Therese Wiksten
Beroende av internet
Livsstil

Internetberoende

Vi visste att det var draget fiber i området men att de förra ägarna valt att inte ansluta sig det det. Typiskt, men det är i alla fall framdraget till tomtgränsen så det första vi gjorde när vi skrivit papper var att höra av oss till fiberföreningen. Där var det (så klart) semester så det gick ju inte sådär snabbt och smidigt som vi föreställt oss. Istället fick vi försöka hitta ett annat internet så länge, men utan bindningstid ifall det skulle gå relativt snabbt att ordna fiber. Vi hittade som fungerade här ute och ett par veckor eller så skulle det ta innan allt var fixat och klart med det. 2 veckor utan internet.

Vi har ju telefonerna så det kändes ändå hanterbart. Nu visade det sig däremot att vi köpt ett hus med helt värdelös täckning. Inte bara lite segt, utan ofta helt oanvändbart. ”Endast nödsamtal” dyker upp lite överallt och samtal bryts om man råkar gå lite fel. Det är väldigt inkonsekvent också, så ett ställe som fungerat bra en stund kan vara helt värdelös nästa. Hemsidor tar evigheter att ladda och att kolla på Youtube har varit helt uteslutet. Instagram har knappt fungerat. Maila tre bilder tog mig 2 timmar.

internetberonedeHade vi bott kvar i Göteborg hade det inte varit några större problem. Då hade jag helt enkelt kunna gå ner till biblioteket och sätta mig när jag behövde. Nu då? Mitt ute i ingenstans. Inte lika enkelt.

Ofrivillig internet-detox

Vi har med andra ord haft lite av en ofrivillig internet-detox. Kanske inte helt lägligt när man precis flyttat och har 1000 saker man skulle vilja googla och kolla upp. Men det har gått, och det blir ju i alla fall lite mer hanterbart när man vet att det är tidsbegränsat.

I onsdags skulle internet ha kickat igång. Japp. Skulle. Det gjorde det inte. Lampan lyste rött och hur vi än startade om, bråkade och trixade så ville det inte fungera. Hur svårt ska det vara att koppla in en router? Efter ett samtal till supporten så visade det sig att visst var problem någonstans. Dom behövde skicka ut en tekniker. På måndag(idag) eller tisdag skulle vi nog ha internet. Det kändes lite som om någon hade sagt till mig på julaftons morgon när jag var barn att jag skulle få vänta en vecka till på tomten.

På fredagen hörde dom av sig och tydligen så är det något med någon stolpe som dom inte fick kontakt med. Dom behövde upp och klättra men eftersom det var halv storm i slutet på förra veckan så gick det ju lite si och så med det. Han tipsade däremot om något ”hjälp mitt internet fungerar inte-kit” som Telia erbjuder när internet strular. I helgen fick vi, mot en liten pant, hämta ut trådlöst internet så vi ska klara oss till dom löst problemet. Jag är sjukt tacksam för den servicen. Det är inte världens snabbaste, men antagligen så bra internet som vi kan få här utan fiber, och framförallt – internet fungerar!

Är det osunt att vara beroende eller är det så livet är idag?

Dom här veckorna har fått mig att inse hur beroende jag faktiskt är av internet. För mig är det tydligen en av sakerna jag behöver för att mitt liv ska fungera. Det känns lite läskigt ändå. Det krävs så lite för att det ska bli enorma problem. Jag har inte sett mig som beroende innan. Jag är inte ju beroende av sociala medier och jag klarar av att lämna telefonen hemma när jag åker någonstans. Jag sitter inte och scrollar igenom Facebook eller Instagram 100 gånger om dagen ”bara för att”. Du vet, det där som folk tar upp när dom pratar om beroende.

Men… I princip hela min bekantskapskrets bor utspritt över landet. Jag håller kontakten med min familj över internet. Jag får alla nyheter via internet. Jag betalar räkningar och bokför online. Jag kollar upp var återvinningscentralen finns och när den är öppen över internet. När vi ska köpa bil så hittar vi den på internet. Ska vi skaffa bergvärme? Fråga Google. Och så vidare i all oändlighet. Sådant där som jag aldrig ens reflekterat över. Lika självklart som luft. Tills det försvinner…

>>Skulle du klara dig utan internet?