Therese Wiksten
Kategori:

Livsstil

Livsstil

Att misslyckas är inget misslyckande

För en månad sedan skrev Madeleine ett inlägg som inspirerade mig till att göra ett eget inlägg på temat. När jag började skriva fastnade jag dock i någon slags loop av gamla stuntfilmer och inlägget blev inte av då, men nu så.

Det värsta som kunde hända.

När jag var liten var jag otroligt osäker. Herregud, det fanns så mycket jag var rädd för och att misslyckas var en av sakerna. Det var läskigt att testa något nytt, för tänk om jag var dålig! Jag vill inte skylla på skolan för jag tror det kom långt innan dess, men jag tror absolut inte den gjorde det bättre.
Jag tyckte fokuset där låg på att göra rätt direkt. Det var inte så mycket ”trial and error” utan man fick frågor och det gällde att inte ha fel. Vad man faktiskt lärde sig i slutändan kändes inte alls lika viktigt. Det var samma sak på idrotten. Man skulle hoppa över det där hindret, sätta bollen i korgen eller vad det nu kunde vara. Det var tävling direkt och ingen möjlighet till att träna och testa.

Att misslyckas blev synonymt med något väldigt dåligt. Något som skulle undvikas till varje pris, även om det var första gången jag testade något helt nytt. Det är antagligen så otroligt mycket som jag gått miste om i livet på grund av att jag aldrig vågat ta det där steget och  faktiskt testa.

Träningen fick mig att tänka om

Hade jag aldrig börjat träna så hade jag sannolikt varit kvar i samma tänk idag. Att jag ens började var en ren slump och det var nog tur att jag svarade ja på frågan om jag ville komma och kika på en träning innan mitt huvud hade hunnit börja tänka ”men tänk om jag suger..”

Träningarna kändes lite som en parallell värld. Helt plötsligt var det ingen som förväntade sig att jag skulle kunna allt direkt. Det var helt okej att misslyckas. Det var inte bara okej utan ett steg i processen. Det var så det skulle vara. Om man satte något direkt så var det för lätt och man försökte hitta på roliga sätt att göra det svårare. Man förväntades kämpa, nöta och lära sig av sina misstag men aldrig kändes det dåligt, jobbigt eller pinsamt att inte klara av något. I alla fall inte första, tionde eller hundrade gången. När man nött något i ett år utan framsteg blir det ju så klart frustrerande. Eller när man misslyckas på en tävling trots att man tränat hårt.

När man tittar på och inspireras av andra så ser man ofta slutresultatet, inte alla timmar som personen kämpat för att ta sig dit. Det spelar ingen roll om det handlar om idrott, att driva ett framgångsrikt företag eller lyckas laga en avancerad maträtt. Väldigt få personer lyckas på första försöket.

Det här är sådana filmer som jag lägger upp på sociala medier

Det här är det som andra sällan får se

Tänk om jag aldrig hade vågat börja stunta. På grund av rädslan för att mina rewinds (bakåtvolt upp på min bas) skulle vara så där ruskigt kassa som dom faktiskt var i början. Vad mycket jag skulle ha missat.

Vad är det värsta som kan hända?

Okej, man behöver inte vara dum. Skulle jag kasta mig i en rewind för första gången, utan någon som stod bredvid beredd att fånga, så hade jag troligtvis skadat mig rejält. På samma sätt kan det vara bra att ha en hum om vilka skatteregler som gäller när man startar företag. Men hur ofta kastar man sig in i något utan någon som helst förberedelse? Går allt åt helvete så går det ju sällan faktiskt åt helvete.

Jag tänkte lite extra på det här nu i oktober då Stora influencerpriset gick av stapeln. Linda har gjort ett fantastiskt jobb med att starta upp och driva en organisation som på kort tid har vuxit enormt och samtidigt visat sig vara otroligt välbehövlig.  När dom nu anordnade en gala för första gången så dök det helt plötsligt upp kritik från höger och vänster. Viss befogad kritik som dom tog åt sig av men också tråkig, okonstruktiv kritik. Personer som gnäller för att det (enligt dom) inte är perfekt. Självklart kommer det finnas utrymme för förbättring, speciellt när det är första gången man gör en sak. Men just den där attityden som många har skulle jag vilja försvann. Att om man inte gör det perfekt direkt så ska man inte göra det alls. Vilken tråkig utveckling vår värld skulle haft om alla tänkte så.

