Therese Wiksten
Browsing Category

Livsstil

Inredning Livsstil

Vecka 4

Hej!

Här har jag placerat mig idag, framför vinterstudion och just nu skidskyttet. Jonas är iväg på en bandgrej och kommer inte hem förrän imorgon så jag och katten har huset för oss själva. Jag tänkte vi skulle ta en liten titt på vad jag har haft för mig i veckan.

Uppiffade krukor

Jag hittade ett gäng krukor i garaget som dom förra ägarna lämnade kvar. Knallorange, pastell-lila och beige var kanske inte riktigt min grej. Jag har tänkt ett tag nu att jag ska måla om dom så krukorna har legat inne på mitt rum alldeles för länge och gett mig dåligt samvete. Efter lite svart och grå färg så känns det genast bättre. Nu väntar dom bara på att jag ska fixa lite blommor till dom.

Vedställ

Hittills har vi haft veden i en IKEA-påse. Det har fungerat helt okej, men det har kanske inte varit så snyggt med ett par blåa plastpåsar ståendes bredvid braskaminen. Plus att jag tyckte veden torkade långsamt så jag misstänker att det lätt blev kondens i och med plasten? Jag har letat efter ett vedställ på blocket men inte hittat något. Till slut gav jag upp och så hittade vi ett prisvärt på Jula av alla ställen. Betydligt billigare än alla andra i liknande modell. En liten bärpåse i filt fick följa med också, så nu slipper vi plastpåsarna.

Ny kattleksak

Kattens favoritleksak är på väg att falla sönder så jag fick ett litet ryck och tog och gjorde en egen leksak av sådant vi hade hemma. Lite stoppning, en bit gammalt lakan, lim och så en snutt rep runt allt. Lite pilligt, men ganska enkelt fixat ändå. Hon såg lite skeptisk ut först men den blev succé. Hon har kutat runt som en galning och spelat fotboll och den har flugit både högt och lågt så nu får jag nog ta och göra några till.

Jonas band har släppt en demo

Det var kanske tidigare än den här veckan, men jag tror inte jag har nämnt det. Efter några år har dom äntligen spelat in en skiva! Så nu finns dom alltså på Youtube, Spotify och alla möjliga platser där man kan lyssna på musik. Rätt coolt ändå. Jag ska erkänna att Metal kanske inte riktigt är min musiksmak men lika kul tycker jag ju att det är ändå. Snart blir det förhoppningsvis lite spelningar och så också. Gillar du metal tycker jag du ska in och lyssna!

Webinar om sociala medier

I onsdags höll Linda ett webinar om sociala medier. Hon har precis lanserat en ny onlinekurs kring att bygga sitt varumärke online. I det här webinaret delar hon med sig av ett gäng tips samtidigt som hon berättar lite mer om utbildningen. Skitkul och otroligt intressant! Hon håller det tre gånger och sista gången är nu på tisdag. Helt gratis såklart. Ett hett tips om du är intresserad av sociala medier och har  lite tid över under lunchen. Anmäla dig kan du göra här.

>>Hur har din vecka varit?
Livsstil

Min helg v. 43

Lördag

Lördag morgon fick jag släpa upp Jonas för att bege oss ner till Göteborg. Fyra mål hade vi med den resan och jag trodde nästan jag skulle missa det första. Vi lyckades ändå knipa den sista parkeringen och dom sista sittplatserna vid föreläsningshörnan.

Elin Kero var nämligen i stan för att föreläsa om foto och redigering på Scandinavian Photo, så jag ville ju så klart passa på att titta förbi och säga hej. Och så klart lyssna på föreläsningen. Det här med redigering och retuschering tycker jag är så sjukt fascinerande. Hur man i efterhand kan få fram det man faktiskt såg när man tog fotot, hur känslan i bilden ändras totalt med bara ett par knapptryck och hur t.o.m jag som är nybörjare kan rädda misslyckade bilder. Man kan komma en bra bit bara genom att klicka runt och testa sig fram, men det hade varit så kul att gå någon riktig kurs i framtiden.

Nästa punkt på listan var däckbyte. Det ryktades om att det skulle komma snö så vi* passade på att byta däck.

