Therese Wiksten
Månadsarkiv:

januari 2019

Leva hållbart

Klimatet och influencers ansvar

Det här är ett inlägg jag har funderat över att skriva ett bra tag nu, men jag har inte riktigt lyckats sätta ord på det innan.

Jag kallar mig inte influencer, men jag syns på internet, folk läser mina inlägg och även om jag inte påverkar i närheten av lika många människor som Isabella Löwengrip, Kenza eller Alexandra Nilsson så ansvarar jag ju ändå för min del i det hela. Ju fler som säger, gör eller agerar på ett speciellt sätt desto mer normaliserat blir det. Men vilket ansvar har jag egentligen?

Ingen har ju missat att vi står inför en potentiell klimat-katastrof. Eller så är vi kanske redan mitt uppe i den? De allra flesta är i alla fall helt överens om att vi måste ändra våra vanor och vårt sätt att leva rätt radikalt och vi är många som tagit både ett och flera steg i rätt riktning. Jag har skrivit lite tidigare om hur jag försökt ställa om till ett mer klimatsmart liv och klimatet har fått otroligt mycket mer utrymme i media på sista tiden. Det händer verkligen grejer.

Många större influencers har däremot inte alls hakat på den trenden och speciellt deras flygresor har uppmärksammats en del det senaste.

Behöver man vara perfekt som influencer, eller är det okej med dubbelmoral?

Man har ett gäng alternativ:

  • Fortsätta leva som vanligt och fortsätta posta om det på internet.
  • Fortsätta leva som vanligt och undvika att posta de saker som man gör som är dåligt för klimatet.
  • Försöka förbättra sig och skriva om både de positiva ändringar man gjort men även det dåliga man fortfarande gör.
  • Försöka förbättra sig och skriva om de positiva ändringar man gjort och undvika att posta det dåliga man fortfarande gör.
  • Man är redan perfekt och behöver inte tänka på vad man postar 😉

Själv pendlar jag nog någonstans mellan kategori tre och fyra. Jag försöker lyfta fram bra saker men det finns en hel del som jag fortfarande kämpar med och dom försöker jag hålla utanför bloggen. Jag är inte perfekt, men jag behöver inte ”fresta” andra att göra samma misstag. Men det är så klart svårt att hålla allt som inte är optimalt ur klimatsynpunkt utanför.

Jag handlar till exempel inte allt second hand, även om jag skulle vilja, och ibland hamnar saker jag köpt på bloggen. Jag shoppar väldigt lite men det är ärligt talat jättesvårt att flytta från en 1a till hus utan i princip någonting. Förhoppningsvis väger det upp lite att jag samtidigt återbrukar en del och pysslar ihop saker själv, men det är ju alltid en avvägning när det kommer till att välja vilka delar av sitt liv jag ska visa utan att känna mig falsk. Miljö och klimat är däremot något som jag verkligen bryr mig om och jag hoppas det är det viktigaste.

Är det hållbart att större influencers fortsätter att leva med skygglapparna på?

Självklart inte. Däremot så funderar jag över hur hållbart det är i längden för deras egna varumärke? Fler och fler får upp ögonen för klimatförändringarna och en livsstil där man skiter fullständigt i det känns mer och mer .. ”sunkig”. Det skaver en hel del att se personer jag sett upp till länge flänga fram och tillbaka över jorden utan att verka bry sig det minsta. Deras varumärke, sett ur mina ögon, har fått sig en törn. Jag tror inte det bara är jag som påverkas på det sättet.
Nu tänker jag ju främst på exemplen där det blir mer extremt. Inget är svart eller vitt. Vem bestämmer vilka fighter som är viktiga och det är ju så klart skillnad på 20+ resor under ett år och någon utlandsresa under semestern. Hur mycket ansvar kan man lägga på en enskild person? Var drar man liksom gränsen för vad som är ”okej”? Det går ju inte.

>>Hur tänker du? Ska man dela allt helt ofiltrerat eller är det bättre att sortera bort sådant man inte vill att andra ska ta efter? Reflekterar du över vad du delar och hur mycket bryr du dig om huruvida de du följer tänker på klimatet?
Graviditet

Vecka 6 (5+0)

En del av er förstår säkert rubriken direkt medan det för vissa kanske mest ser ut som att jag tagit fel på vecka plus ett halvt mattetal för förstaklassare

Jag är gravid igen!

I onsdags skrev jag att jag var otålig på att testa. Vi hade tänkt vänta till helgen, men jag klarade inte av det utan i torsdags morse så gjorde jag ett test. Och gissa vad! Där, bredvid kontrollstrecket, så uppenbarade det sig ett svagt streck. Jag var lite osäker på om jag verkligen såg rätt, men Jonas såg det också. Det var positivt. Jag vågade dock inte riktigt lita på det och fyllde inte i något positivt test i temp-appen. Jag väntade tre dagar till och igår tog jag ett nytt test. Nu var det ingen tvekan om saken. Ett tillräckligt starkt streck för att till och med jag skulle acceptera det syntes.

Vi lyckades alltså på första försöket efter missfallet!

Jag är så jäkla glad men lika mycket som jag är glad är jag orolig.

Om min tempning stämmer så är jag i 5+0, dvs jag går in i vecka 6, idag. Himla smidigt att komma ihåg och jag hoppas ju lite att jag inte blir flyttad när jag gör ultraljudet, även om den risken är rätt stor. Jag är alltså preliminärt 7 veckor ifrån att ha passerat den där gyllene veckan – vecka 12, då man alltså ”egentligen ska” berätta för folk. Risken finns alltså att jag kommer behöva berätta att även det här slutade i ett missfall. Jag funderade faktiskt över om jag skulle vänta med att säga något innan första ultraljudet, för risken finns ju faktiskt att det blir ytterligare ett ultraljud utan ett hjärta som slår.

Sist kändes det däremot lite tråkigt att bara berätta om dom dåliga nyheterna och jag ångrade lite att jag inte hade fått dela med mig av dom där första pirriga veckorna.

Jag läste också en väldigt klok sak för ett litet tag sedan. Det handlade om att det inte är någon idé att oroa sig i onödan, eller ta ut olycka i förskott. Man blir inte mer ledsen vid ett missfall för att man varit glad innan, man har inte varit glad i onödan. Det är däremot tråkigt att ha gått minste om att kunna njuta av en graviditet för att man gått och varit orolig hela tiden. Man väntar ju faktiskt ett barn, inte ett missfall. Jag försöker i alla fall tänka på det där även om det nog är omöjligt att sluta oroa sig helt.. Och om det sedan går åt helvete, ja då får jag sörja då.  Den här gången är jag i alla fall lite mer förberedd på det.

preglife vecka 5

Appen ”Preglife”. Inte så söt i vecka 5…

Vecka 5

Jag har passerat fem hela veckor, så det är är där jag är nu. Den lilla växande saken i magen kallas nu för embyro och är fortfarande pytteliten. Dom olika sidorna verkar inte vara helt överens om hur stor den är men mellan 1 och 4 mm lång. (Början och slutet på veckan kanske?) Moderkaka och navelsträng har börjat bildas och det är nu som allt det där viktiga ska börja skapas. Hjärna, nervsystem, ryggraden.. Ja, det är mycket som kan gå fel nu och när man tänker på det så är det inte konstigt att så många graviditeter slutar i missfall. Att det ens blir rätt är ju ett mindre under!

Hur har jag mått?

Ja, som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag haft en hel del känningar ett bra tag nu.

