Therese Wiksten
Kategori:

Leva hållbart

Leva hållbart Livsstil

”Tröstshopping”

-Inlägget innehåller affiliatelänkar från Lyko-

Nja. Kanske inte riktigt, men i onsdags när jag kom hem från barnmorskemottagningen, lite halvdeppig sådär, så såg jag att Lyko hade rabatt på den där vattenflaskan som jag tittat på i många år nu. Den där som jag velat ha men tyckt varit alldeles för dyr. Nu är den nedsatt med 20%, plus att jag fick 10% på min order för att jag skrev upp mig på deras nyhetsbrev.
Jag tyckte jag kunde unna mig det.

Plastbanta

Vi har, sakta men säkert, jobbat på att byta ut plast mot bättre material här hemma. Matlådor i plast har till exempel bytts ut mot glas. Just vattenflaskan har jag velat byta ut länge nu. Speciellt eftersom vattnet för ett tag sedan börjat smaka så himla mycket plast direkt. Det kan inte vara helt bra. Definitivt inte gott i alla fall. Nu har den gjort sitt och en vattenflaska i glas från bkr har fått flytta in istället.

Nu vet jag att många tycker att ”Hey, vi behöver faktiskt inte sitta med flaskor och hinka i oss vatten hela dagarna!” och jag har läst texter som ”Sluta klunka – du dricker inte för lite vatten”. Vi behöver normalt ca 1,5-2 liter vatten per dag, 0,5 liter tror jag att dom brukar säga att vi får i oss via maten. Utan vattenflaskan dricker jag nog inte mer än en kopp te och ett litet glas vatten per dag. Man ska absolut inte överdriva, men visst går det att dricka för lite.

Helt lätt att välja färg var det däremot inte. Jag har sådan sjuk beslutsångest när det kommer till sådana här struntsaker och det gjorde ju inte saken lättare att den visade en färg på min dator, en annan på mobilen och en tredje på sambons dator. Ljus ”beige-rosa” är den i verkligheten. Om jag inte är färgblind. På min dator är den mer lila. Hur mina bilder ser ut på andra skärmar vågar jag alltså inte ens tänka på haha.

Nytt i badrumskåpet

Jag skrev ett inlägg om mina nya hudvårdsprodukter för ett tag sedan. Peelingen är inte riktigt slut, men jag kommer behöva köpa en ny ganska snart. Lika bra att ta det nu tänkte jag, så slipper jag beställa igen och dom slipper köra runt med paket i onödan.

Jag snubblade också över en inpackning jag inte testat innan. Det var länge sedan min tog slut och mitt stackars hår är i stort behov av något återfuktande. Den här innehåller ekologisk arganolja och är vegan-vänlig. Förhoppningsvis är den bra också. Väldigt billig var den i alla fall, knappt 1/4 av vad min vanliga inpackning hade kostat!

Men, det bästa av allt!

budbeeOkej, möjligtvis att jag överdriver lite. Men bara lite. Jag vet inte om jag har nämnt budbee innan. Jag kan ha gjort det eftersom jag blev precis lika fascinerad sist. Så himla grym affärsidé!

När jag skulle välja fraktalternativ så hade jag några val. Jag kunde bland annat betala 9 kr för att få det levererar av postnord, eller så kunde Budbee leverera det gratis, hem till dörren. Inte så svårt val.

Jag och postnord är nämligen inte vänner. Jag vet inte hur många gånger det krånglat. Det tar ofta orimligt lång tid, jag har fått meddelanden om att det ska levereras hem och sedan påstår dom att ingen var hemma trots att dom aldrig varit här, och så får man vänta på att det ska skickas ut till utlämningsstället. Och så vidare.

