Therese Wiksten
Browsing Category

Sjuk

Sjuk

Varför har jag startat den här bloggen?

Först var jag osäker på om jag ens ville berätta att jag är sjukskriven för utmattningsdepression och helt ärligt så har jag inte pratat med så många om det. Steget därifrån till att ”skrika ut det till hela världen” i en blogg kan ju tyckas ganska stort och det är det kanske. Det känns däremot inte hållbart i längden att försöka dölja det och jag tycker det är viktigt att inte bidra till tabun kring psykisk ohälsa.Det går framåt men det är fortfarande många som inte tar det på allvar och ännu fler som inte förstår. Jag trodde jag förstod innan men inser nu att jag inte hade en aning.

Ventilera och byta tankar med andra

Det skulle vara skönt att ha en plats där jag kan ventilera mina tankar och få respons från andra i samma situation. Helt enkelt ha någon annan att bolla allt med än mitt eget huvud. Jag tror att ju mer man pratar om det desto lättare blir det att acceptera och att hitta knep för att ta sig vidare. Man blir påverkad på så många olika sätt så ju fler som delar med sig desto lättare tror jag det blir både för drabbade och omgivningen.

Personer i min närhet

Med en blogg behöver jag inte dra min historia gång på gång. Det blir dessutom kanske lättare att förstå varför jag inte svarar, orkar hitta på saker eller helt enkelt verkar ha gått under jorden. Energin räcker helt enkelt inte till att hålla kontakten med alla jag skulle vilja.

Jag har tråkigt

Jag måste göra något för att inte bli galen. Allt fysiskt jag har testat får mig att krascha totalt. Korta promenader går rätt bra men är helt ärligt skittråkiga den här årstiden. Ofta är dessutom alldeles för mycket ljud. När vi är inne på ljud så fungerar musik och tv rätt dåligt så det försöker jag begränsa. Läsa en bok eller längre text är i princip omöjligt.
Uppgiften jag fått just nu är att skapa rutiner och hitta en nivå av aktivitet som fungerar. Rätt svårt om jag inte gör något med andra ord.

Skriva går ändå helt okej, om man bortser från att jag har svårt att hitta ord och tappar tråden. Det känns lite som jag har fått dyslexi och synfel. Det tar lite (mycket) längre tid än vanligt och jag blir lite tröttare bara. Jag slipper åtminstone stressen att prata. Nu gör det inget att det tar 6 timmar att skriva det här inlägget.
Fördelen är att jag får något inplanerat att göra, något som jag gillar. Det kanske även blir lite lättare att trotsa vädret och ta mig ut på dom där promenaderna. Kanske.

 

utmattningsdepression
Sjuk

-Utmattningsdepression-
Status just nu

”Det tar tid att bli frisk”

Det var vad min läkare sa när vi kom fram till att det var en utmattningsdepression jag hade. Ska man vara noga så är det egentligen, om jag inte har fattat det hela fel, utmattningssyndrom + depression. Två olika saker som behandlas var för sig.

Att det skulle ta så här lång tid var jag däremot inte beredd på. Efter ett antal månader så tycker jag att jag borde ha kommit en bit. Det trodde jag också att jag hade, tills jag hade mitt första besök hos psykologen. Efter ett samtal på 45 minuter så var jag helt slut i huvudet. När jag tog upp mobilen för att boka in nästa möte så kunde jag för allt i världen inte komma på var man skriver upp sådant, eller var i mobilen man kunde skriva saker över huvud taget. När jag kom hem tänkte jag ringa min man och berätta hur det gick. Jag hörde vad han sa men jag förstod inte ett ord, så det var bara att lägga på.  Sedan sov jag i princip i två dagar.

Det som är svårast för mig just nu är ljud, folk, röriga miljöer, växla mellan saker, minnet, fysisk aktivitet och sådant som kräver lite tankeverksamhet, som t.ex. svårare texter eller saker jag inte riktigt kan. Jag har också problem med att varva ner och somna på kvällen och att ”ställa in fokus” när jag växlar mellan att titta på något nära och långt borta. Och så klart stress. Tidspress, plötsliga ändringar, prestationskrav osv fungerar inte. Alls.
Emellanåt så känner jag mig med andra ord som en dement 90-åring.

Att skriva eller slösurfa går med andra ord helt okej, om jag sitter ensam i ett tyst rum.

Jag ljög nog lite innan. Det som är svårast är att acceptera att jag faktiskt är så här dålig. Jag läser om så många som varit sjukskrivna i ett halvår och som under den tiden tagit en massa promenader, tränat, läst böcker, gått på konserter, träffat folk, städat, diskat, tvättat osv. Vissa gör mer under en dag än vad jag gjort på en månad. Jag vet att utmattningssyndrom kan visa sig på olika sätt och att man kan ha olika grader av det men det gör mig ändå så frustrerad. Och stressad. Jag känner att jag borde vara frisk nu.