Att tro på sig själv

”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert!”
– Pippi Långstrump

Jag vill inte säga att jag kan relatera till det där citatet. Jag tänker snarare ”Det där har jag aldrig provat tidigare men jag vill/kan lära mig!”

Det var faktiskt en sak om jag inte höll med på träningarna. Vi fick inte säga att vi inte kunde. Jag kan till exempel inte göra en salto, inte ens om mitt liv hängde på det. Men jag kan lära mig. Den självinsikten kan ju vara bra att ha också 🙂

Vilken relation har du till ”att misslyckas”? Vågar du kasta dig in i nya saker eller tycker du det är jobbigt att inte prestera bra direkt?

Listor Livsstil

20 dagar kvar till jul..

..och så dök julkänslorna helt plötsligt upp?!

Jag gillar inte ens vintern men helt plötsligt vill jag ta på mig understället, 15 lager till med kläder, snöra på mig vinterkängorna och gå ut och…tja….åka skoter, grilla, pimpla..vad som helst egentligen bara det är glittrande vitt ute. Jag vill mysa med en kopp varm choklad framför brasan och slå in julklappar. Tända massa ljus, klä granen och äta lussekatter. Jag vill titta på kalle anka och se barnen förväntansfullt spana efter tomten. Alltså på riktigt, vad händer?

Tur att jag sitter i en bil på väg hem till Jämtland om 19 dagar så jag faktiskt får en dos riktig norrländsk vinter i år. Det börjar förresten kanske bli hög tid att leta igenom vinden efter vinterkläder..

Jag såg en julig lista hos Joanna, så jag kan ju lika gärna slänga in den nu när jag är på det här humöret.. Snart börjar jag väl spela julmusik här hemma också…

Pepparkakor eller lussebullar?

lussekatter

Skumtomtar eller knäck?
Knäck

Köttbullar eller prinskorvar?
(Hemmagjorda) Köttbullar

Julkorv eller julskinka?
Julskinka

Lax eller sill?
Lax …och sill.

Sylta eller pastej?
Leverpastej

 


Ingen av dom.

 

Revbensspjäll eller Jansson?
Jansson

Glögg eller julmust?
Inget av det.

Rödbetssallad eller dopp i grytan?
Dopp i grytan. Med Gene tunnbröd, smör och messmör.

Ris ala Malta eller gröt?
Ris ala Malta

Hemma eller borta?
Hemma..fast borta. Åker hem till familjen 🙂

Utomlands eller Sverige?
Har bara firat i Sverige, men skulle gärna fira med familjen utomlands.

Ge eller få?
Ge

Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul?
Mysteriet på Greveholm, tror jag. Ingen av dom har riktigt fastnat.

Chokladkalender eller paketkalender?
Paketkalender när jag var liten.

Plastgran eller äkta?
Äkta

Arne Weise eller Ernst?
Arne

När vill du att första snön ska falla?

Hemma i Göteborg – aldrig. Snö betyder slask. Åker jag hem till Jämtland får det gärna vara snö hela vintern, men så länge det är snö på julafton så..

Har du haft en grön gräsmatta på julen?
Ja, det är nog mer regel än undantag.

När är det dags att pynta?
1a advent är det okej att börja ta fram ljusstakar, sedan lite mer varje advent. Här hemma blir det dock inget pynt alls.

Kan du komma på något negativt med julen?
All hysteri, allt som ska planeras, fixas, bokas, köpas…. Och så är allt över på en dag..

Favoritjulkalender:
Klasses julkalender

Blir du mättad av julen när den är slut eller vill du ha mer jul?
När julen är slut får den gärna vara slut…

När öppnar du dina julklappar?
Oftast efter Kalle Anka.

Favoritjuldoft:
Nybakade lussekatter

Vad framkallar mest julstämning?
Barn.

Vad är viktigast med julen?
Familjen.. och maten..

Vad är viktigast för dig i jul?

 

 

black friday
Livsstil

Black Friday

-Innehåller annonslänkar-

Jag hade inte tänkt skriva något om Black Friday först, men nu blev det visst så. Det blev lite svårt att ducka för det eftersom det är precis överallt idag. Det har hypats ett tag, företag har laddat upp med ”Black week” och det ska matas ur varje möjlighet till att tjäna pengar… Så klart, det är det företagen sysslar med.

