Veckan som gick har varit lång och riktigt jobbig. En lång vecka av tvivel och jag har i princip bara gått runt och väntat på missfallet. Jag har varit helt övertygad om att jag inte längre är gravid. Jag har i alla fall en stark känsla att något inte är som det ska.
Missfall på g? Utomkvedshavandeskap?
Symtomen har hållit sig lite i bakgrunden och på det så har jag haft ont i ryggen. Obs. Man ska inte googla på “ont i ryggen” och “missfall” för det är ingen rolig läsning. Min ischias har spökat samtidigt som jag haft en annan typ av ryggvärk också. Samtidigt som det strålat i ljumskarna ut mot framsida lår. Ja du hör ju, det låter inte särskilt bra.
Samtidigt så har mina graviditetstest inte blivit starkare sedan en vecka tillbaka och dom är långt ifrån lika starka som kontrollstrecket. Dom har visserligen inte heller blivit svagare så just nu hoppas jag mest på att dom blev lite skadade av kylan och helt enkelt inte fungerar helt korrekt. Annars finns ju risken att det är ett utomkvedshavandeskap och det hoppas jag inte på..
Jag har en bokad tid för ultraljud men det är näsan två veckor dit så nu på morgonen skickade jag ett meddelande till mödravårdscentralen här så får jag se vad dom säger. Jag hoppas dom kan erbjuda mer hjälp än dom kunde sist. Jag har så klart börjat googla lite efter jag hörde av mig till dom och det låter tyvärr som att det är stor risk att det faktiskt är ett utomkvedshavandeskap.
Ett nytt symtom
Något positivt då? Jag insåg igår att brösten faktiskt har blivit påverkade. Jag har ju varit lite nojig över att jag inte känt av något sådant alls när det på all info verkar vara “The no1 gravidsymtom”. Illamåendet har smugit sig tillbaka och jag är fortfarande väldigt trött. Och jag går på toaletten stup i kvarten. Det känns ju dock som en liten tröst i sammanhanget.
Jag vågar som sagt inte hoppas för mycket just nu och har ställt in mig på det värsta.
Synd att du inte kunde få en tidigare tid än om två veckor. Förstår absolut att detta måste kännas tungt. Vi i gruppens finns där för dig och skickar stora styrke tankar till dig.
Åh, det är ju så jobbigt att gå runt och tänka på alla dess om och men. Jag gjorde likadant. Om du inte får en tidigare tid så försök att tänka på annat (jag vet, lättare sagt än gjort). Du har ju nya tydliga symtom. 🙂 Jag hade absolut noll tills jag började känna fladder i magen runt 17-18 veckor. Var bara tack vare UL jag visste att det faktiskt var en krabat där inne.
Ja =/ Har uppdaterat idag om hur det gick och mina misstankar stämde tyvärr. Varför brösten helt plötsligt kände för att “bli gravida” vet jag inte, för det känns rätt ologiskt så här i efterhand=/