Therese Wiksten
Kategori:

Vardag

Vardag

När man mår lite bättre

Jag vaknade vid 9 i morse. Klockan hade inte ringt och Jonas hade alltså försovit sig. Mindre rolig start på dagen för honom, men så klart skönt att slippa vakna vid 5 och sedan behöva lyssna på ett larm mellan halv 6 och halv 7, och jag kunde få skjuts ner på stan! Men det bästa – jag vaknade och mådde rätt bra!

Lika bra att passa på att åka ner och försöka hitta byxor. Jag har två par träningstights och ett par jeans som jag får på mig men alla tre sitter för tight så det fungerar inte riktigt längre. När jag stod i provrummet så märkte jag dessutom att ett par av dom dessutom har ett hål mitt på rumpan..

Jag tog en promenad hem och jag tog mig hela vägen utan att behöva vila, och jag klarade av sist backen upp! Det kändes så bra att jag till och med fick för mig att ta en promenad med katten efter.

Är det ens en katt jag har?

Jag är fortfarande så fascinerad över att Merci går bra i koppel. Hon håller sig på vägen och går precis dit jag vill att vi ska gå. I övrigt blev promenaden en katastrof. KATT-A-STROF!
Hon pep i ryggsäcken under den där 5 minuters promenaden till skogen. När jag kom fram märkte jag att hon hade spytt. Det som aldrig varit några problem innan. Väl framme så var hon ändå nöjd ..men halvvägs in i promenaden så träffade vi på en hund. Panik. När hon hade lugnat ner sig så var det bara höger om och raka vägen hem som gällde. Då gick hon inte fot inte… Hunden däremot var mer än 50 meter bort och det är tveksamt om den ens såg henne. Samma pipande i ryggsäcken på tillbakavägen, så när vi väl kom hem så blev det raka vägen in i duschen. Trodde hon skulle bli helt traumatiserad och vara jättearg på mig efter det, men hon har varit otroligt mysig resten av dagen. Tveksamt när jag får ut henne på promenad nästa gång dock.. 

Adrenalinpåslag

Jag har alltså åkt ner på stan och shoppat byxor, promenerat hem, gått ut med katten, duschat katten, handlat mat till i morgon, yogat, fastnat i en youtube-spiral, gjort yogautmaningen, klippt ihop en video..och jag är fortfarande inte trött. Jag har däremot svårt att varva ner så jag inser ju att jag inte mår bra-bra, utan har något slags adrenalinpåslag. Men åh så skönt att faktiskt orka saker för en gångs skull!

 

Vardag

En sån där nystart

Att fylla år när man är sjuk

Det är när det kommer sådana där speciella dagar som jag märker hur mycket det påverkat mig att vara sjuk. Igår fyllde jag år. Dagen spenderades i sängen. Den rann liksom förbi som vilken dag som helst. J. kom hem på kvällen efter att ha varit borta hela helgen och hade med sig hämtmat. Det var min dag.

Tänk vad mysigt om jag istället hade kunnat samla ihop ett gäng på brunch? Passat på att träffa alla som jag inte sett på alltför länge. ”Catcha up” efter sommaren. Men det är ju omöjligt när man inte orkar. Ja, varken orkar med det rent fysiskt eller orkar hålla igång alla relationer. Det är lite trist när man får det kastat i ansiktet på det sättet. Det blir så tydligt.

Men, hur som helst så blev jag ju ändå en dag äldre än dagen innan och ett år äldre på papperet. När jag var yngre så var augusti lite som nyår och en nystart. Man började en ny årskurs, fick köpa nya kläder, kalender och skolprylar. Och så blev jag ett år äldre då. Den känslan sitter kvar även fast det just nu inte händer så mycket nytt på samma sätt.

#yogareflekteradela

Passande nog så drog ju Josefine igång sin utmaning idag, så lite nystart blir det faktiskt ändå. Jag tänkte att jag gör uppdateringarna på min FB-sida så det inte blir så mycket här, så håll utkik där om du är nyfiken. Bilden hintar i alla fall lite om dagens övning.

Vardag

Söndagstankar – v29

Vi har haft en otroligt lugn helg och katten har tack och lov matchat mitt humör. Det slog mig att det redan gått en vecka sedan jag tog upp bloggen igen och jag funderar över vad som har rört sig i mitt huvud den här veckan.

