Hoppas du hade en mysig midsommar. Själv hade vi planerat en lugn och mysig långhelg hemma, jag är ju fortfarande trött och illamående större delen av tiden. Det blev däremot inte riktigt så mysigt som vi hade tänkt. Onsdagen innan åkte Jonas på något och efter att ha jobbat halva torsdagen kom han hem och däckade helt med hög feber. Sedan låg han hemma med någon slags magsjuka i en vecka. Jag har tack och lov klarat mig.
Annars har det varit mycket sådant sista tiden. Senast det var långhelg drog han på sig en rejäl förkylning, som jag sedan åkte på direkt när han blev frisk. Nu när jag precis blivit frisk så åker han alltså på det här.. Så nu håller jag tummarna för att det räcker så här nu.
Graviditeten – 47,9% avklarat
Idag går jag in i vecka 20, vilket betyder att jag tagit mig igenom 19 hela veckor och nästan 48% av graviditeten. Om en vecka är jag halvvägs!
Bebisen
Den lille i magen är ca 22 cm och väger 280 gram. Den kan knäppa händerna och sparkar & voltar för fullt. Den har även ett lager med fosterfett som skyddar huden mot fostervattnet. Det mesta försvinner innan förlossningen men om man skulle föda för tidigt så kan barnet fortfarande vara helt täckt av det.
Jag
Runt v 18 var jag glad över att upptäcka att vågen äntligen visade +1 kg, men en vecka senare så stod jag på plus minus noll igen. Den där viktuppgången verkar vara segstartad. Det är visserligen kanske inte så konstigt. Även om jag inte spyr så ofta längre så mår jag fortfarande illa och kan väl inte direkt påstå att jag är särskilt sugen på mycket mat. Kanske är det ärftligt? Min mamma gick tydligen bara upp 7 kg med mig.
Jag har fortfarande svårt för varm, stekt mat. (Matos!) Jag får kämpa i mig grillat och vill helst bara äta frukt, sallad och fräsch mat. Jag vet inte hur många kg nektariner och persikor jag ätit senaste veckorna.. Risifrutti har jag konstigt nog också varit väldigt sugen på. Och lussekatter. Det sista har varit lite svårt att få tag på dock…
Tröttheten har inte heller blivit bättre. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Så mådde jag även sist jag var hos barnmorskan och då hade jag ingen brist på järn. Nu hoppas jag nästan att jag har det så det i alla fall finns något jag kan göra åt det.
Humöret har svängt lite den senaste veckan och jag har gått runt och irriterat mig på struntsaker. Försökt att inte explodera för att J låter när han andas typ..
Magen
Svullnaden har nog gått ner helt och det känns som att det som är nu faktiskt är gravidmagen. Jag har känt lite “sprattel” ett tag men varit osäker på om det är tarmarna eller om det faktiskt är bebisen jag känt.
I söndags låg jag i sängen och pratade med Jonas om att jag var lite avundsjuk på alla som känner sparkarna redan nu. Helt från ingenstans så känner jag en hård spark snett nedanför naveln och både jag och J ser en rejäl puff. Kul tajming. Så roligt också att Jonas fick vara med och se första sparken men så knäppt att det gick från “jag är osäker på vad det är som känns-sprattel” till en rejäl spark som syns på magen sådär direkt.
Efter det har jag känt en hel del liv där inne och jag har lyckats se några små puffar utifrån, även om ingen har varit riktigt så stark som den där första sparken.