Illamåendet är värre än sist. Då började jag må dåligt mitt på dagen och så blev det värre allt eftersom dagen gick. Den här gången mår jag illa redan från morgonen och matlusten är verkligen obefintlig. Jag har knaprat på en hel del hårdbröd den här veckan… Men jag spyr i alla fall inte.

Tröttheten är också otroligt jobbig. Emellanåt är jag så trött att jag inte kan gör annat än att lägga mig och vila, vare sig jag vill eller inte.

Morgon, innan frukost

Min mage har dessutom blivit rejält svullen. Det är inte helt ovanligt tidigt i graviditeten på grund av att tarmarna inte riktigt kan arbeta som dom ska. Jag var rätt svullen sist också, men det dröjde till v 8-10 innan det direkt syntes något och då framförallt på kvällen efter jag ätit. Igår gick jag och skrattade åt hur stor jag såg ut, men tyvärr var det svårt att fånga på bild. Jag menar..titta bilden här under, det är min vy just nu om jag kikar nedåt.  Tur vi inte försöker vara hemliga med det här, för det hade blivit svårt. Men jag hoppas dock den lägger sig lite i väntan på den riktiga magen 🙂

Eftermiddag, när jag har ätit..

Kommer det tidigare för att kroppen inte har hunnit återgå helt till det normala mellan graviditeterna, tro? Tack och lov så har jag inga problem med sådant som ofta kommer ihop med den svullna magen, så som gaser eller förstoppning. Det tackar jag för. Som sagt, det här är alltså ingen gravidmage, även om magen beror på graviditeten 🙂

Den kommande veckan

Den här veckan går jag in i vecka 6 och det är en hel del som händer nu. Bland annat börjar hjärtat slå den här veckan. Förhoppningsvis. Men, mer om det nästa vecka och då får vi se om mitt mående har ändrats något. Och förhoppningsvis har jag klarat mig från missfall.

Jag vet faktiskt inte när vi har tänkt att boka in ett ultraljud. Jag vill inte riskera att boka in ett för tidigt så vi inte ser något men jag vill inte heller vänta för länge. Vi behöver dock göra ett för att få reda på vilken vecka jag faktiskt är i, för helt säker är jag ju inte. Tanken är att göra KUB sedan där runt v 12 och då är det rätt noga att man är i rätt vecka. Ultraljudet känns faktiskt riktigt jäkla jobbigt, eftersom det var så vi upptäckte mitt missfall (eller missed abortion) sist. Det där pirriga ”Åh, tänk när vi ska få den den för första gången!” har bytts ut till ”Tänk om inte hjärtat slår den här gången heller?”

Första milstolpen är dock att passera 8+5 (vecka 9), då det gick åt helvete sist. Håll tummarna för oss nu!

Inredning Livsstil

Vecka 4

Hej!

Här har jag placerat mig idag, framför vinterstudion och just nu skidskyttet. Jonas är iväg på en bandgrej och kommer inte hem förrän imorgon så jag och katten har huset för oss själva. Jag tänkte vi skulle ta en liten titt på vad jag har haft för mig i veckan.

Uppiffade krukor

Jag hittade ett gäng krukor i garaget som dom förra ägarna lämnade kvar. Knallorange, pastell-lila och beige var kanske inte riktigt min grej. Jag har tänkt ett tag nu att jag ska måla om dom så krukorna har legat inne på mitt rum alldeles för länge och gett mig dåligt samvete. Efter lite svart och grå färg så känns det genast bättre. Nu väntar dom bara på att jag ska fixa lite blommor till dom.

Vedställ

Hittills har vi haft veden i en IKEA-påse. Det har fungerat helt okej, men det har kanske inte varit så snyggt med ett par blåa plastpåsar ståendes bredvid braskaminen. Plus att jag tyckte veden torkade långsamt så jag misstänker att det lätt blev kondens i och med plasten? Jag har letat efter ett vedställ på blocket men inte hittat något. Till slut gav jag upp och så hittade vi ett prisvärt på Jula av alla ställen. Betydligt billigare än alla andra i liknande modell. En liten bärpåse i filt fick följa med också, så nu slipper vi plastpåsarna.

Ny kattleksak

Kattens favoritleksak är på väg att falla sönder så jag fick ett litet ryck och tog och gjorde en egen leksak av sådant vi hade hemma. Lite stoppning, en bit gammalt lakan, lim och så en snutt rep runt allt. Lite pilligt, men ganska enkelt fixat ändå. Hon såg lite skeptisk ut först men den blev succé. Hon har kutat runt som en galning och spelat fotboll och den har flugit både högt och lågt så nu får jag nog ta och göra några till.

Jonas band har släppt en demo

Det var kanske tidigare än den här veckan, men jag tror inte jag har nämnt det. Efter några år har dom äntligen spelat in en skiva! Så nu finns dom alltså på Youtube, Spotify och alla möjliga platser där man kan lyssna på musik. Rätt coolt ändå. Jag ska erkänna att Metal kanske inte riktigt är min musiksmak men lika kul tycker jag ju att det är ändå. Snart blir det förhoppningsvis lite spelningar och så också. Gillar du metal tycker jag du ska in och lyssna!

Webinar om sociala medier

I onsdags höll Linda ett webinar om sociala medier. Hon har precis lanserat en ny onlinekurs kring att bygga sitt varumärke online. I det här webinaret delar hon med sig av ett gäng tips samtidigt som hon berättar lite mer om utbildningen. Skitkul och otroligt intressant! Hon håller det tre gånger och sista gången är nu på tisdag. Helt gratis såklart. Ett hett tips om du är intresserad av sociala medier och har  lite tid över under lunchen. Anmäla dig kan du göra här.

>>Hur har din vecka varit?
Graviditet

Dagar som kryper fram – kan det inte bara bli dags att testa?

Du vet när man var liten och dagarna innan julafton eller ens födelsedag kändes SÅ långa? Som att varje minut stretchats ut till bristningsgränsen. Eller som att någon slängt in dom där extratimmarna som man brukar önska när man har en extra stressig dag. Precis så känns tiden mellan ägglossning och mensen just nu. Hur är det ens möjligt att tiden kan gå så långsamt?

Det handlar så klart om att vänta in dagen då jag kan göra graviditetstestet. Jag är nyfiken, otålig och lite nervös. Jag har vänt ut och in på mig själv dom här dagarna (veckorna!), känt efter och analyserat symtom och tittat på temperaturkurvan. (Den nedåtgående trenden och dippen igår var inte så rolig..) Det är liksom svårt att tänka på något annat. tempa fertility friend

Det där om att testa för tidigt..

Jag hade ett test kvar från senast och jag hade lovat mig själv att spara det tills det var helt säkert att testa. Jag hade lovat mig själv att inte bli en av dom som testar hundra gånger, alldeles för tidigt, och som får panik över huruvida dom ser strecket eller inte.. (har du någon gång hängt på familjeliv så förstår du säkert vad jag menar..) Hur tror du det gick? Har jag kvar det testet?

Klart jag inte har! 4-8 dagar innan ägglossning så kom alla mina symtom tillbaka och 17 dagar senare var jag så less på illamåendet att jag kände mig tvungen att testa. Kan tempen visa fel? Kan jag ha haft ägglossning tidigare? Om inte annat så ville jag i alla fall få ett minus på stickan så kroppen kanske kunde förstå att det är helt orimligt att må illa varje dag.

graviditetstest äl+8 eller äl+12Om jag fick ett plus på stickan? Klart jag inte fick. Troligtvis inte i alla fall. För om man tittade riktigt, riktigt noga så syntes något. Kanske. För lite för att riktigt kunna fånga på bild och det krävs mycket fantasi för att kunna se det där strecket. Ser du det? Nej, jag tänkte väl det. Haha.
Om mitt illamående försvann då? Nej, kroppen nöjde sig inte riktigt med det där utan symtomen har jag fortsatt fått dras med.