*Jonas

Vi skulle också fortsätta på projektet ”hämta hem gymmet”. Jag trodde vi skulle ta med cable crossen också men vi sparade den tills nästa gång. En del av mattorna fick däremot komma hem och nu kan vi äntligen börja ställa i ordning sakerna här. Gymmet ska få bo i källaren tills vi gör om ena delen av garaget (och innan källaren blir TV-rum).

Tur var det förresten att calbe crossen inte fick följa med oss hem för så här såg bilen ut efter vårt fjärde och sista stopp. Jag har tänkt att jag ska plantera vitlök i höst och efter att ha skjutit på det lite för länge så tog vi tag i det nu. Det krävdes hot om snö för att det skulle ske…

Klockan var nog närmre 7 när vi kom hem och jag var så slut att det bara blev mat och sova för min del.

Söndag

Jag vaknade av mig själv klockan 5 (?!) och 20 minuter senare vaknade Jonas (?!?!?!?!*) Vi gick visserligen över till vintertid inatt, men jag kände att det här väl ändå var lite overkill?

Jag lyckades däremot gå genom hela huset utan att reflektera över hur det såg ut ute och blev otroligt förvånad när Jonas undrade om(hur) jag hade missat all snö. Japp. Snö. (Jag skulle ju plantera vitlöken idag!!)

*Jonas är den mest morgontrötta personen jag känner och det är ofta ett helt projekt att få honom att vakna..

Utanför fönstret kl 05.30. Välkommen till Narnia….

Det var bara att ge sig iväg till Göteborg, igen, för att hämta vinterdäcken till Jonas arbetsbil, för det hade inte funnits en chans att han skulle ta sig in till stan på måndag morgon om det fortfarande skulle se ut så. Tack och lov blev det snabbt mindre snö och inne i Göteborg verkade det inte ha kommit något alls. Inte så mycket trafikkaos med andra ord.

Vi passade även på att åka och titta på ett kattpensionat. Det blev en spontan Stockholms-/Jämtlandsresa inbokad nu i början på november och då var det ju det där med kattvakt. Jag önskar jag kände någon som gärna ville bo här en vecka och mysa med henne, men det gör jag tyvärr inte.. Hon är ju så social så att enbart låta någon komma hit och mata henne ett par gånger per dag och rensa kattlådan skulle verkligen inte kännas bra. Då blir det det näst bästa. Även om det känns lite som att sätta henne i fängelse i en vecka… Det kändes i alla fall mycket bättre efter besöket, så förhoppningsvis så går det bra.

Jag har inte gett upp lökarna än, trots allt..

Så vi satte igång och byggde en odlingslåda. Jonas hade sett en variant med någon slags nät/väv mellan som han tyckte såg lite mer intressant ut än dom vanliga pallkragarna, så det körde vi på. Det ska tydligen hålla sniglarna borta, men om det fungerar vet jag inte. Jag kan däremot tänka mig att det är mindre risk att dränka löken, som är rätt känslig för vatten. Man får nog hålla lite extra koll så att jorden inte torkar för snabbt i sommar bara.

Det ska tydligen bli mildare igen nu till veckan, så jorden och lökarna får nog vänta lite. Vad tror du? Blir det någon vitlök för oss nästa år? 😂

Mvh,
Expert på att skjuta upp saker

 

 

 

Livsstil

När det blir lite krångligare än man tänkt..

Om du läste mitt senaste inlägg så förstår du kanske vad jag gjort. Jag tog mig ut på den där promenaden och efter många om och men så hittade vi sjön. Ja, jag gick inte själv utan tog med mig Jonas, och tur var väl det..

Målet var alltså att ta sig till sjön där uppe, eller, det är nog faktiskt en tjärn om man ska vara noga. Vi hade inte sett någon stig så planen var helt enkelt att ”Vi följer ledningarna, där är det ju röjt och inte så svårt att ta sig fram” 400 meter fågelvägen. Det är ju ingenting.

Vi började med att missa där vi tänkt sväga av vägen och fick gå tillbaka en bit. Sedan var det bara att klampa rakt ut i vildmarken. Jag vill ju kanke inte påstå att jag var klädd för något direkt skogsäventyr, men så tänkte jag mig att det skulle bli en ganska enkel promenad. Vi klättrade upp för en stenig kulle och det dröjde inte många steg innan vi fick hoppa mellan grästovor och jag började fundera över vad jag gett mig in på.

Tre steg senare såg vi färska älgspår..

