Therese Wiksten

Våren som försvann

Hej!

Det var ett tag sedan. En sisådär 4 månader tror jag. Våren kom och gick och nu är vi helt plötsligt mitt i sommaren. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Månader som bara försvann men som samtidigt känts som dom längsta i mitt liv.

Efter missfallet behövde jag lite tid off och sedan åkte jag på en riktigt hemsk förkylning. Eller om det var influensan. Jag låg helt däckad där ett tag. Efter det kom jag aldrig riktigt in i rutinen igen. Eller ja, jag kom inte in i det alls, som du märker.

Försöka igen?

Det var egentligen aldrig något snack om saken. Vi tänkte försöka igen direkt och fick inte heller några råd om att vänta. Jag testade negativt ganska snabbt och då hade även de få symtom jag hade försvunnit. Gången innan kändes allt så lätt. Jag tempade, hittade ägglossningen och vi helgarderade oss med typ “varannan dag-metoden”. Den här gången var det inte alls lika lätt. Jag blev sjuk, tempen var inte riktigt pålitlig, ägglossningen var svår att hitta och någon “varannan dag-metod” var det inte prat om. Vi fick knappt till det alls, om man säger så.

Gångerna innan hade jag börjat känna symtom redan innan mensen var beräknad men den här gången kände jag inte av någonting. Inte ett endaste litet symtom. Jag kände i hela kroppen att vi inte hade lyckats. Det gjorde ju dock dagarna fram till mensen lite lättare. Jag visste redan. När mensen sedan dök upp kvällen innan den var beräknad så kände jag bara att “Ja men vad bra, då slipper jag slösa bort ett test”.

På morgonen hade jag däremot inte blött något mer så jag tänkte att det väl var lika bra att ta ett test ändå. Den här gången syntes teststrecket direkt, redan innan kontrollstrecket.

positivt graviditetstest 18 mars

Vad sjutton?

Here we go again..

Jag kan uppenbarligen bli gravid, men frågan återstår ju – kan jag behålla en graviditet? Jag är så avundsjuk på de som ser plusset på stickan och tänker att “Om 9 månader har jag ett barn!”. Min första tanke var “Hur långt kommer vi den här gången?” Många veckor av oro väntar.. När kan man känna sig säker? Första milstolpen var det tidiga ultraljudet..

Det här var alltså i mars. Hur det har gått? Jag tänkte att det får ett eget inlägg så inte det här blir så olidligt långt. Nu tänkte jag mest uppdatera och berätta att jag lever och förhoppningsvis kommer komma igång med uppdateringarna här igen.

Hoppas ni har haft en härlig vår och att sommarsolen lyser på er också.

You Might Also Like...

Prenumerera
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer
0
Jag vill gärna höra dina tankar om inläggetx
()
x