Therese Wiksten
Leva hållbart

Att äta kött eller inte?

Köttets lustar

Tidigare i veckan snubblade jag över SVTs miniserie ”Köttets lustar” med Henrik Schyffert. Jag hade helt missat den, och skriverierna kring serien, när den sändes i december. Nu är det precis det här som jag ville lägga mitt fokus på i år, att äta mer hållbart, så det passade ju väldigt bra att starta året med. Lite motivation.

Jag nämnde serien lite snabbt när jag skrev om mina mål för 2018, men kände att det förtjänade ett eget inlägg. Dom tar upp just dom funderingar och problem som jag känner. Som jag inte är ensam om att känna. Framförallt så blir det inte så svartvitt.

Jag har generellt ganska svårt för sådana här serier. Det blir ofta alldeles för vinklat och lite för mycket propaganda för att jag verkligen ska kunna ta till mig det. Här får dom fram båda sidor av myntet. Kan vi behålla våra öppna landskap om alla blir vegetarianer? Hur skulle kor, grisar, höns och får klara sig om bönderna inte tog hand om dom?

Varning för spoilers, vill du se serien men inte gjort det än så kan det vara bra att kika på den innan du läser vidare.

Jag har sett skräckbilder från gårdar och slakterier så jag är absolut medveten om hur det kan se ut. Jag vet att det är bättre i Sverige än på många andra ställen, men att det inte är bra. Det som faktiskt förvånade mig i serien var att även om dom haft det rätt bra på gården så är slakten helt vidrig. Att dom idag inte kan döda grisarna på ett ångest- och smärtfritt sätt. Totalt vidrigt.

Jag är uppvuxen på landet. Min mormor och morfar hade både får och höns, eventuellt hade dom även kvar grisarna, när jag var liten. Inte till försäljning utan mer för ”privat bruk”, om jag inte missuppfattat det. Djuren var så klart utomhus och hönsen (och dom supersöta kycklingarna!) sprang runt lösa på gården. Och till slut slaktades dom. Inte så som på slakterierna idag, utan hemma. Jag har minnen från vad som borde varit ett får som slaktades. Hade det varit på ett slakteri idag hade jag fått men för livet, men det där kändes ändå okej. Så klart varken gulligt eller kul men inte heller hemskt. Det är den bilden jag, kanske inte helt medvetet,  har haft inpräntad i bakhuvudet när det kommer till köttindustrin.
Pappa jagar dessutom så även där är jag uppvuxen med kött. Kött från djur som fått vandra helt fritt och som dör med ett snabbt, smärtfritt skott.

Ingen vill så klart dö, men dom djuren har inte behövt lida. Djur som levt på ett helt annat sätt än djuren som ligger paketerade i små förpackningar i mataffären. Jag vet ju det, ändå har jag lyckats skaka av mig dom där hemska bilderna jag matats med halva mitt liv. Kanske för att dom just varit så himla hemska. ”För så dåligt är det ju inte överallt. Det där är undantagen och skräckexemplen”.

Därför tror jag den här serien tog så mycket hårdare för mig. När han besöker en djuruppfödare där djuren har det ”bra”. Det är inte misär. Jag kan inte undermedvetet skylla på att det är ett undantag. Det där är en normal Svensk grisuppfödning. Men bra är det ju inte.

Jag vet att Henrik fick mycket kritik för att han inte blev vegetarian efter programmet. Jag tror däremot att hur han reagerade påverkar fler (vita, medelålders män) än om han hade blivit vegetarian. Folk kan relatera till det här. För det är inte lätt. Jag fick min man att titta på serien och t.o.m han pratar nu om att dra ner på köttet. ”T.o.m” låter kanske elakt, men han tillhör lite samma kategori som Schyffert. Han älskar kött, äter mycket kött och han blir lite avig när man pratar om vegetariskt. Att bli vegetarian känns långt borta för honom och det budskapet hade antagligen blivit svårare att ta till sig. Att folk drar ner på köttkonsumtionen är ett jättebra steg på vägen. Det behöver inte vara allt eller inget. Många bäckar små.

Henrik fick även en del kritik för sin dubbelmoral. Att han inte klarade av att döda Madeleine och Victoria men åt en annan gris. Det tycker jag ändå är lite orättvist. Är inte det mänskligt? Oavsett om det handlar om min katt jämfört med någon annans katt eller en familjemedlem jämfört med någon jag inte känner så påverkas jag starkare om något skulle hända en närstående.

Saker jag funderar över efter den här serien

Mindre och bättre kött

Jag kommer inte lyckas få min man att bli vegetarian och det är inte hållbart att vi ska äta olika mat. Däremot måste vi dra ner på mängden kött vi äter och se till att det vi äter är bra kött. Ungefär en tredjedel så mycket som nu hade jag tänkt mig. Då ligger vi under rekommendationen för vad man högst bör äta. Det kändes inte så svårt direkt efter vi tittade på serien men för varje dag som går så känns det som att minnet av serien hamnar längre och längre bak i sambons huvud. Det kommer bli en stor utmaning det här.

När vi väl äter kött känns det otroligt viktigt att välja rätt kött. Inte bara Svenskt utan ekologiskt och krav-märkt, både för miljön och djurens skull. Mer vitt kött och vilt.