Jag lade beställningen rätt sent i förrgår och igår fick jag ett meddelade om att dom skulle komma idag någon gång mellan 17 och 22. Nu på eftermiddagen fick jag ett sms med exakt tid, vem som levererar det och jag kunde se den lilla bilen åka runt på kartan! Jag behövde alltså inte sitta beredd och vänta på en leverans som kan dyka upp precis när som helst. Teknik är rätt fantastiskt och jag älskar när företag underlättar för mig istället för att krångla till livet 🙂

>> Tips: Har du inte handlat från Lyko innan så får du 100 kr att handla för via den här länken 🙂

-Inlägget innehåller affiliatelänkar från Lyko-

 

Leva hållbart Livsstil

Nya vecka och nya idéer

Lugn start på veckan

En stor kopp te, nerbäddad i sängen bland täcken och enorma kuddar, med mina mysigaste kläder och med datorn i knäet. Kalendern uppslagen och pennor i alla möjliga färger utspridda överallt. Och en katt som ligger mitt bland allt och snarkar. Så startar jag min måndag. Klockan är 9 och jag har redan varit vaken i flera timmar men jag älskar att kunna ta sådana här långsamma mornar. Låta huvudet vakna i sin egen takt. Tacksam över att jag inte måste stressa iväg och trängas på bussar och spårvagnar.

Vi har lyckats få upp temperaturen här inne från 16-17 till 18,5 grader så nu är jag inte lika grinig över kylan heller. Att inte ha riktigt lika ont gör under för humöret. Och sömnen.

Ska jag ge mig in i kost-träsket?

Idag kommer största fokuset ligga på en ny(gammal) idé jag har. Fast först måste jag komma fram till om det är något jag ens vill ge mig in på. Jag antar att det är mitt ”äta mer klimatsmart-projekt” om dragit igång lite tankar.

För tre år sedan utbildade jag mig till kostrådgivare. Tanken var att börja arbeta med det direkt när jag var klar men ju mer jag kollade runt desto mindre sugen kände jag mig på att ge mig in i den branschen. Jag tycker att det ofta blir ganska ”hysterisk”, enkelspårigt och onödigt krångligt. Lika strikt för Svensson som för en elitidrottare. På gränsen till ätstörning och lite sektvarning. Jag har till exempel aldrig fastnat för någon diet och skulle inte kunna sälja ett helt koncept sådär. Behöva försvara även dom delar som jag inte riktigt kan stå för. Vad händer om, eller snarare när, det kommer ny forskning som motbevisar allt som konceptet man byggt upp står för? Försvara det som en ”galning” eller hoppa på nästa trend?

Det har känts lite som en nödvändighet att nischa sig på det sättet. Folk sysslar med LCHF, Paleo, raw food och allt vad det är. Det blir tydligt vad man får. Hur skulle man sälja in en ”lagom” kostrådgivare? Som plockar russinen ur kakan och inte tycket det är jordens undergång att ha lite socker i teet? Som vill äta mer klimatsmart men inte nödvändigtvis strikt vegetariskt. Jag trodde valet stod mellan *infoga valfri trenddiet* eller att strunta i det helt. Skulle det inte uppfattas lite som att man vänder kappan efter vinden när man inte har någon av dessa ”standardideologier” som grund? Men det behöver ju kanske inte bli riktigt så svartvitt. Det finns dessutom fler sätt att nischa sig på. Och jag vänder nog gärna kappan efter vinden om vinden är forskningen.

Så idag klurar jag vidare på detta. Kanske hittar jag någon röd tråd bland all röra.

Leva hållbart

Ekologisk hudvård från NUXE

-Inlägget innehåller annonslänkar-

I november, under black friday, passade jag på att köpa hem lite ny hudvård. Jag är inte den som förespråkar hysterisk shopping så fort det är rea, men jag passar gärna på att köpa det jag ändå behöver då. Nu har det gått ett par månader och jag känner att jag hunnit testa produkterna tillräckligt mycket för att kunna tycka till lite om dom.

Det som fick flytta in i mitt badrumsskåp var en ansiktskräm, ansiktspeeling och en ansiktsrengöring från det Franska märket NUXE.
NUXE ekologisk hudvård

NUXE och ekologisk hudvård

Det här med ekologisk hudvård är verkligen en djungel. Det finns, vad jag vet, ingen enhetlig standard över vad som får kallas för ekologiskt. För mig som inte är särskilt insatt så är det så himla svårt att veta om en produkt bara låter bra på papperet eller om den faktiskt är bra. Jag har dessutom både torr och känslig hy så att hitta hudvård som inte bara är ekologisk utan även fungerar bra för mig är inte helt lätt.

Om NUXE är det bästa valet när det kommer till ekologisk hudvård vet jag inte, men dåligt bör det ju inte vara. Jag gillar dessutom att NUXE som företag har fokus på miljön och det gäller ju inte enbart deras ekologiska serie.

