Vecka 6 (5+0)

En del av er förstår säkert rubriken direkt medan det för vissa kanske mest ser ut som att jag tagit fel på vecka plus ett halvt mattetal för förstaklassare

Jag är gravid igen!

I onsdags skrev jag att jag var otålig på att testa. Vi hade tänkt vänta till helgen, men jag klarade inte av det utan i torsdags morse så gjorde jag ett test. Och gissa vad! Där, bredvid kontrollstrecket, så uppenbarade det sig ett svagt streck. Jag var lite osäker på om jag verkligen såg rätt, men Jonas såg det också. Det var positivt. Jag vågade dock inte riktigt lita på det och fyllde inte i något positivt test i temp-appen. Jag väntade tre dagar till och igår tog jag ett nytt test. Nu var det ingen tvekan om saken. Ett tillräckligt starkt streck för att till och med jag skulle acceptera det syntes.

Vi lyckades alltså på första försöket efter missfallet!

Jag är så jäkla glad men lika mycket som jag är glad är jag orolig.

Om min tempning stämmer så är jag i 5+0, dvs jag går in i vecka 6, idag. Himla smidigt att komma ihåg och jag hoppas ju lite att jag inte blir flyttad när jag gör ultraljudet, även om den risken är rätt stor. Jag är alltså preliminärt 7 veckor ifrån att ha passerat den där gyllene veckan – vecka 12, då man alltså “egentligen ska” berätta för folk. Risken finns alltså att jag kommer behöva berätta att även det här slutade i ett missfall. Jag funderade faktiskt över om jag skulle vänta med att säga något innan första ultraljudet, för risken finns ju faktiskt att det blir ytterligare ett ultraljud utan ett hjärta som slår.

Sist kändes det däremot lite tråkigt att bara berätta om dom dåliga nyheterna och jag ångrade lite att jag inte hade fått dela med mig av dom där första pirriga veckorna.

Jag läste också en väldigt klok sak för ett litet tag sedan. Det handlade om att det inte är någon idé att oroa sig i onödan, eller ta ut olycka i förskott. Man blir inte mer ledsen vid ett missfall för att man varit glad innan, man har inte varit glad i onödan. Det är däremot tråkigt att ha gått minste om att kunna njuta av en graviditet för att man gått och varit orolig hela tiden. Man väntar ju faktiskt ett barn, inte ett missfall. Jag försöker i alla fall tänka på det där även om det nog är omöjligt att sluta oroa sig helt.. Och om det sedan går åt helvete, ja då får jag sörja då.  Den här gången är jag i alla fall lite mer förberedd på det.

Vecka 5

Jag har passerat fem hela veckor, så det är är där jag är nu. Den lilla växande saken i magen kallas nu för embyro och är fortfarande pytteliten. Dom olika sidorna verkar inte vara helt överens om hur stor den är men mellan 1 och 4 mm lång. (Början och slutet på veckan kanske?) Moderkaka och navelsträng har börjat bildas och det är nu som allt det där viktiga ska börja skapas. Hjärna, nervsystem, ryggraden.. Ja, det är mycket som kan gå fel nu och när man tänker på det så är det inte konstigt att så många graviditeter slutar i missfall. Att det ens blir rätt är ju ett mindre under!

Hur har jag mått?

Ja, som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag haft en hel del känningar ett bra tag nu.

Illamåendet är värre än sist. Då började jag må dåligt mitt på dagen och så blev det värre allt eftersom dagen gick. Den här gången mår jag illa redan från morgonen och matlusten är verkligen obefintlig. Jag har knaprat på en hel del hårdbröd den här veckan… Men jag spyr i alla fall inte.

Tröttheten är också otroligt jobbig. Emellanåt är jag så trött att jag inte kan gör annat än att lägga mig och vila, vare sig jag vill eller inte.

Min mage har dessutom blivit rejält svullen. Det är inte helt ovanligt tidigt i graviditeten på grund av att tarmarna inte riktigt kan arbeta som dom ska. Jag var rätt svullen sist också, men det dröjde till v 8-10 innan det direkt syntes något och då framförallt på kvällen efter jag ätit. Igår gick jag och skrattade åt hur stor jag såg ut, men tyvärr var det svårt att fånga på bild. Jag menar..titta bilden här under, det är min vy just nu om jag kikar nedåt.  Tur vi inte försöker vara hemliga med det här, för det hade blivit svårt. Men jag hoppas dock den lägger sig lite i väntan på den riktiga magen 🙂

Kommer det tidigare för att kroppen inte har hunnit återgå helt till det normala mellan graviditeterna, tro? Tack och lov så har jag inga problem med sådant som ofta kommer ihop med den svullna magen, så som gaser eller förstoppning. Det tackar jag för. Som sagt, det här är alltså ingen gravidmage, även om magen beror på graviditeten 🙂

Den kommande veckan

Den här veckan går jag in i vecka 6 och det är en hel del som händer nu. Bland annat börjar hjärtat slå den här veckan. Förhoppningsvis. Men, mer om det nästa vecka och då får vi se om mitt mående har ändrats något. Och förhoppningsvis har jag klarat mig från missfall.

Jag vet faktiskt inte när vi har tänkt att boka in ett ultraljud. Jag vill inte riskera att boka in ett för tidigt så vi inte ser något men jag vill inte heller vänta för länge. Vi behöver dock göra ett för att få reda på vilken vecka jag faktiskt är i, för helt säker är jag ju inte. Tanken är att göra KUB sedan där runt v 12 och då är det rätt noga att man är i rätt vecka. Ultraljudet känns faktiskt riktigt jäkla jobbigt, eftersom det var så vi upptäckte mitt missfall (eller missed abortion) sist. Det där pirriga “Åh, tänk när vi ska få den den för första gången!” har bytts ut till “Tänk om inte hjärtat slår den här gången heller?”

Första milstolpen är dock att passera 8+5 (vecka 9), då det gick åt helvete sist. Håll tummarna för oss nu!