Jag tror inte riktigt det framgår på bilden, men vi kom fram till ett stup. Vända om eller fortsätta?

Vi såg fler färska älgspår, men vid det här laget borde vi ha skrämt iväg alla levande djur inom en bra bits avstånd.

Klart vi fortsatte. Vi kom (efter att jag trott jag skulle slå ihjäl mig tre gånger) ner till någon sorts sumpmark. Jonas försökte hitta en torr väg över, men det slutade med att han fick bära mig till andra sidan… Jag känner spontant att vi borde ha filmat det här..

En sista liten bergsklättring, den här gången uppåt, och vi skulle inte vara långt ifrån målet.

Gissa vad vi hittade? En stig! Och vatten! Ingen dålig belöning efter den vandringen.. Dom där 400 meterna tog säkert en timme att ta sig igenom..

Den där stenen har potential att bli min nya favoritplats.

Tänk att gå ut hit en tidig morgon, innan dimman har hunnit lätta.

Vi hittade som sagt en stig och efter 10 minuters promenad genom den här skogen var vi nere vid vägen igen…. Inte många meter från där vi var när vi gick för långt tidigare..Om jag var lite orolig över att jag skulle bli besviken så känner jag mig lugnare nu. Jag ”känner” inte min skog än, men första intrycket är positivt. Den känns välkomnande, mjuk och liksom..levande.

Livsstil

Att hitta nya guldkorn i skogen

Godmorgon! Det här vaknade jag till i morse. Eller ja, jag satt vid datorn och råkade slänga ett öga ut genom fönstret. Det är lite galet ändå, vad naturen kan åstadkomma.

Nu har den brinnande himlen blivit klarblå och jag ”borde passa på” att ta mig ut i solen en stund nu på dagen. Apropå det. Jag läste Elins inlägg ”Att hitta nya, själsliga platser” för ett tag sedan och har funderat en del kring det sedan dess. Min första tanke var att ”Nja, jag gillar ju att ta mig ut och vandra och upptäcka nya platser.” På semestern är det till exempel något som ofta hamnar högst upp på listan. Men så funderade jag ett varv till.  På semestern, ja.

Hur många gånger har jag varit ute och upptäckt omgivningen sedan vi flyttade hit? (svar: exakt två stycken korta promenader har det blivit) Varför har jag så himla svårt att ens ta mig utanför dörren när jag har precis allt jag kan önska precis runt knuten? Varför saknar jag stigarna och utsikten jag hade i Göteborg? (Det var ju inte ens en riktig skog..)

Då slog det mig att det är ju precis så! Jag vill ha ”mina” ställen. Dit stegen bara knatar automatiskt och jag kan varva ner på riktigt. Platser jag vet vad jag kan förvänta mig av. Men varför ha jag inte bara tagit mig ut då? Jag vet faktiskt inte. Kanske har jag varit rädd för att bli besviken?

Så idag ska jag ta mig i kragen och faktiskt ta en skogspromenad. Jag vet till exempel att det ska ligga en sjö inte så långt härifrån…

Ps. Det kan hända att jag även varit lite rädd för att gå ut själv pga alla älgar jag sett här..

 

 

Leva hållbart Livsstil

När man har världens bästa syster

När jag vaknade i morse så såg jag att jag hade ett missat samtal från min ena syster. Hon hade även skickat ett meddelande.

Gissa om jag blev förvånad. Nyvaken funderade jag över hur ett paket till mig kunde hamna helt på andra sidan Sverige, hos henne. Och jag har ju inte ens beställt något.

Så visade det sig att hon hade läst mitt inlägg med min önskelista på saker till ett lite mer hållbart hem och helt enkelt fått för sig att köpa en present till mig. Helt apropå ingenting. Vad har jag gjort för att förtjäna det?

Nej, jag har helt enkelt världens bästa syster❤️

Livsstil

En mindre katastrof och läsarundersökning

Totalt kaos

Det var vad min dag började med. Kan du se vad som inte stämmer på bilden här ovanför? (Jag bjuder förresten på en liten sneak peak av vår halvfärdiga anslagstavla.)