Bio Beaute Cold Cream High-Nutrition Face Cream

En ansiktskräm för mycket torr och känslig hy. Det låter ju bra. Jag har däremot testat så många olika produkter som ska vara bra för känslig hy men som ändå svidit eller gjort mig knallröd. Jag vågar med andra ord sällan ha alltför höga förväntningar.

Huvudingredienserna är ekologisk mandelolja, ekologisk bivax (den är alltså inte vegansk), ekologisk rosenvatten, ekologisk jojobaolja och kokosolja

Hur den här fungerade? Jättebra! Det är nog den bästa hudkräm jag testat hittills! Den svider inte, jag blir inte särskilt röd och jag har inte flagnat bort totalt den här vintern. Ibland kan jag behöva smörja in mig två gånger men det känns ändå överkomligt. Den känns skön och återfuktande utan att bli för fet eller kletig. Det enda jag inte gillar är att den doftar mandel, men det kom ju kanske inte som en överraskning. Varje gång jag smörjer in ansiktet tänker jag på den där mandelkubben som farfar alltid åt när jag var liten. Om jag kommer köpa den igen? Absolut!

98,7 % av ingredienserna är naturliga och 14,4% är ekologiska. Det låter rätt lågt med 14,4% och jag gissar att det är vattnet och kokosoljan som drar ner det.

Bio Beaute Anti-Pollution Gentle Exfoliating Gel

Den här var anledningen till att jag testade just det här märket. Jag behövde en peeling och för mig är det otroligt viktigt att kornen inte består av plast, vilket är rätt vanligt och otroligt dåligt för miljön. Jag fick en duschkräm med naturlig peeling för ett par år sedan som jag verkligen gillade och efter lite googlande så visade det sig att det var från det här märket. Peelingkornen i denna består alltså inte av små platskorn utan istället av vindruvskärnor och ris. Ja, inte hela så klart.

Den har en rätt intressant konsistens som jag inte är van vid sedan innan. Eller, det är snarare skiftandet av konsistens. Direkt ur tuben är den som en tjock gelé, när man masserar in den blir den till en olja och när man sköljer av är den mer som en lotion.  Jag gillar det.

Huvudingredienserna är partiklar från ris och ekologiska vindruvskärnor (peeling) och ekologisk vindruvsextrakt, extrakt från moringafrö och ekologisk plommonolja.

1-2 gånger i veckan rekommenderar dom att man använder den, och jag håller mig till en eftersom jag har väldigt känslig hy. Den känns däremot så pass ”snäll” mot huden att jag nog hade kunnat använda den oftare. Trots det så känns det verkligen som att den tar bra. Jag blir babylen och känner mig dessutom relativt återfuktad, så pass att jag ibland nästan glömt bort att smörja in mig efter. Så skönt med tanke på att jag annars ofta brukar känna mig väldigt stram och irriterad efter jag tvättat ansiktet.

99,3% av ingredienserna är naturliga och 43,1% ekologiska.

Bio Beaute Anti-Pollution Cleansing Oil Gel

Det här är i princip samma som peelingen, minus själva peelingen då, och den jag använt dagligen. Därför har jag kanske inte så mycket att säga om den som inte redan är sagt här ovan.
Värt att betona är kanske att jag verkligen gillar att dom går från gelé -> olja -> lotion och hur mycket dom återfuktar. Jag sminkar mig extremt sällan så vet jag inte riktigt hur bra den är på att få bort alla sminkrester, men eftersom jag inte har något direkt minne av det så måste det ju ha gått rätt smidigt ändå. Dom påstår åtminstone att den enkelt ska få bort även vattenfast smink.

Liksom den andra så är huvudingredienserna ekologisk druvextrakt, extrakt från moringafrön och ekologisk plommonolja.

99,3% av produkterna är naturliga och 33,5% ekologiska.


För första gången känner jag mig på riktigt nöjd med mina hudvårdsprodukter. Jag har fått slippa brännande, kliande, svidande och röd hud. Jag flagnar inte och jag har inte fått en massa utslag. Jag kan faktiskt inte komma på något jag hade velat ändra på om jag hade haft möjligheten. Förutom doften på ansiktskrämen, den kan dom gärna få ändra..

