talar ju lite för sig själv. Jag är så otroligt trött men jag kan verkligen inte somna. När jag väl lyckas så vaknar jag flera gånger. I morse vaknade jag tidigt och kunde inte somna om så till slut gav jag upp och klev upp istället.

Jag hade dessutom besök av en spindel som skulle kunna misstas för ett husdjur idag. Sedan när har vi så stora spindlar i Sverige?! Jag lyckades döda honom, men tänk om han har kompisar? Oddsen för att jag ska få sova gott inatt känns inte så bra.

#LÄRDIGLYSSNAPÅDINKROPP

Som en skänk från ovan drog Josefine igång en ny utmaning med exakt det jag behöver jobba på. Vi är en vecka in och det går, inte helt förvånande, både upp och ner. Det svåraste är fortfarande att hålla igen lite dom dagarna det känns bra så jag slipper bli sämre efter.

 

Utmattning Vardag

Baksmällan

Var går min gräns?

Ligga ner i sängen och pilla lite med datorn kan väl inte vara så jobbigt? Det var vad jag tänkte när jag fick för mig att börja blogga. Tydligen hade jag väldigt fel. Jag har haft en riktig svacka sedan sist jag uppdaterade och jag misstänker att bloggen har en del i det hela. Det känns lite som en blandning mellan en rejäl förkylning och en baksmälla. Jag har knappt orkat sitta och slösurfa utan har fått lägga ifrån mig datorn efter bara en liten stund. Så himla trist att knappt orka med något av allt jag tycker är kul.

En omgång till med prover

Förra måndagen skickade jag ett meddelande till min vårdcentral eftersom jag inte blivit det minsta bättre sedan jag blev sjukskriven, snarare sämre. Min läkare ville att jag skulle ta mer prover så i fredags lyckades jag släpa mig dit. Dom kollade blodtryck, EKG och jag gick därifrån med vad som kändes som halva min kropp tömd på blod. Jag har inget fel på hjärtat i alla fall, mer än hjärtklappningen. Alltid något.

Det känns som om jag har alldeles för mycket symtom som inte stämmer in på utmattningssyndrom men hittills har dom inte hittat något på proverna och jag vet inte vad som kan ha ändrats sedan sist. Just nu känner jag bara att jag vill att dom ska hitta något, vad som helst, bara jag får reda på vad som är fel.

Tar mitt pick och pack och drar

Idag åker jag upp till Jämtland och hälsar på familjen. Jag ser inte fram emot resan men jag är glad att jag valde flyg (trots att jag är flygrädd) istället för ca 13 timmar med buss.
Det ska däremot bli skönt att komma upp, umgås med mamma, mormor, min syster och alla barnen. Bara ta det lugnt, få lite vinter, mysa framför brasa, gosa med hund, katt och bebis. Lite så.

Utmattning

Utmattningsdepression?

I måndags var jag hos psykologen. Med tanke på hur jag mådde efter första besöket så bestämde vi oss för att korta ner dom till en halvtimme. Jag fick även uppgiften att ta en promenad varannan dag. När jag sedan precis missade bussen så tänkte jag att jag kunde passa på att gå hem. Vi pratar ingen monsterpromenad utan kanske 200 meter extra, plus en ganska lång trappa. Och den där trappan alltså..
I vanliga fall är den lite småseg men nu kändes den totalt oöverkomlig. Jag var tvungen att vila tre gånger på vägen upp och jag hade så mycket mjölksyra att jag på allvar inte trodde jag skulle ta mig hem. Som grädde på moset så körde två tjejer trappintervaller samtidigt.. Vem tror du var mest slut? När jag kom hem kunde jag knappt andas och jag lade mig i sängen och rörde mig inte på en timme.

Som vanligt när jag gör något som är det minsta ansträngande så har jag blivit sämre. Jag har haft ont i halsen sedan i tisdags samtidigt som jag känt mig sådär typiskt sjuk. Det har räckt med att stå upp i någon minut innan mjölksyran kommit och jag har, utan att överdriva, fått hjärtklappning av att gå tre meter.

Jag lyckades ändå ta en kort promenad på kanske 5 minuter i onsdags och idag mådde jag helt okej, förutom halsen som håller i sig, så jag drog till med en 20 minuters promenad. Så nu är den där mjölksyran tillbaka igen.

I ren frustration har jag försökt googla på varför jag blir så himla dålig så fort jag gör något. Det skulle jag kanske inte ha gjort (att jag aldrig lär mig) för nu sitter jag här och är rädd att det inte är en utmattningsdepression jag har utan ME. De har liknande symtom men 1177 skriver så här:

”De influensaliknande symtomen som är en del av ME/CFS tillhör inte heller den typiska bilden vid utmattningssyndrom. Det gäller till exempel halsont, svullna lymfkörtlar, muskelsmärta eller muskelsvaghet, feberkänsla och en försämring vid ansträngning som kvarstår mer än 24 timmar.”

Jag hittade en lista över kriterier och prickar in mer än tillräckligt. Det som är lite på gränsen är väl min huvudvärk, ledvärk och kalla händer/fötter som jag haft väldigt länge.
Jag borde antagligen ta upp det med min läkare men jag vette 17 om jag vågar. Utmattningssyndrom kan man bli frisk från, det blir man i princip inte av ME. Tänk om jag aldrig orkar göra något igen?