 

Symtom

Jag hittade en lista på tidiga graviditetssymtom och kan väl konstatera att min kropp helt klart verkar gått in i något slags ”gravid-mode”. Skengravid?

  • Förändrade bröst
    Här har jag inte märkt något än och det är väl det som mest talar mot en graviditet.
  • √ Känslig för dofter
    Allt luktar. Min sambo luktar. Jag luktar. Något i vardagsrummet luktar.
  • √ Smaken ändras
    Mitt favorit-te är inte längre gott men rostad lök, som jag annars inte gärna äter, går ner väldigt lätt. Annars är jag rätt osugen på allt på grund av illamåendet.
  • √ Trötthet
    Ja! Trött på dagen, somnar på eftermiddagen och tycker det känns som lagom tid att gå och lägga sig klockan 20. Låt mig bara få sova!
  • √ Illamående
    Till och från nästan hela tiden, men blir värre allteftersom dagen går. Precis som när jag var gravid sist. På riktigt, jag är så less på det här illamåendet nu att jag skulle kunna börja gråta.
  • √ Humörsvängningar
    Apropå att börja gråta. Jag kanske inte har så mycket svängningar men jag är väldigt känslig.
  • √ Uppblåsthet
    Blir värre och värre och nu får jag ofta en rejäl mage på kvällen. Det är däremot inte helt ovanligt, speciellt om jag ätit något jag är känslig mot. Typ rostad lök.
  • ? Kissar ofta
    Ja, men oftare än normalt? Det vet jag inte.
  • Huvudvärk
  • √ Flytningar
  • √ Yrsel
  • Nidblödning
    Ingen blödning, men det hade jag inte sist heller
  • Cravings
  • √ Magont
    Inte ont likt mensvärk men känner ”pirr, stick, hugg, ilningar”, likt sist. Ofta på sidorna ner mot ljumskarna eller bak mot ryggen.
  • √ Halsbränna
  • √ Sömnen
    Drömmer mycket, konstigt och ofta obehagligt.

Gravid? Inte gravid?

Hade det inte varit så att jag haft symtomen sedan innan ägglossning, och att jag dessutom tagit ett test som borde varit betydligt starkare om dom berott på en graviditet, så hade jag varit övertygad om att jag var gravid nu. Speciellt så som det känns i magen har jag aldrig känt innan jag var gravid sist. Nu beror det antagligen på att kroppen är konstig efter missfallet. Det betyder ju däremot inte att jag inte kan ha blivit gravid den här månaden ändå. Jag känner mig ändå svagt hoppfull. Och otålig. Och nyfiken.

Den gröna linjen är förra gången, då jag blev gravid. Än så länge ser det ju rätt lovande ut. Jag är fortfarande fascinerad över hur lika kurvorna faktiskt är.

Jag tänkte som så att jag skrev ju öppet om missfallet och nästa gång jag blir gravid kommer jag vara mer öppen med det eftersom jag ändå kommer berätta sedan, om även det skulle sluta i ett missfall. Ingen vits att hålla saker hemliga. ”Går det så går det” Då kan jag lika gärna ta med er på vägen mot pluset och dela med mig av mitt nojande, mina tanker och funderingar kring det. Om inte annat så är det kul för mig att ha det sparat för framtiden.

Följ mig på Bloglovin

Inredning

Nya tvättkorgar och lite annat smått och gott från Ellos

-Inlägget innehåller affiliatelänkar –

(Just nu 10 -20% på priserna)  1 (135 kr) // 2 (599 kr) // 3 (99 kr) // 4 (1789 kr) // 5 // 6 (249 kr) // 7 (99 kr) // 8 (999 kr) // 9 // 10 (749 kr) // 11 (199 kr) // 12 (299 kr) // 13 (2199 kr) // 14 (900 kr) // 15 (649 kr) // 16 (549-999 kr)


När vi bodde i lägenheten så hade vi inte plats för någon riktig tvättkorg så då var en liten tygpåse det bästa alternativet. En påse som i princip inte rymmer mer än en av sambons tröjor är ja.. inte särskilt praktiskt. Vi fick helt enkelt erkänna oss besegrade och börja spana efter en ny tvättkorg.
Det var lättare sagt än gjort. Speciellt när två viljor ska samsas. Till slut föll det på sambons val och det blev t.o.m två stycken tvättkorgar. Så smidigt att ha mörkt och ljust sorterat redan från början! Vi funderar nästan på att köpa den minsta också, perfekt till sådana där ”specialplagg”. Typ sambons funktionskläder som inte får tvättas med vanligt tvättmedel (vilket jag alltid glömmer bort..)
Gumman är också otroligt nöjd över att vi har köpt ett par klösmöbler till henne… Vi får se hur lång tid det tar för henne att förstå att det inte riktigt är det vi gjort.

Det kliade i fingrarna att beställa hem lite mer saker, men det känns som att vi har en hel del annat att prioritera innan vi köper inredningsprylar haha. Dom två svarta krukorna, plus en tredje utan ställning, hade väldigt gärna fått flytta in i ett hörn i vårt vardagsrum. Ramen med belysning hade nog blivit en kul detalj i en tavelvägg och jag känner för att ”pynta” hela huset med en massa stämningsbelysning lite här och var. Plus mängder av växter.

Jag vet inte riktigt vad det är men med jämna mellanrum får jag sådan lust att fixa om allt här hemma. Lite som när jag var liten och möblerade om rummet en gång i månaden. Någon som känner igen sig?

Graviditet

Jag började tempa för att lära känna min cykel

Det här inlägget var jag lite sugen på att skriva redan i höstas, men kände mig lite osäker. Jag hade inte gått ut med att vi försökte bli gravida och ”att tempa” har mest synts i sammanhanget ”preventivmedel”. Jag kände inte riktigt att jag ville ta ställning till metoden som just det, så inlägget fick ligga och vila lite.

Jag slutade med mina piller i mars och när mensen återigen dök upp i slutet av september så kände jag mig bara så less.  Jag läste någon blogg där metoden nämndes, visserligen som preventivmedel, och då slog det mig att jag borde testa för att helt enkelt lära känna mig cykel.

Jag har aldrig haft några direkt tydliga ägglossningssymtom så helt ärligt så har jag inte haft särskilt bra koll på när under min cykel som den dykt upp.

Jag förstår inte varför jag inte började med det här tidigare. Det är ju så otroligt intressant!

Men först..

Vad är innebär det egentligen att tempa?

Varje morgon, innan man kliver upp, så tar man tempen med en termometer som har två decimaler och så för man in det i en app. På det stora hela är det inte svårare än så, men det kan vara riktigt lurigt att uppfylla alla krav för att få det att fungera optimalt.

tempa menscykelUnder början av cykeln så är temperaturen lägre, precis vid ägglossnings så får man ofta en liten dipp och sedan stiger temperaturen, ofta med ca 0,3-0,5 grader. Den är förhöjd fram till mensen, +/- någon dag, om man inte blivit gravid – då fortsätter temperaturen att vara hög.