Hiss eller diss?

Som motvikt har jag sett en hel del uppmaningar till att bojkotta hela jippot. Själv står jag här i mitten och försöker hålla mig neutral. Jag gillar inte den här extrema hysterin att det ska konsumeras så himla mycket. Det är inte bara under jul, mellandagsrea och sådana här påhitt utan varje dag, året om. Det shoppas något ofantligt och det ska hela tiden vara nytt, nytt och nytt. Man måste hänga med. Jag undrar hur många det egentligen är som faktiskt behöver köpa något den här helgen. Bortsett från julklappar.

Jag bojkottar däremot inte reor och är absolut inte någon sorts extrem shoppingmotståndare. Jag önskar bara vi kunde börja reflektera lite över hur mycket pengar vi faktiskt kastar till höger och vänster och hur mycket (eller ja, lite) av alla produkter vi faktiskt behöver. Det hade både våra plånböcker och miljön blivit glada av.. Det är till exempel inte ovanligt att ha kläder hängandes i garderoben, oanvända med lapparna kvar.. Det är ju rätt galet egentligen.

Vad shoppar jag idag?

Ja, jag ska faktiskt klicka hem några produkter. Till exempel så är både min ansiktsrengöring och ansiktskräm slut och det vore ju himla dumt att bojkotta rean och vänta tills på tisdag ”bara för att”.
Jag har tidigare använt en duschkräm med peeling från NUXE som jag gillade otroligt mycket, så nu tänkte jag testa deras hudvårdsserie också. Jag brukade fuska och använda duschkrämen även i ansiktet vilket fungerade jättebra trots att jag har väldigt känslig hy så jag har höga förväntningar. Det jag verkligen gillar med NUXE är att dom använder naturliga ingredienser vilket är extra viktigt just när det kommer till peeling. I många produkter används annars plastkulor och det är otroligt skadligt för miljön. Ett litet tips från mig.

Bangerhed har 25% på produkterna (och allt annat på hemsidan) idag så om man behöver köpa nytt så är det himla smidigt att passa på.

Har tänker du kring Back Friday?

Livsstil

Som att jobba hemifrån med barn..

Så kom snön…

Igår vaknade jag till en mindre snöstorm. Idag när jag drog upp persiennerna så låg snön kvar men istället för att det snöade i sidled så bjöds det på blå himmel. Det tackar jag för. Det är nästan så det faktiskt känns som vinter!

Härliga måndag! (…?)

Jag gillar måndagar, det blir som små nystarter varje vecka. Som nyår eller när man började en ny årskurs i skolan. Idag däremot är måndagen inte så snäll mot mig. Jag är otroligt taggad på en ny vecka, men inget vill riktigt gå min väg.

Jag vill inte gnälla men idag är Gumman gratis.. Det känns ungefär som hur jag föreställer mig att det är att försöka arbeta hemifrån med ett speedat barn hemma. Jag vet inte hur många gånger jag sagt ordet ”Nej” hittills idag. Säkert 200 gånger. Och jag överdriver inte ens. ”Gå ner därifrån”, ”Riv inte ner den där”, ”Akta ljusen!”, ” Gå ner från spisen”, ”Släpp min fot!”, ”Kliv inte på datorn”, ”Akta dig”, ”Lägg inte min sko i kattlådan!”, ”Akta blomman”
Det är svårt få något gjort när man blir avbruten en gång i minuten.

Jag känner mig kanske också lite extra bitter idag eftersom vi pratade om ett hus i helgen. Jag såg det på Hemnet för några veckor sedan och igår såg vi att det fortfarande låg ute. Ett stort renoveringsobjekt, men otroligt mycket billigare än andra hus i området. Potential att bli riktigt bra. J blev intresserad på riktigt och jag mailade t.o.m mäklaren. Men så insåg han att han inte var så sugen på ett renoveringsprojekt under tiden han pluggar så han gjorde en helomvändning och tyckte att ingen flytt inom 5 år. Jag som såg en öppen spis och ett eget kontor framför mig. Och en möjlighet att kunna börja måla igen… Bara det att kunna stänga in sig och arbeta i fred!

Starta företag?!