Jag släppte in katten idag, precis som vanligt, men missade en liten detalj. Den stackars fågeln hon kom bärandes på. Självklart levde den och hennes plan var tydligen att släppa lös den här inne och leka järnet. Fågeln flög runt i ren panik och katten for nöjt efter. Själv fick jag springa efter och rädda blomkrukor samtidigt som jag försökte undvika en fågelkrock. Jäklar vad läskiga dom är ändå, dom där små…

Våra fönster går ju inte att öppna så jag fick förlita mig på altandörrarna. Efter säkert en timme (varav fågeln legat gömd inne i vår hoprullade heltäckningsmatta en stor del av tiden) lyckades den till slut hitta dörren och friheten. Stackarn. Jag hoppas verkligen att den inte blev skadad.

Som tack för att jag frigav hennes leksak så kom katten in ett par timmar senare och spydde på mattan.

Undersökning

Annars då? Jag knåpade ihop en liten läsarundersökning idag som jag skulle bli otroligt glad om du ville svara på. Jag förväntar mig inga långa romaner som svar, men det skulle vara så värdefullt att få veta lite mer om er och vad ni tycker.

Delta i min undersökning här

Själv då? Hur har din tisdag varit?

Livsstil

Både jag och klimatet kraschar?

Hej där.

För något år sedan skrev jag mycket om hur jag mådde, frustrationen över bristen på energi och att ingen förstod vad som var fel. Sedan dess har jag lärt mig hushålla med energin lite bättre, men framförallt så har jag tagit det väldigt lugnt den här sommaren och min kropp har njutit av värmen. (Blandade känslor till vädret som varit – min kropp älskar det, min hjärna är så klart orolig för jorden)
Sedan vi flyttade har jag faktiskt mått rätt bra. Jonas har skött det mest grovjobbet och jag har gradvis känt att jag mått bättre och bättre.

Hurra jag är frisk!

Trodde jag. Så jag har hjälpt till att renovera. Burit, spacklat och härjat på. Och sedan kraschade jag helt. Total utmattning, illamående och allmän sjukkänsla. Den där frustrerande tröttheten som gör att jag knappt orkar sitta upp och att det t.o.m är jobbig att ligga ner. Den senaste veckan har majoriteten av tiden med andra ord gått till att vila. Nu känns det helt okej igen. Trött, absolut, men hanterbart. Tack och lov! Men jag har lärt mig en läxa. Framförallt fysiska saker ska jag ta det väldigt lugnt med och jag måste trappa ner tempot igen.

Sommar i oktober

Så nu sitter jag här, i solen och försöker varva ner. Blanda ut några få måsten med mycket återhämtning. Det är mitten av oktober, nästan 20 grader i skuggan och solen värmer. Jag har två dörrar öppna, ingen värme på inomhus och det är varmt. Det fläktar t.o.m lite skönt. Det skrämmer mig lite. Nog för att brittsommar inte är något nytt, men brukar det vara så här?

Livsstil

Söndag 7e Oktober

Den här helgen har verkligen varit intensiv. Vi började med att låna bil och släp, som vill fyllde upp maximalt och körde till återvinningscentralen. 7 vändor(!) Vi har 24 gratisbesök per år så där rök en stor del av dessa haha, men förhoppningsvis behöver vi inte dit på ett tag nu.

Efter det åkte vi och köpte gips till vardagsrummet. Vi har även rivit upp och kikat under mattan. Jag var ju lite orolig för att det skulle ha blivit vattenskadat vid dörrarna. Den ena har klarat sig, men vid den andra har träet svällt och det är en stor fläck som inte ser bra ut. Där kommer vi få riva upp och byta ut ett par skivor. Vi måste bara se till att vi vet exakt varifrån det kommer och se till att åtgärda det innan vi lägger något nytt bara, så vi inte står med ett nytt vattenskadat golv igen sedan. Jag vill ju stänga igen den dörren och sätta dit ett fönster istället, och jag tror inte Jonas blir särskilt svårövertalad nu.
Annars har vi alltså sågat gips, skruvat och spacklat en himla massa. Kanske hinner vi slipa ikväll och spackla en gång till, så målar vi imorgon.

På onsdag kommer dom nämligen och sätter in element där inne. Vi funderade ju på golvvärme överallt, men kom fram till att det inte fungerar i vardagsrummet så det kändes som att det var lika bra att ta hit dom för att fixa det direkt.

Trots att det bara är gips än så länge så ser det redan bättre ut 🙂 Nu ska jag bara propsa på att vi målar taket när vi ändå är på g.

 

Livsstil

Det här med minnen – hur tidigt kan man egentligen minnas?