Allteftersom månaden går så hittar appen ett mönster och kan på så sätt luska ut när under cykeln som ägglossningen har skett. Betoningen här bör ligga på ”har”, för egentligen vet inte appen att den har skett förrän den faktiskt har det. Ägglossningen sker ju innan temperaturen höjs, så när appen hittar temperaturhöjningen – ofta krävs det några dagar av höjd temperatur innan appen bekräftar den, så har ägglossningen redan varit. Den kan lära sig att se ett mönster efter några cykler men det är inte hundraprocentigt tillförlitligt. Yttre faktorer kan spela in och bland kan kroppen helt enkelt få för sig att göra annorlunda än den brukar. Försöker man bli med barn är det kanske inte så noga, men vill man undvika det så kan det bli lite jobbigare..

Vad krävs för att det ska fungera?
  1. En termometer som visar två decimaler
  2. En app (finns både gratis och appar som kostar)
  3. Ett väldigt inrutat liv

För att tempen ska bli korrekt så ska man ta den samma tid varje morgon, helst varje dag men i alla fall 5 dagar i veckan. Man ska inte kliva ur sängen innan, så både mobil och termometer måste ligga inom räckhåll. Vissa säger också att man inte ska prata eller öppna munnen innan för att inte riskera att släppa in kyla, men jag vette sjutton om det är hysteriskt noga? Man ska sova regelbundet och antal timmar ska helst inte diffa med mer än ca 2 timmar. Man ska dessutom inte vakna under natten, men jag har läst på lite olika ställen att ca 3-5 timmar sammanhängande sömn ska fungera.

Utöver det ska man inte registrera tempen om man: har druckit eller tränat hårt kvällen innan, känner sig/är sjuk, haft sex samma morgon, tar medicin som påverkar temperaturen, jobbar natt/skift, är stressad, reser, osv…
Har man oregelbunden cykel så kan det också vara lite svårare för appen att förutspå rätt.

Det är alltså ganska många som den här metoden kanske inte är helt optimal för. Det krävs en hel del av en själv och det är därför som den inte rekommenderas som preventivmedel till personer under 20 år.

Komplettera med andra metoder

Om man vill göra det hela lite mer tillförlitligt så finns det några fler metoder som man kan använda sig av i kombination med tempningen.

Ägglossningstester

Ägglossningstesterna fungerar på samma sätt som graviditetstest. Det mäter istället hormonet LH, luteiniserande hormon, som ökar precis innan ägglossning. Man börjar helt enkelt testa några dagar innan beräknad ägglossning och får på så sätt fram en stegring och alltså lista ut när ägglossningen ska ske.

Jag har däremot fått förklarat för mig att det inte är garanterat att ägglossningen faktiskt skett, trots en stegring. Ökningen av hormonet betyder att kroppen gjort sig redo för ägglossning men att något kan ha skett så inget ägg släpptes. Visar testen positivt, men utan en temperaturhöjning, så är det alltså troligt att ägglossningen aldrig blev av.

Flytningar

Flytningarna ser olika ut under månaden. Vid ägglossning är den väldigt lik äggvita, är seg och bildar lätt långa trådar. Alla har däremot inte mycket flytningar, så det är inte alltid enkelt att märka.

Livmodertappen

Hur livmodertappen känns och är placerad varierar också under cykeln.

Före ägglossning: Stängd, hård som nästippen, lågt placerad, torr eller lite fuktig, lite bakåtvänd.

Någon dag före och under ägglossningen: Öppen, mjuk som läpparna, högt placerad, hal och våt på grund av ägglossningsflytningarna, centrerad.

Efter ägglossningen: Stängd, hård som nästippen, lågt placerad, torr eller lite fuktig, kan vara lite bakåtvänd.

Lite före och under menstruationen: Öppen (för att släppa ut mens), hård som nästippen, lågt placerad, fuktig, kan vara lite bakåtvänd.

För att det ska fungera så krävs det att man testat ett tag så man känner skillnaden på vad till exempel en lågt eller högt placerad livmodertapp innebär för en själv.

Min tempning

Jag började använda den termometern vi hade hemma, en örontermometer med en decimal. Jag tänkte att eftersom den ska stiga med 0,3-0,5 grader så borde det ju ändå synas även om det inte blir sådär väldigt precist. Jag mätte i samma öra, samma tid varje morgon och tyckte jag följde ”reglerna” väldigt bra. Ändå hoppade min temperatur något enormt. Tydligen är örontermometer ungefär det sämsta du kan använda eftersom tempen kan diffa väldigt mycket beroende på vilken sida du sovit på.. Ena dagen kunde jag ha 36,1 och nästa 37,5.

Dom två första veckorna var bara att radera och så köpte jag en ny termometer, med två decimaler. Jag hittade en billig på teknikmagasinet (ännu billigare på ginza såg jag nu) men det finns andra, som kostar lite mer via Natural cycles, eller diverse ”baby-sidor” om man söker på ”basaltermometer”. Om det är någon skillnad på kvalitet vet jag inte.

Apparna

Jag har använt mig av två appar parallellt. Flo och Fertility Friend. Båda är gratis men hos FF har man möjligheten att betala för lite extra funktioner. Det är dock inget man behöver för att kunna använda appen. Jag tycker också den ger en mycket bättre överblick över symtomen än vad Flo gör. Den är kanske däremot inte så snygg. Flo verkar enbart finnas som app medan FF även går att använda via dator.

Jag har klippt bort informationen på bilderna här men under diagrammet visar Flo flytningar/mens, sex, ägglossningstest och graviditetstest medan FF även visar listat alla symtom man lagt in.

Menscykel tempaBåda apparna tyckte ändå dom hittade äl, trots att jag inte hann tempa särskilt länge. Dom var dock inte helt överens. Med flo testade jag positivt 11 dagar efter äl och med FF 14 dagar efter. Anledningen till att det skiljer verkar vara att FF ser ut att ha tagit med typen av flytning i beräkningen med Flo verkar ignorera det.

Min cykel efter missfallet

tempa menscykelEfter missfallet började jag tempa igen och det har varit en frustrerande, och lång(!), månad. Jag vet inte om det är så här min cykel ser ut eftersom jag inte tempade rätt i början sist, om det beror på missfallet eller om det är termometern som är konstig. Det har varit ett himla hoppande och det kändes som att ägglossningen aldrig skulle komma.

Det gjorde den däremot till slut, men återigen är apparna inte helt överens, fast motsatt mot förra gången. Båda hade den 7e januari som prel. ägglossning, men samma dag som Flo bekräftade den 7e så flyttade FF fram den fyra dagar. Det betyder att datumet som jag bör vänta till innan jag testar också flyttades fram fyra dagar. (En evighet om man är otålig..) Den här gången vet jag inte varför dom inte är överens eftersom jag inte fyllt i någon övrig information som kan påverka.

Det intressanta är att båda kurvorna är rätt lika varandra. Jag har ett ”W” precis innan äl och sedan en platå på fyra dagar innan den steg igen.

För min del spelar det egentligen inte så stor roll att jag inte vet exakt när- jag vill mest veta att jag haft ägglossning, och även om FF verkar tveka (eftersom den prickade linjen inte blivit heldragen) så ser det ju i alla fall ut som att den varit.

Det är ganska häftigt ändå att kroppen är så pass förutsägbar. Inget sker av en slump utan den följer verkligen ett strikt mönster. Det krävs ju mer innan jag verkligen har koll på min kropp, men jag kan ju lugnt säga att jag har betydligt bättre koll nu än innan. Sedan vet jag inte om det var ren tur att jag blev gravid på första försöket eller om det faktiskt hjälpte?

