Att våga måla – mina 5 tips

Jag fick några kommentarer på mitt förra inlägg som jag gått och funderat en hel del över. Inte riktigt vetat vad jag ska svara.

Spontant vill jag svara att “Kör bara! Strunta i alla negativa tankar och låt det bli som det blir!” Men jag vet ju att det inte fungerar så. Det är ju inte bara att köra när hjärnan säger stopp. Men jag önskar så att fler vågade testa! Det verkar vara jättevanligt när det kommer just till målande. Många säger att dom skulle vilja prova men tvekar för “tänk om jag suger?” Jag önskar jag hade svaret på hur man vågar. För det ÄR himla härligt att sätta sig och se hur allt växer fram på papperet, eller duken i det här fallet.

Jag har aldrig målat med akryl innan, förutom blocket jag målade för ett par dagar sedan. Idag när jag plockade fram allt så var det alltså första gången jag satt framför en tom canvas. Jag hade ingen aning om vad det skulle bli av det hela och jag hade absolut ingen aning om huruvida det skulle bli bra eller inte.
Jag har kanske ett mentalt försprång eftersom jag målade väldigt mycket när jag var liten, fast i akvarell. Jag vet att allt inte blir bra, speciellt inte om man haft ett uppehåll, men jag minns också hur kul det var att testa och experimentera mig fram. Resultatet var inte alltid det viktigaste.

Den berömda prestationsångesten

Ja, jag är ju verkligen inte förskonad från den. Det hade ju varit skönt att inte alltid ha den där tanken om att det ska bli fint också guppande där i bakhuvudet. Men det är ju klart man vill att det ska bli fint. Och så får jag höra att “Men du har ju konstnärer i släkten – du har det i blodet, klart du kommer vara bra på det!” (för så fungerar det ju..)
Jag var bra på att måla när jag var liten och fick alltid mycket uppmuntran så jag borde ju vara bra nu med. Fast det borde jag ju inte. Det är en rätt duktig tankevurpa det där. Det blir ganska dumt att jämföra “bra på att måla i grundskolan” med “bra på att måla som vuxen”. Målar jag som jag målade när jag var 11 så vet jag inte om jag skulle räkna mig som duktig på att måla och varför skulle jag ha blivit bättre av att inte måla på 10-15 år? Dessutom i en stil jag aldrig testat. Jag har ganska lätt att sätta höga krav på mig själv så jag får hitta på taktiker för att komma runt det.

Hur gör jag för att släppa kraven?

1. Jag målar när jag är ensam. Jag slipper känna mig iakttagen och bedömd. Jag behöver inte försvara mig eller leva upp till någon annans (förmodade) förväntningar.
2. Akryl. Jag valde att testa akryl istället för akvarell som jag ändå är bekant med. Akryl är nämligen mycket “snällare” på det sättet att man kan göra fel och göra om. Blir det fel när man målar akvarell så är det bara att slänga och börja om, men med akryl så kan man bygga på med lager på lager. Även ljusa färger ovanpå mörka. I värsta fall så kan man alltså måla över hela tavlan och börja om. Det blir inte lika mycket “nu gäller det!” när man sätter penseln mot duken.
3. Jag målar inte en tavla. När jag läste på om akryl och tips för nybörjare så läste jag att pensel, färger och en duk var det man behövde, resten var överkurs och något man kunde testa när man började bli mer bekväm. Jag gjorde tvärt om. Jag har köpt olika penslar, svamp, palettknivar, gjort structure paste och har sand som går att blanda med färgen*. När jag sätter mig framför duken för första gången så ska jag inte måla en tavla, jag ska testa alla mina saker. Hur blir det om jag målar med kniven jämfört med svampen? Hur blir det med dom olika penslarna? Hur blandar man färgerna? Fokus är alltså rätt långt borta från att göra en fin tavla, här ska lekas!
4. Jag tränar. Jag tar med mig tänket från idrotten. Man behöver repetera något många gånger innan man blir riktigt bra på det. Samma sak gäller här, det skulle ju vara ganska sensationellt om den första tavlan jag gör är helt fantastisk. Klart det finns naturbegåvningar men jag är inte en av dessa. Ingen förväntar sig heller det. Istället testar jag mig fram, funderar över vad det är som gör att vissa saker blir bra och andra helt värdelösa och vad jag kan göra annorlunda. Träning = kontrollerat misslyckande, kan man säga.
5. Abstrakt. Jag målar inte av saker. Ska jag måla en stuga, ett porträtt eller skål med frukt så kommer det bli väldigt uppenbart om det inte är likt. Jag vill inte jämföra mig med något, varken saker eller konstnärer. Jag försöker alltså måla på känsla och lägger hellre fokus på hur färgerna beter sig. Jobbar med kontraster, toningar och sådant innan jag ska göra det i ett specifikt motiv. Eller så håller jag mig till abstrakta målningar, det kanske faktiskt visar sig vara min grej.

* Det finns så mycket kul att köpa, structure paste och liknande som man kan bygga på höjden och skulptera med, färger utblandade med sand och annat som gör att det får olika strukturer.

Om du känner att du vill måla men är rädd för att vara dålig så kanske du kan “lura” hjärnan och på så sätt komma runt problemet? Och egentligen, vad är det värsta som kan hända om tavlan blir ful?