Jag tänkte på det här med minnen idag. Jag vet inte varför, men det ämnet brukar dyka upp med jämna mellanrum. Jag är visserligen en rätt tänkande människa. Herregud så drygt det lät, det jag menar är att jag alltid har haft en tendens att fastna i mina tankar och fundera mycket över det som hänt. En sådan som lever i dåtiden och spelar upp minnen på repeat emellanåt.
Anledningen till att jag började fundera över det precis just nu var för att jag snubblade över en artikel där dom påstod att man inte kan minnas något innan 3-5 års ålder. Tydligen så är det vanligt att inte minnas något alls innan man är betydligt äldre än så.

Mitt första minne?

Mitt, vad jag antar är, första minne består av en bild och framförallt en känsla. Jag kände en så stark lyckokänsla att jag inte riktigt kan beskriva den. Tänk dig den där lugna lyckan där du är helt tillfreds, kombinerat med att du umgås med din bästa kompis och ni skrattar så ni gråter samtidigt som du får den där adrenalinklicks-lyckan när du gör något riktigt roligt som är lite mer extremt. Typ åker bergochdalbana, om du gillar sådant. Jag minns pirret i magen.
Jag är inomhus, men det var inget jag reflekterade över då. Jag kan inte minnas några tankar, ljud eller dofter. Däremot minns jag hur det såg ut, lite som en väldigt blurrad bild. Det kom in mycket ljus från vänster och rakt fram åt vänster var det väldigt grönt. Jag såg allt ur ett grodperspektiv. Hela bilden rörde sig, eller skakade.

Det här är ett minne som ploppat upp många gånger, från att jag var ganska liten. Jag berättade till slut om det för mamma och hon förstod direkt vad jag pratade om. Köket hemma hos mormor. Jag brukade nämligen sitta i en hoppgunga i dörröppningen där man ser rummet just på det sättet. Det stora gröna var deras kyl och frys, som dom senare flyttade eller bytte ut. Enligt mamma så gillade jag verkligen den där hoppgungan och jag tvivlar ju inte på att det stämmer hehe. Jag använde den tills jag var ungefär 8 månader så jag gissar att jag är just så gammal i mitt minne.

Jag har även otroligt många minnen från min morfar, vilket jag är väldigt tacksam för eftersom han gick bort innan jag skulle fylla tre. Jag minns när vi var ute och gick i skogen bakom huset, när jag satt i hans knä och åt majskolv och jag minns när jag fick boken ”Bland tomtar och troll” när jag var strax över 2. Dom flesta av mina tidiga minnen är från mormor och morfars hus och det skulle nog bli en hel bok om jag rabblade upp allt.

Minne och språk

Men så ska man ju inte kunna minnas sådant. Jag läste någonstans att sådana minnen är ”påhittade” minnen, något som jag däremot inte tror stämmer. Jag har berättat om många av mina minnen för mamma och mormor och fått dom bekräftade. Det är inte heller så att dom berättat dessa för mig först och så har jag skapat minnen utifrån deras berättelser.

Jag googlade lite och hittade den här texten i en artikel på SvD:
”Forskarna tror att det har att göra med att minnen som vi fått innan vi har ett språk blir svårare att komma åt när vi väl har förvärvat ett språk. Att barnet börjar lära sig språk vid 1,5–2 års ålder skulle alltså samtidigt innebära en successiv förlust av de minnen som lagrats tidigt.”  Man behöver betala för att läsa den så jag har inte läst mer än just detta.

Själv var jag nog rätt tidig med att prata, kanske kan det ha något med saken att göra? Jag sa mina första ord innan jag var ett och vid 2 år pratade jag på för fullt. Det ska jag nog förresten mycket tacka min morfar för, han pratade otroligt mycket med mig och vi gick till exempel ofta i skogen där han gick runt och pekade och berättade vad allt hette.

Ord eller bilder?

Tänker du i ord eller bilder? Eller en kombination? Själv är det en kombination av båda, men det är nog framförallt i bilder. Mitt bildminne är dessutom mycket bättre än mitt ordminne. En person jag känner som framförallt tänker i ord har knappt några minnen alls från när han var liten. För mig känns det sambandet ganska logiskt. Ord är svåra att minnas, och framförallt omöjligt innan du lärt dig prata. Men det kan ju så klart bara vara en slump.

