Therese Wiksten

Kroppen efter missfallet

Det är “en sån där” dag idag. Jag drömde mardrömmar hela natten och har haft en slags ångestklump kvar som liksom inte vill försvinna. Så dumt att dras med det p.g.a något som inte ens är på riktigt. (Lade mig dessutom med oborstat, blött hår så det lär bli ännu en mardröm att borsta ut det sedan. Så mycket som jag hatar att borsta håret borde jag egentligen köra snaggat.. )

Kanske är det hormoner som spökar och som gör mig extra känslig? PMS på g? För vem vet hur min kropp fungerar just nu.. Inte jag i alla fall. Det var egentligen det jag tänkte prata om, och inte mardrömmar och ångest eller oborstat hår..


När jag skrev om missfallet tidigare så nämnde jag att jag inte vet hur jag ska våga bli gravid igen. Det låter kanske lite som att vi skjutit det på framtiden, men ska jag vara ärlig så började vi försöka igen så fort det var okej enligt barnmorskan. Lite motsägelsefullt kanske, för jag kommer vara livrädd om vi väl får ett plus igen. Det kommer jag vara oavsett om det blir nu eller om ett år. Just nu känns det däremot så ouppnåeligt på något sätt, lite på samma sätt som att jag inte riktigt kunde ta in att jag faktiskt var gravid sist. Det var första gången och av någon anledning trodde jag inte jag kunde bli gravid(?) Men ja, jag skjuter det läskiga på framtiden just nu. Lika bra kanske med tanke på hur gärna vi faktiskt vill lyckas..

“Chansen att bli gravid ökar efter ett missfall”

När alla sa att det är mycket lättare att bli gravid efter ett missfall så kändes det så enkelt. “Bara att köra igång igen och så poff” Bara efter någon veckas försök så verkar många blivit gravida. Så jag började tempa igen och hoppades att ägglossningen skulle komma snart. Man kan nog inte ens kalla min temp för en bergochdalbana utan snarare att den hoppat i ett zickzack-mönster. Någon ägglossning har varit svår att upptäcka och jag har faktiskt ingen aning om den kan maskeras i det oregelbundna eller om det är omöjligt att en ägglossning ägt rum om tempen är låg?

För några dagar sedan tyckte båda apparna till slut att de (eventuellt) hittat ägglossningen, men jag funderar mest över om det är så att tempen helt enkelt börjat stabilisera sig nu. Den är nämligen fortfarande ganska mycket lägre än den var senast efter ägglossningen. Inte ens högre än de “vanliga” topparna. Övriga ägglossningssymtom är också väldigt motsägelsefulla.

Dom flesta som försökt bli gravida vet säkert hur jobbig den där väntan mellan ägglossningen och mensen är. I alla fall om man, som mig, är född utan det där som folk kallar för “tålamod”. Men då har man ju i alla fall ett mål. X antal dagar efter äl vet man att man att mensen kommer och att man annars kan testa. Att bara gå runt och vänta på att kroppen ska börja bete sig normalt igen är verkligen inte min grej. Jag vill att saker ska hända nu- helst igår, och framförallt så vill jag förstå varför min kropp beter sig som den gör. Kontrollfreak utan tålamod..

För att jävlas med mig lite extra så har min kropp dessutom fått för sig att bete sig som om den är skengravid eller något liknande sedan en sådär 10 dagar. Alla symtom, förutom ömma bröst, är tillbaka. Illamående kan jag ju dras med när jag faktiskt är gravid, men nu känns det ju rätt sådär faktiskt.

>>Det skulle vara intressant att höra från andra som fått missfall, och som känner sig bekväma att prata om det. Hur betedde sig kroppen efter? Hur lång tid tog det innan nästa plus kom? Någon som känner igen sig?

You Might Also Like...

15
Lämna en kommentar

avatar
600
7 Kommentarer
8 Svar på kommentarer
0 Följare
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
8 Personer har kommenterat
HannaVeronicaAnetteLinnéaAnnica Senaste personerna som kommenterat

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  Prenumerera  
Nyast Äldst
Notify of
Hanna
Gäst

Jag är nog inte helt där om att prata så mkt om missfall ännu. Som jag skrev i en annan komentar om att du var modig är för jag själc inte vågar orkar osv, men jag har haft 2 ma båda gångerna har fostret dött i magen o jag har fått Göra abort. Livet blir lite lättare med tiden men visa dagar gråter jag hela dagen. Och varje gång mensen kommer vill jag bara ge upp.

Amanda
Gäst

Det där med tålamod var inte min grej tidigare och ibland inte nu heller, så jobbigt när inget vill hända NU och det är ju det man vill. Jag hoppas att med tiden att ni vågar försöka igen. 🙂 kram

Annica
Gäst

Jag är på sätt och vis rädd för att bli gravid igen. Jag har tre flickor, men har träffat en expert på olika kromosomer och gener.. Hon säger att om jag blir gravid och väntar en pojke är det 50% risk att den pojken får utvecklingsstörning och/eller missbildningar… Men samtidigt känner jag mig inte riktigt färdig heller..

Linnéa
Gäst
Linnéa

Hej! Jag snokade reda på dig efter din kommentar i min blogg. Vad härlig du är som vågar skriva såhär ärligt om resan mot plusset efter det du gått igenom. Själv är jag mer feg när det kommer till den delen. MEN, jag är fakriskt gravid. I v.11. Jag har inte gått ut med det än så ville inte skriva om det i mitt eget kommentarsfält. För mig blev det av första äl efter missfallet. Och livet har verkligen inte varit en dans på rosor dessa veckor. Som du skriver kände jag mig också jättegravid, tog ett test, och det… Läs mer»

Anette
Gäst

Hej, vad du är modig som skirver så öppet om detta. hejja dig ch all lycka till dig. jag kan inte ge dig några direkta tips om hur kroppen är efter missfall, men jag har själv bloggat om ofrivillig barnlöshet…. me ndet är ju inte riktigt samma sak… håller tummarna att det lyckas… och att du mår bra. kramar

Veronica
Gäst

Känner igen jätte mycket av de du skriver! Och stor eloge till dig som vågar skriva om detta ämne! You rock!

Hanna
Gäst
Hanna

Nu vet jag inte om du läser detta så här långt i efterhand efter att inlägget lagts upp. Men jag vet vad du har gått igenom då jag har varit med om något liknande. Jag förstår inte varför missfall är tabubelagt bland vissa? Det är väl jättebra att prata med varandra om detta och på så vis få en större förståelse för att detta händer många. Jag är gravid igen sedan x antal veckor, och börjar nu noja för om jag ska gå och göra ett VUL eller bara vänta…? Det är också ett dilemma, kan sägas, när man är… Läs mer»