Skulle jag våga använda det här som preventivmedel?

Nu är jag bara inne på min andra cykel och jag har dessutom inte testat just Natural cycles, som är den app som är godkänd, så det känns kanske lite orättvist att säga något såhär tidigt. Jag känner mig däremot väldigt skeptisk. I kombination med ägglossningsstickor – möjligtvis, men troligtvis inte. Att det däremot finns ett alternativ till hormoner är jättebra och i det här syftet så känns det ju fantastiskt.

>>Har du tempat? Som preventivmedel eller i syfte att bli gravid? Hur tycker du att det har fungerat och vilken app använder du?
chili
Trädgård & växter

Justja, vi skulle ju odla chili!

-Inlägget innehåller affiliatelänkar-

Vet du vad jag har glömt bort! Vi ska ju odla chili i år! Och paprika. Helst ska man förodla tidigt, vissa i januari/februari, några fungerar framåt mars. Det börjar ju helt klart bli dags att ta tag i det där! Jag verkar aldrig lära mig..alltid ute i sista sekunden haha. Är jag ensam om det?

Idag har jag suttit och kikat på frön och ojat över hur vi ska kunna välja. Det är ju inte precis så att det enbart finns en sort.. Det vore kul att testa lite olika varianter, men eftersom dom kommer i påsar med ofta ganska många frön i varje så blir det snabbt väldigt mycket. Eller kan man kanske spara till nästa år? Känner hur det kommer spåra ur helt med chiliplantor överallt haha. Eller så dör alla.

>>Har du odlat chili? Vilka sorter? Kan du rekommendera någon speciell? Något speciellt jag borde tänka på?

Jag hittade till exempel en lila paprika, vilket jag aldrig sett innan(!), som jag känner skulle vara kul att testa.. och så klart chili i alla möjliga styrkor, färger och former! Jag ska väl börja med att kolla upp vad det är för sorter vi brukar köpa, det känns ju ändå vettigt. Jalapeño och Habanero borde kanske finnas med på listan?

Växtbelysning måste vi också införskaffa.. Förhoppningsvis så tycker Jonas det är roligare än vad jag gör, så kan vi komplettera varandra där. Själv tycker jag bara det känns dyrt, fult och tråkigt. Tyvärr behövs det ju.. Och kanske en värmematta om vi ska ställa dom i köksfönstret med tanke på att vi inte har något element där?

Man kan köpa små ”krukor” att planera i, men det går lika bra i hemmagjorda av tidningspapper, äggkartong eller toarullar. Bekvämt och antagligen lite ”finare” med krukor, men mer klimatsmart och ekonomiskt med hemmagjort.

Jag sålde in min man på det här med argumentet ”Tänk vad mycket vi kan spara på att inte behöva köpa chili i butiken!” Jag tror jag ska ligga lite lågt med just det argumentet i fortsättningen. Men tänkt så häftigt att kunna plocka sin egna chili ändå 😀

Graviditet

Kroppen efter missfallet

Det är ”en sån där” dag idag. Jag drömde mardrömmar hela natten och har haft en slags ångestklump kvar som liksom inte vill försvinna. Så dumt att dras med det p.g.a något som inte ens är på riktigt. (Lade mig dessutom med oborstat, blött hår så det lär bli ännu en mardröm att borsta ut det sedan. Så mycket som jag hatar att borsta håret borde jag egentligen köra snaggat.. )

Kanske är det hormoner som spökar och som gör mig extra känslig? PMS på g? För vem vet hur min kropp fungerar just nu.. Inte jag i alla fall. Det var egentligen det jag tänkte prata om, och inte mardrömmar och ångest eller oborstat hår..


När jag skrev om missfallet tidigare så nämnde jag att jag inte vet hur jag ska våga bli gravid igen. Det låter kanske lite som att vi skjutit det på framtiden, men ska jag vara ärlig så började vi försöka igen så fort det var okej enligt barnmorskan. Lite motsägelsefullt kanske, för jag kommer vara livrädd om vi väl får ett plus igen. Det kommer jag vara oavsett om det blir nu eller om ett år. Just nu känns det däremot så ouppnåeligt på något sätt, lite på samma sätt som att jag inte riktigt kunde ta in att jag faktiskt var gravid sist. Det var första gången och av någon anledning trodde jag inte jag kunde bli gravid(?) Men ja, jag skjuter det läskiga på framtiden just nu. Lika bra kanske med tanke på hur gärna vi faktiskt vill lyckas..

”Chansen att bli gravid ökar efter ett missfall”

När alla sa att det är mycket lättare att bli gravid efter ett missfall så kändes det så enkelt. ”Bara att köra igång igen och så poff” Bara efter någon veckas försök så verkar många blivit gravida. Så jag började tempa igen och hoppades att ägglossningen skulle komma snart. Man kan nog inte ens kalla min temp för en bergochdalbana utan snarare att den hoppat i ett zickzack-mönster. Någon ägglossning har varit svår att upptäcka och jag har faktiskt ingen aning om den kan maskeras i det oregelbundna eller om det är omöjligt att en ägglossning ägt rum om tempen är låg?

För några dagar sedan tyckte båda apparna till slut att de (eventuellt) hittat ägglossningen, men jag funderar mest över om det är så att tempen helt enkelt börjat stabilisera sig nu. Den är nämligen fortfarande ganska mycket lägre än den var senast efter ägglossningen. Inte ens högre än de ”vanliga” topparna. Övriga ägglossningssymtom är också väldigt motsägelsefulla.

Dom flesta som försökt bli gravida vet säkert hur jobbig den där väntan mellan ägglossningen och mensen är. I alla fall om man, som mig, är född utan det där som folk kallar för ”tålamod”. Men då har man ju i alla fall ett mål. X antal dagar efter äl vet man att man att mensen kommer och att man annars kan testa. Att bara gå runt och vänta på att kroppen ska börja bete sig normalt igen är verkligen inte min grej. Jag vill att saker ska hända nu- helst igår, och framförallt så vill jag förstå varför min kropp beter sig som den gör. Kontrollfreak utan tålamod..

För att jävlas med mig lite extra så har min kropp dessutom fått för sig att bete sig som om den är skengravid eller något liknande sedan en sådär 10 dagar. Alla symtom, förutom ömma bröst, är tillbaka. Illamående kan jag ju dras med när jag faktiskt är gravid, men nu känns det ju rätt sådär faktiskt.

>>Det skulle vara intressant att höra från andra som fått missfall, och som känner sig bekväma att prata om det. Hur betedde sig kroppen efter? Hur lång tid tog det innan nästa plus kom? Någon som känner igen sig?
Huset

Renoveringsplaner 2019

Vi har legat rätt lågt med renoveringarna sedan sist jag uppdaterade om källaren i slutet av september. Nu, efter jul och all ledighet börjat det blir dags att fundera över vad som behöver göras, vad vi ska prioritera och vad som får sparas till framtiden.

Det svåra är att vi vill göra rätt stora förändringar och mycket går ihop med varandra. Renoverar vi källaren borde vi byta trappen och byter vi trappen så måste vi öppna upp en vägg här uppe och om vi gör det… Ja, du förstår. Just nu försöker vi hitta en logisk lösning, utan att gå loss totalt.

Hittills har vi varit väldigt överens om vad vi vill göra, men nu tycker vi inte helt lika..