Men. Nog om det. Dags att ladda om och få tillbaka den där peppiga känslan igen. Idag ska jag få iväg lite jobb, komma ikapp med julkalendern och försöka få ihop en vettig affärsplan. Jag anmälde mig nämligen lite spontant till starta företag-dagen imorgon. Jag har ju gått och velat fram och tillbaka i många år nu och jag känner att jag borde ta tag i det där. Men oj så svårt och stort det känns! Och läskigt! Jag hoppas i alla fall kunna räta ut ett helt gäng frågetecken imorgon. Bloggen kommer vara stommen i företaget och det känns så svårt att sälja in det som idé jämfört med att ha en konkret (traditionell) produkt att sälja. Vill inte stå där framför en äldre man i kostym imorgon och få kommentaren ”Men lilla gumman, inte kan du jobba som bloggare, den hobbyn får du ju syssla med på fritiden”.  (Jag är inte alls fördomsfull..)

Nu har katten lagt sig så nu ska jag passa på att få saker gjorda!

Hur ser din måndag ut?

 

Livsstil

”A trip down memory lane”

Jag läste Madeleines inlägg ”Att lyckas & vad är framgång, utifrån dålig självkänsla.” förut idag och jag kan verkligen känna igen mig. Så jag tänkte skriva ett eget inlägg på temat. Om hur jag lärde mig att ”att misslyckas” inte är något dåligt.
Det inlägget kommer, men inte idag. Jag fastnade nämligen i någon slags spiral av gamla stuntfilmer.. Det visade sig nämligen att jag har över 4000 filmer på den gamla hårddisken, majoriteten från cheerträningar. Så istället för att göra det jag hade tänkt idag så har jag tagit en rejäl nostalgitripp.

Jag saknar stuntandet så det gör ont!

Jag saknar gemenskapen, adrenalinkickarna och att göra sådant som egentligen är lite för läskigt. Pirret i magen av alla snurrar och volter och kicken när man sätter något för första gången. Känslan när jag ställde en rewind (bakåtvolt) för första gången går inte att beskriva. Jag tror det tog nästan 3 år och i början grät jag innan vi skulle köra.

Hatkärleken till att tävla. Före är jag så nervös att jag håller på att gå under. Det har hänt mer än en gång att min stuntpartner nästan fått bära ut mig på mattan. Jag kommer ihåg min första tävling. Samma dag fick vi helt plötsligt problem med första stuntet i programmet. Man vill inte missa första stuntet. Vi paniktränade i uppvärmningshallen tills vi var tvungna att springa för att hinna till vår tur på tävlingen. Miss, miss och miss. Jag tror inte vi ställde en enda på hela den förmiddagen. Jag höll på att gråta av nervositet när vi stod på mattan och väntade in musiken. Men den känslan sedan!

Eller när jag blev övertalad att köra lag ett år. Precis innan vi skulle tävla på DM får jag black out och glömmer bort hela programmet. När jag sätter första foten på mattan minns jag fortfarande inte ens var på mattan jag ska stå. Men det släppte, som tur var. Förstå vad jobbigt det hade blivit annars.

När programmet väl startar så är det värt all nervositet i världen. Då är det bara helt fantastiskt kul. Konstigt nog. Jag som avskydde alla former av redovisningar när jag var liten. Jag var verkligen smärtsamt blyg. Att jag skulle ställa mig nästan ensam på en scen hade aldrig hänt då.

I år var det 10 år sedan jag tävlade första gången och 4(?) år sedan vi slutade stunta. Om vi bortser från att jag antagligen inte skulle klara av att verkligen träna så är jag så himla sugen på att köra igen. När blir man för gammal? Är det någon träning jag faktiskt skulle klara, så länge vi inte snackar elitsatsning, av så är det ju det här. Ett stunt tar ju inte många sekunder och med tanke på allt prat som blir mellan så blir det mycket vila och inte särskilt många aktiva minuter totat. Kanske, kanske..

Apropå elitsatsning så är det kul att se hur långt cheerleadingen har kommit sedan jag hoppade in och körde lag (flera av dom jag tävlade med då är faktiskt med i landslaget på filmen här under). Det är en helt annan nivå nu och det har gått fort!

Svenska damlandslaget på Vm i våras:

Så…det har jag sysslat med idag.. Hur var din måndag?