Det är märkligt ändå att det kan skilja så mycket. Jag har testat så många olika produkter, sådana som ska vara jättebra för känslig och torr hy, även ekologiska. Alltid har det varit något som gjort att vi inte riktigt klaffat. Kanske har jag helt plötsligt fått lite mindre känslig hy, eller så beror det på något som antingen finns, eller inte finns, i dom här produkterna.

Jag är sugen på att testa

>>Har du testat den ekologiska serien från NUXE? Vad tyckte du i så fall? Eller har du kanske någon annan ekologisk hudvårdsprodukt du vill tipsa om?

-Inlägget innehåller annonslänkar-

Leva hållbart

Att äta kött eller inte?

Köttets lustar

Tidigare i veckan snubblade jag över SVTs miniserie ”Köttets lustar” med Henrik Schyffert. Jag hade helt missat den, och skriverierna kring serien, när den sändes i december. Nu är det precis det här som jag ville lägga mitt fokus på i år, att äta mer hållbart, så det passade ju väldigt bra att starta året med. Lite motivation.

Jag nämnde serien lite snabbt när jag skrev om mina mål för 2018, men kände att det förtjänade ett eget inlägg. Dom tar upp just dom funderingar och problem som jag känner. Som jag inte är ensam om att känna. Framförallt så blir det inte så svartvitt.

Jag har generellt ganska svårt för sådana här serier. Det blir ofta alldeles för vinklat och lite för mycket propaganda för att jag verkligen ska kunna ta till mig det. Här får dom fram båda sidor av myntet. Kan vi behålla våra öppna landskap om alla blir vegetarianer? Hur skulle kor, grisar, höns och får klara sig om bönderna inte tog hand om dom?

Varning för spoilers, vill du se serien men inte gjort det än så kan det vara bra att kika på den innan du läser vidare.

Jag har sett skräckbilder från gårdar och slakterier så jag är absolut medveten om hur det kan se ut. Jag vet att det är bättre i Sverige än på många andra ställen, men att det inte är bra. Det som faktiskt förvånade mig i serien var att även om dom haft det rätt bra på gården så är slakten helt vidrig. Att dom idag inte kan döda grisarna på ett ångest- och smärtfritt sätt. Totalt vidrigt.

Jag är uppvuxen på landet. Min mormor och morfar hade både får och höns, eventuellt hade dom även kvar grisarna, när jag var liten. Inte till försäljning utan mer för ”privat bruk”, om jag inte missuppfattat det. Djuren var så klart utomhus och hönsen (och dom supersöta kycklingarna!) sprang runt lösa på gården. Och till slut slaktades dom. Inte så som på slakterierna idag, utan hemma. Jag har minnen från vad som borde varit ett får som slaktades. Hade det varit på ett slakteri idag hade jag fått men för livet, men det där kändes ändå okej. Så klart varken gulligt eller kul men inte heller hemskt. Det är den bilden jag, kanske inte helt medvetet,  har haft inpräntad i bakhuvudet när det kommer till köttindustrin.
Pappa jagar dessutom så även där är jag uppvuxen med kött. Kött från djur som fått vandra helt fritt och som dör med ett snabbt, smärtfritt skott.

Ingen vill så klart dö, men dom djuren har inte behövt lida. Djur som levt på ett helt annat sätt än djuren som ligger paketerade i små förpackningar i mataffären. Jag vet ju det, ändå har jag lyckats skaka av mig dom där hemska bilderna jag matats med halva mitt liv. Kanske för att dom just varit så himla hemska. ”För så dåligt är det ju inte överallt. Det där är undantagen och skräckexemplen”.

Därför tror jag den här serien tog så mycket hårdare för mig. När han besöker en djuruppfödare där djuren har det ”bra”. Det är inte misär. Jag kan inte undermedvetet skylla på att det är ett undantag. Det där är en normal Svensk grisuppfödning. Men bra är det ju inte.

Jag vet att Henrik fick mycket kritik för att han inte blev vegetarian efter programmet. Jag tror däremot att hur han reagerade påverkar fler (vita, medelålders män) än om han hade blivit vegetarian. Folk kan relatera till det här. För det är inte lätt. Jag fick min man att titta på serien och t.o.m han pratar nu om att dra ner på köttet. ”T.o.m” låter kanske elakt, men han tillhör lite samma kategori som Schyffert. Han älskar kött, äter mycket kött och han blir lite avig när man pratar om vegetariskt. Att bli vegetarian känns långt borta för honom och det budskapet hade antagligen blivit svårare att ta till sig. Att folk drar ner på köttkonsumtionen är ett jättebra steg på vägen. Det behöver inte vara allt eller inget. Många bäckar små.