Jag tycker som sagt att det här är så intressant att fundera kring. När är dina tidigaste minnen från? Tycker du att det hänger ihop med när du började prata och hur du tänker? Kommentera gärna, det skulle vara så intressant att läsa 🙂
Livsstil

Ny vecka och ny månad – Måndag den 1a oktober

Så var det både ny vecka och en ny månad. Jag gillar nystarter så att kicka igång oktober på en måndag känns lite extra bra. Det blir en dubbel nystart, kan man säga.

Jag började dagen i matrummet, framför brasan, med en stor kopp te och en katt i knäet. Regnet öser ner utanför och det är inga tvivel på att det är höst nu.
Redigera bilder och planering var tanken att jag skulle ägna mig åt. Istället valde Lightroom att inte fungera så jag har suttit i några timmar och försökt få igång det. Efter att ha klickat runt och pillat med saker jag inte alls har koll på, med supportchatt på engelska i bakgrunden, fick jag till slut igång det igen. Fråga mig inte hur, men det fungerar i alla fall och förhoppningsvis så fortsätter det så.

Nu ska jag äntligen sätta mig och äta frukost och sedan startar jag helt enkelt om måndagen.

Hur har din måndag börjat?

Livsstil

Finbesök

Idag har vi äntligen tagit paus från all renovering haha. Min pappa och syster hade ärenden här nere i södra delen av landet så dom tog omvägen via oss innan dom åkte hem till Jämtland igen.

Vi slängde ihop en brunch tills dom kom och satt och bara pratade i några timmar innan dom var tvungna att fortsätta. Pappa fick provköra vår nya bil och gav den tummen upp. Känns skönt att få den ”okejad” från någon med koll. Och som jag har saknat dom! Det är det absolut värsta med att bo långt från familjen. Önskar jag kunde träffa dom mycket oftare än jag gör. Tänk vad mysigt om man hade kunnat umgås sådär spontant. Du vet, bara knata över och knacka på. Vi planerar i alla fall att åka upp nu i höst, eller kanske till jul.

Jag fick dessutom några helt fantastiska presenter. Bland annat så fick vi två jättefina lyktor i inflyttningspresent. Jag som tjatat om att vi borde köpa fler sådana jättelänge nu. Dom har fått flytta in i vardagsrummet och kommer nog se hur mysiga ut som helst när det blir mörkt. 😀

Livsstil

”Om du inte betalar $600 i Bitcoins inom 48 timmar så sprider vi…”

För några dagar sedan så damp det ner ett mejl i min inkorg. Eller ja, det hamnade i skräpkorgen. Det märkliga var att det var skickat från min egen mejldress. Hade det inte varit det så hade jag aldrig ens öppnat det.

Jag har läst om sådana här fejkade utpressningsmejl innan men aldrig råkat ut för något själv. Att det är fejk tvivlar jag verkligen inte på, men det känns ju ändå sjukt olustigt att läsa. Bara det att google lägger det i skräpkorgen och varnar över att mejlet kanske inte kommer från mig säger ju en del. Jag kan ändå tänka mig paniken om man faktiskt är orolig över att dom ska sprida något. Själv läste jag det bara och gick vidare. Jag tänkte inte mer på det förrän det dök upp på nyheterna idag.

Jag vet att det inte existerar någon äkta film av den enkla anledningen att jag faktiskt inte porrsurfat. Däremot skulle dom ju kunnat kapa min kamera och koppla ihop det med något random porrklipp. Det är väldigt lätt att klippa och klistra, så det kändes ju lite obekvämt att risken faktiskt fanns.

Det som i så fall känns värre är att det ser ut att komma från min mejladress. Det går att fejka så det är inte säkert att någon haft tillgång till mina konton men jag har ju så klart bytt lösenord överallt ändå. Jag har kollat inloggningshistoriken och hittar som tur är inget konstigt där.

Det var ett tag sedan nu men jag har ju med jämna mellanrum fått mejl om läckor från diverse sidor jag har konto på. Jag har däremot bytt lösenord sedan dess, men det hindrar ju inte från att något läckt någonstans igen.

Mejlet är både komiskt samtidigt som det bitvis känns rätt obehagligt.