Prio 1. Avloppet

Ja, där har vi ju faktiskt en deadline då vi ska ha hört av oss till kommunen och när allt sedan ska vara färdigbyggt, så vare sig vi vill eller inte så behöver avloppet prioriteras högst.

Just nu har vi trekammarbrunn med markbädd. Det är markbädden som inte håller måttet så planen var att enbart bygga om den och sätta in en fosforfälla. Relativt billig lösning och inte alltför krånglig. Tyvärr så tar kommunen inte hand om det som behöver bytas ut efter fosforreningen, utan vi måste själva hitta någon bonde eller liknande som känner för att ta hand om det. Det känns som en ganska osäker och jobbig lösning så vi funderar på andra alternativ just nu. Brunnen ligger dessutom rätt långt in på gården så allt som kräver tömningar och liknande blir ganska omständliga. Det räcker med slamtömningen som det är…

Jonas snubblade över ett helt naturligt reningsverk som verkar väldigt intressant. När vår trekammarbrunn sedan ger upp har dom även ett system som innebär att man knappt behöver slamtömning. Det hade ju varit drömmen! Just att det är miljövänligt känns som ett väldigt stort plus, och att man kan göra det mycket trevligare än ett vanligt avlopp. Som på bilden ovan, en grön oas istället för ett vanligt fult avlopp.

Men så är det inte gratis.. Det är visserligen inte de andra alternativen heller om vi tittar på minireningsverk.. Vi har hört av oss till lite olika företag och ska boka in lite hembesök framöver. Jag håller tummarna för att det här fortfarande ska kännas prisvärt och rätt efter det.

Vardagsrummet

Här har vi smygbörjat lite. Vi har satt in ett element och gipsat + målat halva rummet. Det är inga enorma saker kvar så det ska vi nog bli klara med i år ändå.

  • Vi ska göras oss av med den hemska heltäckningsmattan och lägga in ett nytt golv.
  • Resten av väggarna ska gipsas och målas.
  • Jag vill även måla taket vitt.
  • Ena altandörren ska visserligen bytas ut mot ett lika stort fönster. Vi får se om det blir i år eller om det får släpa efter lite.

Badrum vs. Garaget/gym

Här är vi inte överens. Jag vill prioritera badrummet och J tycker att garaget känns mycket viktigare att börja med.

1. Badrummet är gammalt och skulle behöva en rejäl uppfräschning. Det är väl inte heller helt okej enligt dagens standard och även om det inte är vattenskadat (än..J har ”panik-fogat” lite otäta lister i duschen) så finns risken att det blir det. Duschkabinen är trasig och möblerna otroligt opraktiska. Jag ser knappt mig själv i spegeln till exempel och t.o.m J tycker att handfatet sitter väldigt högt upp. Kan någon svara på varför man sätter spegeln så högt upp?? Det är dessutom svinkallt. Vi satte aldrig in något element eftersom det kändes onödigt med tanke på att vi ska ha golvvärme när vi väl renoverar.  Jag vill dessutom bygga ut en liten gästtoalett bredvid badrummet.

2. Tanken är alltså att göra om ett av de tre rummen i garaget till gym plus bygga på en till våning där vi ska bygga en gäststuga/minilägenhet. Och sätta upp solpaneler. Det behövs nya väggar och golv till gymmet eftersom den delen av garaget bara är mer som ett skjul. Värme behöver vi också sätta in. Ett helt nytt våningsplan med både kök och badrum ska byggas (även om det går att göra klart senare) och så ska solpaneler upp.

Alternativet med garaget är ju ett betydligt större, och dyrare, projekt än badrummet. Jag skulle gissa på att enbart gymdelen kommer upp i samma pris som badrummet gör och det ska sökas bygglov. Jag kan däremot köpa argumentet med att det är bra med en gäststuga och att det är en stor fördel med att producera en del av elen själva. Det hänger ju däremot lite på hur lång tid det tar att få svar på ansökan om solcellsbidraget, om dom ens delar ut något nu när det skurits ner på det. Vi får helt enkelt se vem av oss som vinner den här diskussionen.. Om någon?

Källaren

renovering källareHär är vi i alla fall hyfsat överens. Källaren ska så klart göras klar. ”Gillestugan” är bara ett tomt skal så där ska både golv, väggar, tak och fönster fixas. Inne i tvättstugan ska bastun rivas och Jonas ska få sin studio. Både golv, tak och väggar ska göras om också där inne, även om det inte är riktigt lika mycket jobb som i gillestugan. Själva tvättstugan ska också få en uppfräschning, om det blir nu eller senare får vi se.
Jag vill även byta ut trappen, men det återstår som sagt att se om det går utan att behöva börja för mycket här uppe.

Altanen

När vi satte in bergvärmen så var vi tvungna att riva upp en del av altanen. Vi har tänkt bygga ut och göra den större, men beroende på övriga projekt så får vi se om det blir den här våren eller nästa. Hur som så ska vi i alla fall återställa det vi rivit upp så vi har någonstans att sitta och grilla i sommar.


När vi diskuterade det här så kändes det som att vi sköt väldigt mycket på framtiden. Vi har i princip inget planerat i själva ”boendedelen” av huset (om badrummet inte blir av, men jag har inte alltför höga förhoppningar haha) så det kändes lite som att vi inte skulle renovera något alls i år. Tittar man på listan så inser jag ju däremot att vi kommer ha fullt upp om vi lyckas bocka av det här.

Det är som sagt en del frågetecken kvar och mycket beror ju på varandra. Lägger vi till exempel mer på ett avlopp än vi tänkt från början, ja då blir det kanske ingen utbyggnad av altanen i år. Det ska bli spännande att se i slutet av året hur mycket vi faktiskt fått gjort. Om vi höll oss till listan eller om vi gjorde något helt annat.

Listor

Mitt 2018

Om jag ska beskriva 2018 med ett ord så är det nog ”Förändring”. Det har skett så mycket nytt det här året och jag är långt ifrån där jag var när vi gick in i 2018. Jag har gjort saker för första gången, vågat mig på sådant som jag aldrig trodde jag skulle göra och så har vi flyttat. Både bort från stan och från en lägenhet till hus. Det var ändå ett otroligt bra år som tyvärr inte slutade lika bra.


Vinter/Vår


Året började med att jag åkte upp till Jämtland. Jag spenderade några fantastiska dagar i Åre på Winter Workation med Inos. Efter det stannade jag kvar en vecka och njöt av vintern ”hemma i stugan” och passade på att träffa familjen och mysa med syskonbarn.


Vi hade visserligen pratat om det rätt länge, men i början av året fick vi ett mer eller mindre spontant infall och bestämde oss för att det var dags att flytta från mini-lägenheten. Ta oss från stan ut på landet.
Våren handlade mest om lägenhetsrenovering, att hitta den perfekta mäklaren och en himla massa husvisningar.


Sommar


Lägenheten lades ut som förhandsobjekt på mäklarens hemsida och vi hade ett par visningar. Dom ledde dock inte till något och jag blev lite (läs ”mycket”) nervös.


Vi har köpt husVi hittade ”vårt hus” och efter vad som kändes som världens längsta och mest frustrerande budgivning med microhöjningar och långsamma bud så skrev vi på papperna där i början på sommaren. Inflyttning i slutet av Juli. Helt galen känsla!


Lägenheten var färdigrenoverad, fotad, stylad och utlagd på Hemnet.


Vi flydde fältet till ett av Jonas pappas hus, för att inte förstöra stylingen inför visningen. Sommaren spenderades alltså lite i en resväska på ett AirBnB. Påfrestande men väldigt intressant att träffa så många människor från andra delar av världen.