Välja vegetariskt ute

Det är så enkelt. Bara att beställa. Inget krångel med att komma på vegetariska maträtter, eller behöva tillaga något. Framförallt så väljer man bort kött som man inte har någon direkt koll på varifrån det kommer.

Besöka en gård

Jag skulle verkligen vilja besöka en gård och gärna se hur slakten gå till. Eller gärna och gärna, det är kanske fel ord. Ska jag kunna köpa kött med gott samvete så vill jag däremot veta vad jag köper och att jag kan stå bakom det. Jag har hittat en ekologisk gård här i närheten där precis allt sker på gården. Allt från att djuren föds till att dom säljs, även slakten. Det är antagligen det närmsta jag kommer hur djuren hos min mormor och morfar hade det. Frågan är däremot om gårdar tar emot besök så?

En vegetarisk månad

Mindre kött betyder mer vegetariskt. Mycket mer vegetariskt. Ska vi få in det i vardagen så tror jag vi behöver kickstarta och köra all in en hel månad. 30 nya recept att testa och förhoppningsvis en hel del som blir nya favoriter. Tror du jag lyckas få med mig sambon på den här idén? Jag är inte helt övertygad haha.

Att det ska vara så svårt att förstå

Om vi inte ändrar vårt sätt att leva så kommer vi förstöra planeten. Naturkatastrofer och klimatförändringar är inget vi kommer kunna förhindra om vi fortsätter som idag. ”Rör inte mitt bacon!” säger min sambo, på skämt fast kanske lite mer allvarligt än han vill erkänna. Men hur viktigt är köttet egentligen om det samtidigt betyder att våra barnbarn inte kommer ha en planet att bo på? Superläskig tanke men för abstrakt för att kunna ta in riktigt. Jag tror få tänker att ”äsch, det är inte mitt problem” utan snarare att man har svårt att förstå att det är så illa och att vi snart inte kan undvika att hamna där.

Jag skulle så klart vilja säga att ”från och med idag så ska vi äta vegetariskt”, men det kommer helt enkelt inte gå. Mitt fokus i år när det kommer till att leva mer hållbart kommer vara kosten så även om vi inte slår om helt direkt så är ju målet att andelen vegetariskt allteftersom ska bli större och större.

>>Äter du vegetariskt? Var det klimatet, hälsan, djuren eller smaken som fick dig att ändra kost? Var omställningen svår? Eller vill du äta mindre kött? Kanske är du nöjd med hur mycket kött du äter idag? Dela gärna med dig av dina tankar kring det här, jag är så otroligt nyfiken på att höra hur andra tänker och resonerar. Hitta lite nya infallsvinklar. Kanske få lite tips och trix på hur man gör omställningen lättare.  

 

 

Du kanske också är intresserad av...

3 Kommentarer

  • Reply
    ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★
    8 januari, 2018 at 21:54

    Jag äter vegetarisk kost sedan i våras. Började med att ta bort mer och mer kött tills allt var ur kosten. För min del handlar det om min IBS men även djurrätt och miljöperspektivet. Jag har svårt att se att det är okej att vi massdödar djur som vi gör idag. Vi föder upp alldeles för många djur och slänger sedan mängder med kött efteråt. Då menar jag inte bara på tallriken utan affärerna, det är helt galet. Såg Cowspirecy vilket egentligen inte var någon nyhet men som ändå visade proportionerna av miljöpåverkan.

    Eftersom jag plastbantat hemma, endast handlar kläder när jag behöver nytt, använder menskopp sedan 13 år samt inte äger bil eller flyger var det nog ett ganska naturligt steg för min del :). Jag vill att framtidens medborgare ska kunna använda den jorden jag bor på, men ännu hellre en jord som är renare och friskare än vår.

    • Reply
      Therese Wiksten
      9 januari, 2018 at 16:37

      Äter ni olika mat hemma eller var resten av familjen med på tåget hos dig? Det är det som är svårast för mig, att min man (eller familj när jag är hemma) inte vill äta vegetariskt och då känns allt jättekrångligt.
      Håller med dig fullt ut på det du skriver! Matsvinnet gäller ju inte heller bara kött, frukt och liknande slängs det ju också svindlande mängder av. =/

      Känner igen mig i det du skriver. Jag försöker också hålla igen på onödig shopping. Köper bara något om jag verkligen behöver det.. köper tex aldrig ny mobil för att det är kul med ny teknik utan den jag har får hänga med till den lägger ner osv.. Jag ligger nog en bra bit under genomsnittssvensken där (mycket tack vare avvänjning pga sjukskrivning utan inkomst haha) Gjorde oss av med bilen för några år sedan (och saknar den knappt – bor ändå rätt centralt i gbg) Upptäckte menskoppen för två år sedan och skulle aldrig byta tillbaka till tamponger! Hoppas den blir ”standardskyddet” i framtiden.
      Skulle dock behöva bli bättre på att källsortera men oj så svårt det är när man bor litet. Det finns helt klart mycket små saker man faktiskt kan göra som i längden påverkar mer än man ofta tänker på 🙂

  • Reply
    Söndag vecka 3
    22 januari, 2018 at 01:01

    […] Hur går det egentligen  med maten efter vi såg ”köttets lustar”? […]

  • Lämna en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.