Polisen har gått ut och varnat och uppmanar alla satt inte betala eller svara på mejlet. Istället ska man:

  • Byta lösenord
  • Tejpa över kameran
  • Anmäla
Har du råkat ut för det här eller något liknande?
Livsstil

Lördag 22 september

Vi har en bäck som går längs med tomtgränsen på vår baksida. Eller ja, det är i alla fall sagt att det ska vara en bäck där. Den har nämligen varit helt torrlagd nu i sommar och det har känts lite som att den aldrig ska komma tillbaka. Men, för ett litet tag sedan när jag var ute så hörde jag något brusa och visst var det bäcken som dykt upp igen från ingenstans. Så himla mysigt med det porlande ljudet. Nästa sommar vill jag nästan göra i ordning där nere vid vattnet. Kanske sätta upp en mysig hängmatta. Tänk att ligga där och lyssna på vattnet och titta på korna som lunkar runt och betar.

En fråga till er

Idag var jag tvungen att göra en beställning och fylla på skönhetsförrådet lite. Både balsam, inpackning och ansiktskrämen är slut så det var helt klart på tiden. Då slog tanken mig att det kanske hade varit kul att samla mina favoriter & sådant jag gillar och tävla ut i en julkalender? Är det något ni hade varit intresserade av? Ni blir fler och fler som kikar in här så det hade varit kul att ge något tillbaka men jag vill gärna veta om intresset finns innan jag kör igång, för det är ju en del jobb med det.

Så, en julkalender fylld med tävlingar i december – ja eller nej?
Livsstil

Tankar om att ha utekatt

Direkt efter att vi köpt huset så kom så klart diskussionen om katten upp. ”Nu ska hon vara utekatt”. Så tycker i alla fall Jonas. (Och alla andra personer vi pratat med) För mig tar det emot lite mer. Eller ja, ganska mycket mer faktiskt.

Argument för att fortsätta gå ut i koppel

Dels så tycker jag att har man djur så ska man hålla koll på dom. En katt är egentligen inte SÅ stor skillnad mot för en hund. Springer dom helt lösa så har man ju ingen aning om vad dom gör. Det känns sådär roligt med grannsämjan att direkt ha en katt som springer och skiter i rabatterna och pissar på stolsdynor.. Det fungerade dessutom jättebra att ta ut henne på koppelpromenader när vi bodde i Göteborg så rent praktiskt vet vi ju att det går..

Den andra aspekten är kattens säkerhet. Hon kan fastna, bli instängd, påkörd, tagen av ett rovdjur eller råka ut för elaka människor.. ”Den risken är minimal” tycker Jonas och jag kan förstå honom, dom har haft katt där han växte upp och dom katterna har klarat sig bra. Jag har haft mindre tur. Vi har ganska många katter under min uppväxt som både försvunnit och blivit påkörda. Nästan alla har råkat ut för något, den enda som faktiskt klarade sig bra gillade inte att gå ut och var innekatt mot slutet… En var på vift i ett par år innan vi hittade honom på en gård flera mil bort. Det är lite jobbigt att inte veta vad som hänt när dom försvunnit. Har dom blivit påkörda, tagna av rovdjur, fastnat? Led dom? Ja, du förstår..

gps till kattEn gps till katten

Jag är ju totalt nerröstad i det här, så ut ska hon få gå själv, men vi har kompromissat lite. Vi har köpt en gps till henne. Den skyddar inte mot bilar, rovdjur eller elaka människor, så jag kommer fortfarande vara nojig. Däremot så kan vi se var hon är, om hon fastnat, blivit instängd eller irrat sig iväg. Vi kan gå och hämta henne om hon t.ex inte kommer hem på kvällen eller om vi ska åka bort.

Nu hoppas jag bara den fungerar. Vi hämtade ut den igår så sedan dess har hon fått ha den på sig här hemma så vi ser om hon ”godkänner” den. Hon har tack och lov inte brytt sig alls. Det var faktiskt det största problemet när vi letade – att hitta en som var tillräckligt liten.
Nu ligger den på laddning och så fort den är klar så ska hon få gå ut utan koppel för första gången. Det kommer antagligen ta tre minuter innan hon är utanför tomtgränsen och sedan kommer jag sitta här fastklistrad framför kartan på datorn.

Hur tänker du om utekatter? Har du katt själv? Är den ute? Vad tycker du som inte har katt om alla katter som springer lösa? Är jag helt ensam om att resonera som jag gör? (Förväntar mig ”Team Jonas” i kommentarsfältet haha)