? | Någon med ME eller utmattningssyndrom som känner igen sig? (Hoppas på att någon ska säga att det inte är ovanligt att må så här vid utmattningssyndrom)

Utmattning

Varför har jag startat den här bloggen?

Först var jag osäker på om jag ens ville berätta att jag är sjukskriven för utmattningsdepression och helt ärligt så har jag inte pratat med så många om det. Steget därifrån till att ”skrika ut det till hela världen” i en blogg kan ju tyckas ganska stort och det är det kanske. Det känns däremot inte hållbart i längden att försöka dölja det och jag tycker det är viktigt att inte bidra till tabun kring psykisk ohälsa.Det går framåt men det är fortfarande många som inte tar det på allvar och ännu fler som inte förstår. Jag trodde jag förstod innan men inser nu att jag inte hade en aning.

Ventilera och byta tankar med andra

Det skulle vara skönt att ha en plats där jag kan ventilera mina tankar och få respons från andra i samma situation. Helt enkelt ha någon annan att bolla allt med än mitt eget huvud. Jag tror att ju mer man pratar om det desto lättare blir det att acceptera och att hitta knep för att ta sig vidare. Man blir påverkad på så många olika sätt så ju fler som delar med sig desto lättare tror jag det blir både för drabbade och omgivningen.

Personer i min närhet

Med en blogg behöver jag inte dra min historia gång på gång. Det blir dessutom kanske lättare att förstå varför jag inte svarar, orkar hitta på saker eller helt enkelt verkar ha gått under jorden. Energin räcker helt enkelt inte till att hålla kontakten med alla jag skulle vilja.

Jag har tråkigt

Jag måste göra något för att inte bli galen. Allt fysiskt jag har testat får mig att krascha totalt. Korta promenader går rätt bra men är helt ärligt skittråkiga den här årstiden. Ofta är dessutom alldeles för mycket ljud. När vi är inne på ljud så fungerar musik och tv rätt dåligt så det försöker jag begränsa. Läsa en bok eller längre text är i princip omöjligt.
Uppgiften jag fått just nu är att skapa rutiner och hitta en nivå av aktivitet som fungerar. Rätt svårt om jag inte gör något med andra ord.

Skriva går ändå helt okej, om man bortser från att jag har svårt att hitta ord och tappar tråden. Det känns lite som jag har fått dyslexi och synfel. Det tar lite (mycket) längre tid än vanligt och jag blir lite tröttare bara. Jag slipper åtminstone stressen att prata. Nu gör det inget att det tar 6 timmar att skriva det här inlägget.
Fördelen är att jag får något inplanerat att göra, något som jag gillar. Det kanske även blir lite lättare att trotsa vädret och ta mig ut på dom där promenaderna. Kanske.

 

utmattningsdepression
Utmattning

-Utmattningsdepression-
Status just nu

”Det tar tid att bli frisk”

Det var vad min läkare sa när vi kom fram till att det var en utmattningsdepression jag hade. Ska man vara noga så är det egentligen, om jag inte har fattat det hela fel, utmattningssyndrom + depression. Två olika saker som behandlas var för sig.

Att det skulle ta så här lång tid var jag däremot inte beredd på. Efter ett antal månader så tycker jag att jag borde ha kommit en bit. Det trodde jag också att jag hade, tills jag hade mitt första besök hos psykologen. Efter ett samtal på 45 minuter så var jag helt slut i huvudet. När jag tog upp mobilen för att boka in nästa möte så kunde jag för allt i världen inte komma på var man skriver upp sådant, eller var i mobilen man kunde skriva saker över huvud taget. När jag kom hem tänkte jag ringa min man och berätta hur det gick. Jag hörde vad han sa men jag förstod inte ett ord, så det var bara att lägga på.  Sedan sov jag i princip i två dagar.

Det som är svårast för mig just nu är ljud, folk, röriga miljöer, växla mellan saker, minnet, fysisk aktivitet och sådant som kräver lite tankeverksamhet, som t.ex. svårare texter eller saker jag inte riktigt kan. Jag har också problem med att varva ner och somna på kvällen och att ”ställa in fokus” när jag växlar mellan att titta på något nära och långt borta. Och så klart stress. Tidspress, plötsliga ändringar, prestationskrav osv fungerar inte. Alls.
Emellanåt så känner jag mig med andra ord som en dement 90-åring.

Att skriva eller slösurfa går med andra ord helt okej, om jag sitter ensam i ett tyst rum.

Jag ljög nog lite innan. Det som är svårast är att acceptera att jag faktiskt är så här dålig. Jag läser om så många som varit sjukskrivna i ett halvår och som under den tiden tagit en massa promenader, tränat, läst böcker, gått på konserter, träffat folk, städat, diskat, tvättat osv. Vissa gör mer under en dag än vad jag gjort på en månad. Jag vet att utmattningssyndrom kan visa sig på olika sätt och att man kan ha olika grader av det men det gör mig ändå så frustrerad. Och stressad. Jag känner att jag borde vara frisk nu.