Första veckan med blogg

Jag visste inte riktigt hur det skulle gå att börja blogga igen och jag kastade mig in i det utan någon direkt plan. Ungefär varannan dag lyckades jag få till ett inlägg och det har känts rätt lagom. Jag har inte kraschat totalt. Nu ska det erkännas att jag har en hel del inlägg som nästan är färdiga liggandes bland utkasten, så det har ju varit mycket mindre jobb än om jag skulle ha behövt kommit på, skrivit, fixat bilder mm till alla inlägg helt från grunden. Men – so far so good. Framförallt är det kul!

Jag tog upp mina tankar innan i en grupp med andra som mår ungefär som mig och fick ganska blandade svar. Dom flesta kändes negativa. Att om vardagliga saker så som att hänga tvätt, ta bussen ner till stan, laga mat, eller plocka ur diskmaskinen är för jobbiga så ska jag inte göra något annat heller. Lite som att om du ska äta en 3-rätters middag och är allergisk mot två av rätterna så får du inte heller äta den tredje. Själv tror jag det är otroligt viktigt att ta vara på det man faktiskt kan göra.
Nej, jag skulle inte klara av att sköta ett arbete just nu, men kan jag till att börja med hålla igång hjärnan lite med bloggen och sedan förhoppningsvis bygga vidare på den (bloggen, inte hjärnan) så är det ju jättebra.

Compact living-problem

Jag skrev ett inlägg för fyra månader om exakt samma problem, men uppenbarligen så har jag inte kommit någon vart sedan dess. Jag önskar att jag var sugen på att börja sticka eller liknande, men så enkelt ska jag tydligen inte göra det för mig. Nej, jag vill börja måla med akryl. Jag tittar på Jonnas blogg och drömmer om att kunna en egen ateljé sådär, men det är inte så lätt när hennes ateljé är större än vår lägenhet haha. Nä, jag måste tänka lite mer realistiskt här. Eller så lägger jag en beställning och tänker att ”det löser sig”.

FODMAP

Som jag nämnde i förra inlägget så har jag som aldrig tidigare haft problem med magen fått en hel del av den varan sedan jag blev sjuk. När jag hälsade på min mamma i början av året så frågade hon om jag verkligen var säker på att jag inte var gravid ändå. I så fall skulle jag tagit hem världsrekordet för längsta graviditeten vid det här laget.

Hur som helst så är jag otroligt less på det nu och efter lite googlande så hittade jag FODMAP. Hallå, hur har jag kunnat missa det?! Varför pratade vi inte om den under min kostrådgivarutbildning? Jag är inget fan av dieter, men det här är en av få som faktiskt verkar vettiga. Egentligen bör man gå via en dietist men jag tänkte börja med att läsa på lite själv så får vi se. Jag känner mig hoppfull och rätt taggad.

>>Har du testat FODMAP? Hur gick det? Vad tyckte du?

prayforstockholm
Vardag

”Keep calm and carry on”(?)

En seg vecka med ett förfärligt slut.

I måndags eftermiddag tog jag med Merci till veterinären och på kvällen hämtade jag hem en nykastrerad och fortfarande rätt drogad katt. Stackaren visste inte var hon skulle ta vägen och så fort hon försökte sitta upp tippade hon.

Tratten var alldeles för stor. Hon fastnade i allt, den var för djup för att hon skulle klara av att äta och dricka och livet var allmänt miserabelt. Jag tvivlar på att jag var särskilt populär den kvällen.

Morgonen efter var jag däremot förlåten, för jag vaknade med en katt som låg hopkrupen intill mig med huvudet på min arm. Utan tratt.
Jag försökte ha den på henne men till slut gav jag upp. Hennes smeknamn är numera ”korven”. katt strumpa

Onsdag till fredag var jag i princip utslagen. Jag låg i sängen och tittade ut på en blå himmel. Hade så gärna velat gå ut men orkade knappt lyfta kroppen för att hämta ett glas vatten. Jag har 5 minuters promenad till veterinären och jag trodde inte att två vändor dit kunde göra mig så däckad. Ska jag fortsätta att må så här i ett halvår medan jag väntar på remissen så kommer jag bli galen.

Miljövänliga leksaker

Någon gång nu i veckan så kom ett paket som J beställt till Merci. Han hittade ett företag som tillverkar leksaker utan en massa skadliga ämnen och med minsta möjliga påverkan på miljön. Fjädrar visade sig vara ungefär det bästa som finns och leksakerna har bokstavligen flugit genom lägenheten. Här jagar vi för att döda och en stackars liten mus har redan fått en del av fjädersvansen avbiten.

