Bebisen
Efter 26 veckor är han ungefär 35 cm lång och väger någonstans mellan 800-900 gram. Han börjar bli stor! Nu tränar han för fullt på att andas genom att dra in och ut fostervatten i lungorna. Han ska också börja reagera på beröring kring den här perioden.
Tidigare i veckan satt jag och Jonas och petade på magen och varje gång så fick vi en puff tillbaka. Jag vet inte om det bara var sammanträffande men så häftigt att känna något slags samspel med bebisen. I övrigt så är han helvild där inne. Jag känner av honom flera gånger i timmen, antingen någon enstaka puff här och där eller så sätter han igång ett riktigt spark-party. Varje gång jag vaknar på natten så är han igång och det har hänt vid flera tillfällen att jag vaknat av sparkarna. Ibland känns det som att jag har ett flipperspel i magen.
Jag läste på Liberos sida att barnet sover i längre sammanhängande perioder nu och jag hoppas att han gör det när jag sover för annars kan det inte bli mycket mer än små powernaps här..
En annan intressant sak som stod där är att barnet känner det som jag känner. Är jag stressad, trött eller uttråkad så känner han det men även alla positiva känslor går över till honom. Han reagerar alltså på stresshormonerna, endorfinerna och allt sådant som kommer från mig. Jag undrar däremot vad det innebär? Är det bäst att försöka vara så glad som möjligt hela tiden eller är olika känslor lika ofarligt och naturligt för honom som för mig?
Jag
Vikt: +4kg
Jag har haft en hel del sammandragningar dom här senaste veckorna så jag försöker ta det så lugnt jag kan. Nu är det helt normalt så länge dom inte gör ont, vilket dom inte gör, men det känns otroligt obehagligt.
Sist jag var hos barnmorskan så bad jag dom kolla mitt järnvärde eftersom jag var så otroligt trött. Det hade sjunkit lite men låg fortfarande inom ramen för vad som är normalt. Hon tyckte ändå jag kunde testa att ta en tablett varannan dag och se om det blev bättre. Jag är fortfarande trött och behöver ofta vila på dagen men är inte sådär totalt utmattad i alla fall. Däremot hade mitt värde sjunkit ytterligare lite så nu ska jag öka till en tablett per dag istället. Tydligen var det bra att jag börjat äta tabletter redan då och jag tror hon sa något om falskt högt? Förhoppningsvis sjunker det inte mer i alla fall..
Rädslor
Skulle han födas för tidigt så är chansen att han överlever nu goda och den ökar för varje dag han stannar där inne. Han får gärna stanna länge till men det känns väldigt tryggt att veta. Jag är med i en FB-grupp och det är redan två stycken som har fött. En i v 25+ och en i v 29+. Hittills ser det bra ut för båda och det känns ju så klart fantastiskt, främst för deras skull men också betryggande för en själv.
Förlossningen närmar sig sakta men säkert. Jag har fått tid till auroramottagningen om ungefär en månad och fram tills dess kör jag nog “stoppa huvudet i sanden-metoden“. Ignorerar att han på ett eller annat sätt ska ut..
Nu när jag var hos barnmorskan så pratade hon igen om att för dom flesta som är rädda inför förlossningen så släpper oron när man kommer en bit in i graviditeten. Hon tyckte att: “Men nu känns det väl ändå helt okej?” För mig har det snarare blivit värre och värre. Framförallt alla rädslor kring sådant som kan drabba bebisen och det hjälper ju inte att det skrivs så mycket om underbemanningen på förlossningarna och hur det drabbar just säkerheten..
Det är en märklig känsla att båda längta efter och bäva inför ett tillfälle så mycket.. Men nu försöker jag släppa alla tanker kring förlossningen och så hoppas jag helt enkelt det känns bättre efter samtalen.