Det brann alldeles för nära hemma. Pappa kunde se branden från sitt hus och jag försökte följa nyheterna och hoppades på att vinden inte skulle vända. Allt gick dock bra.


Vi firade 5 år som gifta. Eller firade och firade. Något firande blev det faktiskt inte, men 5 år som gifta blev vi ju ändå.


Vi flyttade till slut, efter vad som kändes som världens längsta sommar, in i huset! Flytten inleddes med några veckor(!) utan fungerande internet och en knappt fungerande telefon. Väldigt utmanande..


Och så fick vi ju så klart vår lägenhet såld! Den gick innan ordinarie visning och jag var så himla lättad. Inte för att det egentligen är särskilt svårt att bli av med en liten lägenhet i ett bra, relativt centralt område i Göteborg. Men ändå.


Jag åkte ut och spenderade en helg på en ö ute i Mälaren, också det ihop med ett gäng från Inos. Kul, lärorikt och alldeles fantastiskt. Jag fick dessutom frågan om jag kunde tänka mig att ställa upp som modell. Fotoskygg men spontan som jag är tackade jag ja. Dumt att missa en chans att göra något som ändå låter fantastiskt roligt ju!


Höst/Vinter


renovering källareMan kunde kanske tro att vi var less på renovering efter den här våren, men icke. Källaren fick gick en rejäl ..tja…make over ska jag nog inte kalla det eftersom det inte är klart än och definitivt inte fint.. Den fick sig en rejäl omgång i alla fall. Vi rev ut i princip allt. Tog bort allt fuktskadat trä och gjorde plats för bergvärmen, som även den kom på plats under hösten.


Även vardagsrummet fick en påbörjad liten ”uppiffning” och även om det är en del kvar (den hemska heltäckningsmattan har vi ännu inte blivit av med tex) så börjar det ändå likna något.


Vi fick även reda på att vårt avlopp inte är godkänt och att det måste göras om. Timmar har spenderats på att läsa på om markbäddar, fosforfällor, minireningsverk och alla möjliga alternativ. Superkrångligt, dyrt och ja..skittrist.


positivt graviditetstestJa, och så plussade jag. Samma morgon som jag skulle kika förbi en fotoföreläsning med Elin fick jag ett plus på stickan. Den där fotograferingen vi skulle ha tagit till våren kändes inte så bra tajmad längre. Hon blev lite otippat den första som fick höra nyheten och vi bokade in en underklädesfotografering utomhus i November. Varför inte?


Vi planterade vitlök. Tanken är ju att börja odla lite av varje, och först ut blev vitlöken. Håll tummarna för att det går bra och att vi kan skörda en massa vitlök till sommaren!


allt för hälsan

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Elin Kero (@nevnarien)

I november blev det alltså ett besök till huvudstaden. Jag passade på att träffa den delen av familjen som bor där, hängde på mässan Allt för hälsan (och sprang på en gammal träningskompis!). Och så blev fotograferingen av till slut, som för övrigt var hur rolig som helst! Jag fick gå in i rollen som John Bauers Tuvstarr och det var förvånansvärt varmt ute för att vara November. En liten bonusbild dök upp på IG men den ”riktiga” bilden är inte ute än. Är fortfarande så spänd på att se slutresultatet!


Vi passade även på att ta en sväng hem till Jämtland. Träffa min familj, serva bilen hos pappa och lite sånt. Dom senaste åren har vi firat jul där uppe, men i år skulle det bli hos Jonas familj så jag ville passa på att träffa alla lite.


Katt i fåtöljVi beställde vardagsrumsmöbler som vi aldrig trodde skulle komma. Tre månader fick vi vänta, så först i slutet av November hade vi någon annanstans att sitta än vid köksbordet och i sängen. Katten testade direkt fåtöljen och den verkade få med beröm godkänt.


Jag var så otroligt trött hela november och december. Jag mådde helt okej på förmiddagarna, men sedan var det helt omöjligt att hålla sig vaken. Det blev två väldigt oproduktiva månader… Tyvärr så slutade året med ett missfall och december bestod mest av kaos.


2019

Det nya året kommer lägligt. Jag lämnar kvar allt det gamla i 2018 och blickar framåt. Vi har mycket att se fram emot i år och de negativa händelserna ska inte få för stort utrymme nu.
Vi har fortfarande mycket planer kring huset och lite roliga projekt att se fram emot och jag har ju dessutom lite nytt som jag inte visat ännu. Förhoppningsvis så får vi också ett nytt plus på stickan det här året. Det är i alla fall vad jag hoppas på, sedan får vi se vad min kropp har för planer.

Hoppas att ditt 2018 var bra och att du ser fram emot 2019! Vad var dina höjdpunkter? Berätta gärna!

Graviditet

Jag spolade ner våra drömmar

Jag har skrivit fem utkast. Suddat, skrivit nytt och börjat om. Jag har tvekat om jag ska trycka på ”publicera”. Ska man ens prata om missfall?

Men hur ska man kunna fortsätta och låtsas som ingenting? När hela världen faller samman och det känns som att man är helt ensam?

1+1≠3

Jag trodde att jag skulle få börja året med att berätta att vi två ska bli tre. Men så blev det inte. Några få hade fått reda på det tidigt, men jag väntade med att berätta för alla eftersom det är så man gör. Mycket kan ju hända, som man brukar säga. Men nu då, när det hände? En del av mig vill prata om det, dela erfarenheter med andra, medan en annan del av mig skriker att ”Det är privat, sånt här håller man för sig själv”. Jag har velat fram och tillbaka om huruvida jag ska skriva det här inlägget eller inte. Det är så mycket tankar och känslor som jag tror behöver komma ut, men allt är fortfarande en enda röra i mitt huvud. Jag har vägt fördelar mot nackdelar. Jag önskar jag hade förstått riktigt hur vanligt det här är innan och kanske blir det lite lättare för någon annan om fler pratar om det.

När man försöker skydda sig från en graviditet får man höra att ”Glömmer du ett endaste litet piller så kommer du bli gravid!” och när man väl försöker så inser man hur få dagar man faktiskt kan bli gravid, hur liten chansen är även dom dagarna och hur stor risken är att det ändå inte går vägen när man väl blivit gravid. Om man ens kan bli gravid.

”Jag är gravid!”

Jag slutade med mina p-piller i mars och vi pratade direkt om att det nog var dags att börja försöka nu, men det var inte förrän till sommaren som vi verkligen började ”på riktigt”. Det kändes som en evighet. När mensen dök upp i september bestämde jag mig för att börja tempa och vips så var mensen helt plötsligt sen. Eller, jag kände faktiskt på mig att det var något redan innan den var sen. Jag tog ett test och anade ett svagt, svagt streck. Kunde inte riktigt tro det och tog ett till ett par dagar senare. Fortfarande ett väldigt svagt streck och det blev ytterligare ett par test med några dagars mellanrum. Inte ens när jag hade ett starkt och tydligt streck kunde jag riktigt ta in att jag verkligen var gravid. Det kändes så främmande. Inte kunde väl jag vara gravid?

Med tanke på symtomen borde jag däremot inte ha tvivlat. Allt fanns där..illamåendet, tröttheten, (den enorma tröttheten!) svullen mage, ömma bröst, ”växtvärken” i livmodern osv..

positivt graviditetstest

Förnekelsen när man är osäker på om testet faktiskt visar positivt..

Spökveckor?