Henrik fick även en del kritik för sin dubbelmoral. Att han inte klarade av att döda Madeleine och Victoria men åt en annan gris. Det tycker jag ändå är lite orättvist. Är inte det mänskligt? Oavsett om det handlar om min katt jämfört med någon annans katt eller en familjemedlem jämfört med någon jag inte känner så påverkas jag starkare om något skulle hända en närstående.

Saker jag funderar över efter den här serien

Mindre och bättre kött

Jag kommer inte lyckas få min man att bli vegetarian och det är inte hållbart att vi ska äta olika mat. Däremot måste vi dra ner på mängden kött vi äter och se till att det vi äter är bra kött. Ungefär en tredjedel så mycket som nu hade jag tänkt mig. Då ligger vi under rekommendationen för vad man högst bör äta. Det kändes inte så svårt direkt efter vi tittade på serien men för varje dag som går så känns det som att minnet av serien hamnar längre och längre bak i sambons huvud. Det kommer bli en stor utmaning det här.

När vi väl äter kött känns det otroligt viktigt att välja rätt kött. Inte bara Svenskt utan ekologiskt och krav-märkt, både för miljön och djurens skull. Mer vitt kött och vilt.

Välja vegetariskt ute

Det är så enkelt. Bara att beställa. Inget krångel med att komma på vegetariska maträtter, eller behöva tillaga något. Framförallt så väljer man bort kött som man inte har någon direkt koll på varifrån det kommer.

Besöka en gård

Jag skulle verkligen vilja besöka en gård och gärna se hur slakten gå till. Eller gärna och gärna, det är kanske fel ord. Ska jag kunna köpa kött med gott samvete så vill jag däremot veta vad jag köper och att jag kan stå bakom det. Jag har hittat en ekologisk gård här i närheten där precis allt sker på gården. Allt från att djuren föds till att dom säljs, även slakten. Det är antagligen det närmsta jag kommer hur djuren hos min mormor och morfar hade det. Frågan är däremot om gårdar tar emot besök så?

En vegetarisk månad

Mindre kött betyder mer vegetariskt. Mycket mer vegetariskt. Ska vi få in det i vardagen så tror jag vi behöver kickstarta och köra all in en hel månad. 30 nya recept att testa och förhoppningsvis en hel del som blir nya favoriter. Tror du jag lyckas få med mig sambon på den här idén? Jag är inte helt övertygad haha.

Att det ska vara så svårt att förstå

Om vi inte ändrar vårt sätt att leva så kommer vi förstöra planeten. Naturkatastrofer och klimatförändringar är inget vi kommer kunna förhindra om vi fortsätter som idag. ”Rör inte mitt bacon!” säger min sambo, på skämt fast kanske lite mer allvarligt än han vill erkänna. Men hur viktigt är köttet egentligen om det samtidigt betyder att våra barnbarn inte kommer ha en planet att bo på? Superläskig tanke men för abstrakt för att kunna ta in riktigt. Jag tror få tänker att ”äsch, det är inte mitt problem” utan snarare att man har svårt att förstå att det är så illa och att vi snart inte kan undvika att hamna där.

Jag skulle så klart vilja säga att ”från och med idag så ska vi äta vegetariskt”, men det kommer helt enkelt inte gå. Mitt fokus i år när det kommer till att leva mer hållbart kommer vara kosten så även om vi inte slår om helt direkt så är ju målet att andelen vegetariskt allteftersom ska bli större och större.

>>Äter du vegetariskt? Var det klimatet, hälsan, djuren eller smaken som fick dig att ändra kost? Var omställningen svår? Eller vill du äta mindre kött? Kanske är du nöjd med hur mycket kött du äter idag? Dela gärna med dig av dina tankar kring det här, jag är så otroligt nyfiken på att höra hur andra tänker och resonerar. Hitta lite nya infallsvinklar. Kanske få lite tips och trix på hur man gör omställningen lättare.