Therese Wiksten
Sjuk

Är jag frisk nu?

Det var länge sedan jag prata om det nu. På riktigt alltså, mer än att bara nämna i förbifarten att jag inte orkat blogga. Någon direkt uppdatering har det nog inte blivit just för att jag inte haft någon kontakt med vårdcentralen/läkaren sedan dom slutade höra av sig i september. Det har inte hänt så mycket drastiskt och det har känts tjatigt att skriva om. Hela min vardag kretsar ju kring mitt mående och jag är själv rätt less på det vid det här laget.

Men frisk har jag alltså inte blivit. Däremot har jag i perioder mått lite bättre eftersom jag inte behövt lägga exakt all energi jag har på att springa på vårdcentralen, hos diverse specialister, ta prover osv.. Jag försöker fortfarande lista ut hur mycket, och vad, jag klarar av så jag har inte blivit av med dom där irriterande bakslagen än. Som när jag fick för mig att gå upp till vinden och lyfta på varenda kartong för att hitta en pryl. Då var jag i princip sängliggande i en vecka. Det var för fysiskt påfrestande. Och rätt dumt.

Annars brukar jag ha mer problem med mycket intryck.. ljud, rörelse, ta in ny information och sådana saker. En skogspromenad fungerar till exempel oftast rätt bra. Ta bussen ner till stan är värre. Åre-resan i januari gick över förväntan, men då tog jag power naps varje dag, var död på kvällarna och vilade upp mig ensam i skogen i en vecka efter. Man måste bli duktig på att prioritera och ”slösa” energi på sådant som är värt det.

Vad är det för fel på mig?

Tja… det är det ingen som vet. När läkarna inte förstod vad som var fel så blev det mycket tid spenderat på Google. (Jag vet, man ska inte, men vad ska man göra?) Jag snubblade över ME och allt stämde. Jag skrev ett inlägg om det tidigare. När jag tog upp det med läkarna så fick jag lära mig att det är en sjukdom som dom inte tror på här i Göteborg. Märkligt att läkare ens får välja att tro på och inte tro på sjukdomar.. Försäkringskassan går i samma spår. Så klart.

Jag har alltså inte fått någon utredning kring det och vet inte om det är det som är felet, men det är det enda jag hittar som faktiskt stämmer in. Så just nu utgår jag från det. Det känns säkrast så. En del i sjukdomen är att man kan bli permanent försämrad av ansträngning. Det var också något jag blev när det var som intensivast med läkarbesök och det skulle pushas med promenader och grejer. Jag är alltså lite sämre nu än innan jag gick till läkaren.

ME är väldigt brett när det kommer till svårighetsgrad. Vissa klarar av att arbeta, åtminstone deltid, medan dom sämsta är helt sängliggandes. Vad jag har förstått det som så blir en väldigt stor del successivt sämre just för att det är svårt att leva ett normalt liv utan att göra mer än man orkar. Skulle det inte vara ME jag lider av så är det jättebra, men om det är det så vill jag inte riskera att bli helt sängbunden. Nog för att jag har svårt att orka göra saker utanför lägenheten, men det är fortfarande ett stort hopp till att vara helt sängbunden.

Diagnos eller inte?

Jag har funderat fram och tillbaka på om det är värt att göra ett ryck till för att verkligen få reda på vad som är fel, eller i alla fall få det på papper. Min man, som är övertygad om att det är ME jag har, tycker det. Jag är lite mer tveksam. Är det värt att lägga så mycket energi, och kanske bli sämre, för att kämpa sig till en diagnos som idag är helt värdelös? Ingen tar den ju ändå på allvar..

Min livlina

Så ligger det alltså till. En liten uppdatering på hur läget är just nu.

Bloggen och sociala medier är ovärderliga för mig just nu. Det är det enklaste sättet att få någon form av social kontakt, oavsett om det handlar om att hålla kontakten med familj och vänner eller skapa nya. Jag är social i vanliga fall, social introvert kanske man kan säga, och skulle bli galen om jag var helt avskärmad från omvärlden. Däremot så finns ju inte orken här jämt. Ibland tar det tid innan jag orkar svara på kommentarer och emellanåt ekar det lite tomt på bloggen. Men tystnaden kan å andra sidan kanske vara lika talande som ett inlägg.

You Might Also Like...

5 kommentarer

  • Reply
    Vicktoria
    16 mars, 2018 at 18:41

    Kram till dig!

    • Reply
      Therese Wiksten
      22 mars, 2018 at 11:43

      <3

  • Reply
    Finurliga fröken
    17 mars, 2018 at 23:54

    Usch va jag känner med dig. Jag själv har fibromyalgi vilket förutom värken också gör mig oädligt trött och jag har svårt att fixa mycket intryck. Det finns en tjej på Instagram (malinsormling heter hon där) som har ME samt någonting annat som jag inte kommer ihåg just nu. Men hon har delat med sig mycket av sitt liv och även bloggar om det. Tänker att det kanske kunde stötta lite innan du får en diagnos. För jag tycker faktiskt att du ska fortsätta försöka få en diagnos. Det tar otroligt mycket energi men det gör det även att inte veta och fundera på vad felet är. Massa kramar till dig

    • Reply
      Therese Wiksten
      22 mars, 2018 at 11:43

      Åh fy =/ Har hört att Fibromyalgi ska vara väldigt likt..himla skitsjukdomar =/
      Jag hittade inte det kontot, vet du om det finns kvar eller om hon tagit bort det?
      Jo, det är ju sant, får kanske försöka ta tag i det ändå. Någon gång..
      Kram

  • Reply
    Miss Jennifer
    26 mars, 2018 at 19:24

    Stor kram!

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.