Helt plötsligt, i slutet av november, så kände jag inte av något längre. Jag blev orolig och frågade min barnmorska om det var normalt eller om något kunde vara fel. Det enda svaret jag fick var att dom, som hon sagt innan, inte kunde erbjuda något ultraljud och om jag ville göra ett så fick jag gå privat. Hon sa också att dom flesta graviditeter faktiskt går bra. Inget direkt svar på min fråga med andra ord. ”Vi ses den 11e om du inte fått missfall” avslutade hon lite hurtigt samtalet. Jag googlade och fick lära mig att det finns något som kallas spökveckor, perioder under graviditeten då man inte känner något. Efter 4 dagar kom symtomen tillbaka och jag kände mig lugnare igen. Men något gnagde ändå.

Jag hade gått med i en grupp på Facebook för personer med BF samma månad. Person efter person droppade av på grund av missfall. Det var då jag började inse hur vanligt det faktiskt var. Det kändes som att det var någon nästan varje dag och under den korta period jag var med så var det säkert 15 personer som försvann ur gruppen. Alla kan ju inte få missfall tröstade jag mig med och tänkte att jag ju varken blödde eller hade ont. Och mina symtom var ju tillbaka.

Den 11e kom och vi hade andra besöket på mvc. Tog en massa prover, pratade om nästa gång – då vi skulle få höra hjärtslagen(!) och om min förlossningsrädsla. Allt började kännas så skrämmande verkligt.

Bokat KUB privat

I min kommun blir man bara erbjuden ett ultraljud runt vecka 20 och jag är precis för ung för att få göra KUB, så vi bestämde oss för att boka det privat.
Den 12e december, dagen efter mitt besök hos mvc, skulle vi dit och jag var så himla nervös. Mest över att dom inte skulle hitta något alls där inne och att jag alltså skulle ha inbillat mig att jag var gravid. Jag var fortfarande i någon slags förnekelse. Men jag var också nervös övar att det faktiskt skulle vara något fel. Vi hade sagt att om det gick bra så skulle vi åka till en baby-butik och kika lite efter.

Det kändes så overkligt att gå på första ultraljudet. Vi skulle verkligen få se den där lille i magen!

Barnmorskan tryckte ut en klump med gelé och började dra fram och tillbaka över magen. Och fram och tillbaka. Och fram och tillbaka. Det var så sjukt att se att det faktiskt var något där inne! Men i samma sekund som jag såg det så förstod jag vad hon letade efter. Det där tickande hjärtat som man ska se, det syntes inte. Och den såg lite liten ut för att vara i vecka 12..

”Jag är ledsen, men jag ser inget hjärta”

Jag blev alldeles iskall och det var som att hela världen stannade. Det är svårt att förklara men det kändes som att en del av mig dog. Trots att jag gått och varit orolig över att något skulle ha varit fel så var jag ändå så oförberedd på det.
Troligtvis hade hjärtat slutat slå ungefär två-tre veckor tidigare, men kroppen trodde fortfarande att den var gravid. En så kallad missed abortion, eller uteblivet missfall. Jag fick en tid till läkaren dagen efter, som såg samma sak och bokade in en skrapning en dryg vecka senare.

Det var en så konstig känsla att åka hem därifrån. Kroppen betedde sig precis lika gravid som innan, men samtidigt visste jag att jag gick och bar på något dött.. Helt ärligt så kändes det förjävligt.

Missfall

Dagen efter började jag blöda lite och tidigt morgonen efter det tog kroppen hand om det själv. Dom två mest smärtsamma timmarna jag varit med om. Jag hade läst att det kunde kännas som en värre mensvärk. Jag har i perioder haft sådan jobbig mensvärk att jag legat dubbelvikt och spytt av smärta så jag trodde jag var förberedd. Det här var något helt annat. Jag vaknade av smärtan strax innan kl 5 och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Visst kändes det som en värre variant av mensvärk men utöver det så kom det som vågor av en smärta jag inte ens kan beskriva.

Jag var så himla orolig över vad jag skulle få se. Hur tydligt ser man fostret och märker man om allt kommer ut? Jag hade läst om missfall som varit som mindre blodbad och om personer som fått åka in i omgångar för att det funnits rester kvar. Eller blivit hämtade med ambulans på grund av blodbrist.. Det kändes så förbannat jobbigt på så många plan.. smärtan, sorgen och att inte ha riktigt koll på vad som händer…

Jonas var precis på väg att ringa 1177 när smärtan helt plötsligt gick över. Efter det hade jag bara en svag, svag smärta kvar. Som en väldigt lätt mensvärk. Från den värsta smärta jag varit med om till total tomhet.

Jag spolade ner mitt barn. Eller ja. Det som skulle ha blivit mitt barn. Vårt barn. Det kändes så knäppt att titta på den där klumpen i toaletten. Jag funderade på om jag borde ta upp den men kom fram till att det skulle kännas ännu konstigare. Så jag spolade.

Jag fick ett återbesök till läkaren några dagar senare och tack och lov så var allt ute och allt såg bra ut, jag slapp med andra ord tabletter och skrapning.

Att börja om

Dom tre-fyra första dagarna efter ultraljudet grät jag i princip konstant. Det har gått tre veckor och det känns lite bättre men det är långt ifrån bra. Jag har fått pina mig genom julen när jag helst av allt bara hade velat stänga in mig i sovrummet och dra täcket över huvudet.

Jag känner mig nästan lite bedragen. Som att min egen kropp gått bakom ryggen på mig. Undra om jag fortfarande hade gått och trott att jag var gravid om vi inte bokat ultraljudet? Jag har läst om personer som fått samma besked som vi fick fast i vecka 20.. Tänk att gå med något dött i sig så länge., samtidigt som man förbereder sig på ett barn..

Det som känns jobbigast är ändå alla drömmar och planer som aldrig blev av. Det skulle ju ha blivit en liten människa. Undra vem? Precis i början kändes det som att livet var över, som att allt var kört. Det kändes övermäktigt att börja om igen. Det är så svårt att förklara men den där lilla saken som växte i mig var ju verkligen en del av mig själv. Jag antar att alla hormoner spelar in också. Den lille skulle ha kommit till sommaren, inte långt efter min låtsassyster ska få sitt barn..

Det är ju väldigt individuellt hur hårt man tar ett missfall. För vissa är det en del av att försöka få barn och dom rycker på axlarna och försöker igen. Jag önskar jag kunde fungera så men hur mycket jag än vill det, och hur logiskt jag än försöker tänka, så gör jag inte det. Jag är antagligen inte ensam om det.

Jag vet ju att ett missfall oftast sker för att det är något fel och jag är ju hellre med om det tidigt än att behöva ta ett beslut om abort senare. Jag hade hellre velat få ett ”vanligt” missfall direkt istället för att behöva upptäcka det på ultraljudet, men det hade ju som sagt kunnat vara värre.

Men hur ska jag våga bli gravid igen? Tänk om jag inte ens blir gravid? Tänk om det blir missfall nästa gång också? För nu vet jag ju hur otroligt vanligt det faktiskt är. Och hur ska jag klara av att gå på ett ultraljud utan att bryta ihop helt? Jag känner mig lite snuvad på den upplevelsen. Och varför är det helt plötsligt bebisar och gravidmagar precis överallt?


TACK så mycket för alla kommentarer! ❤️ ❤️ ❤️ Tack för alla stöttande ord, för att ni delar med er av era egna erfarenheter och för all kärlek jag fått. Jag känner att det absolut var rätt beslut att dela med mig av det här ❤️