Stockholm <3

Jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Det känns så overkligt. Jag är på ett sätt inte förvånad över att det skett en terrorattack i Sverige, det var bara en tidsfråga, men samtidigt så är det så svårt att greppa när det väl händer. Speciellt när det sker i en stad som jag ändå betraktar som hemma. Så många gånger jag har gått på den där gatan, eller stämt träff vid Åhléns. Alla jag känner som lika gärna hade kunnat vara där precis just då. Min lillebror som jobbar inne i Sthlm.

Jag skickade iväg ett meddelande och skrev att jag hoppades att han inte var inne i city. Inget svar. Jag hörde av mig till mamma och jodå. Han hade jobbat precis vid Åhléns. Det var riktigt jobbigt där ett tag innan jag visste att han var oskadd. Jag var inte helt lugn förrän han var hemma vid 21-tiden, utan sin bil. Den fick han inte hämta från Åhlénsgaraget. Jag är så tacksam för att han inte var ute där precis då, men så ledsen över att han har behövt se allt det där. Och självklart lider jag med alla som på något sätt är drabbad av händelsen. Det är otäckt hur snabbt allt kan gå. Hur många som vaknade upp till något helt annat igår, medan mitt liv ändå rullar på mer eller mindre som vanligt.

 

prayforstockholm3 saker som rör sig i mitt huvud nu

  • HUR klarar man av att plöja sig igenom människor på det där sättet? Att se när man kör på en efter en.. Att vara så känslokall. Jag förstår det inte och kommer nog aldrig kunna göra det. Jag förstår ju så klart att dom verkligen tror på det dom gör och allt det där, men jag förstår det inte.
  • Varför lägger man upp närbilder på offren på sociala medier? Varför känner man behovet att visa upp en stackars person som, utan att gå in på detaljer, blivit helt förstörd? Att använda oskyldiga människor för att driva någon sorts politik, i ett sammanhang som varken dom eller deras anhöriga bett om. Var är respekten för våra medmänniskor?
    Det har nyss hänt, dom har inte hunnit bli identifierade och anhöriga har inte kunnat bli informerade än.Jag skrollade igenom mitt flöde på Facebook och helt plötsligt täcktes hela skärmen av just en sådan bild. Jag vill inte se. Jag behöver inte se för att förstå att det är illa.

    Jag vet hur jag reagerade men jag kan inte föreställa mig hur jag hade reagerat om det varit någon närstående. För hade det varit det så hade jag antagligen känt igen henne.

  • Företag borde tänka sig för när dom gör reklam för sig på Instagram. Ibland blir det så uppenbart att dom bara går in och kommenterar utan att ens bry sig om vad dom kommenterar. Det kan bli så himla fel. Och pinsamt. Tror dom att det ger en positiv bild och att man känner för att spendera nästa lön på att shoppa loss hos dom?”Nice!” är inte riktigt hur jag skulle beskriva den där känslan..

 

Tur att det ändå finns så mycket kärlek i världen. När jag börjar tappa hoppet om mänskligheten så kommer det så många och motbevisar mig. Så länge vi fortsätter att jobba tillsammans så kommer inte dom få idioterna som finns kunna vinna.

Vardag

Måndag -Vecka 12

Ny vecka, nya möjligheter(?)

Jag gillar måndagar. Nytt år, ny månad, nytt läsår.. allt som innebär någon sorts nystart gör mig extra peppad.

Jag har suttit och stirrat på texten framför mig i en halvtimme nu och kommer inte vidare. Det var inte tänkt att den här bloggen skulle bli så negativ, jag är ju ingen negativ människa i vanliga fall, men gud vad frustrerad jag är just nu. Jag gillar måndagar, det gör jag. Men vad gör man när kroppen inte vill vara med? När man inte orkar tänka en sammanhängande tanke?

Jag vill: Göra som Merci, som har krupit in och lagt sig under täcket.

Jag borde: Tvätta håret, gå upp på vinden, prata med FK, köpa smör och tydligen putsa fönstren.

Jag gör: Tittar på saker till Merci. Kattlådor, väskor, vattenfontäner, selar, leksaker och snygga klösträd (det sista har jag inte hittat än) Jag känner nästan att jag är och snubblar på gränsen till ”Crazy cat lady”

Jag är rädd för: Att jag aldrig kommer bli bättre.

Så. Nu tänker jag lämna alla negativa tankar och tänka positivt resten av dagen.
Hoppas du har fått en bra start på din vecka!